tisdag 17 juli 2012

The Waiting Game

Ni vet när man har en kompis som man tycker bra om och varit rätt så nära. Man hade uppfattningen om att det var ömsesidigt. Plötsligt bara försvinner de ur ens liv. Man försöker kontakta, man gör planer, de säger att det ska bli så roligt att ses - men de hittar alltid anledningar att i slutändan inte träffas. Man vill inte klänga, så man låter det går veckor - månader - mellan försöken att styra upp något, men samma resultat. Att känna sig efterhängsen är verkligen det jobbigaste som finns, så tillslut backar man. Lovar sig själv dyrt och heligt att man inte ska kontakta dem igen. Att det är i deras händer.

Det känns bra, förutom att man är fast med den där sjunkande känslan när man inser att de nog aldrig kommer att höra av sig.

1 kommentar:

mikaela sa...

Varning för såna här energitjuvar. Låter som du slösar kraft på något som gör tillvaron lite tristare istället för roligare (som kompisar helst ska va?). Du ska inte behöva jaga dina vänner, så den här personen skulle jag lämnat bakom mig.