lördag 16 april 2011

I can't believe that I could be happy

Det är som med våren. Man ger nästan upp hoppet om den, man blir så van vid mörkret att man accepterar att livet alltid kommer att vara så här. Sommaren blir som en myt, man tror nästan att man hittat på den. Förändringen sker i så små steg att du inte märker det förrän det är ljust till klockan åtta och blommor i alla rabatter och alldeles för varmt under mössan. Plötsligt en dag är den där och du förstår inte hur du kunnat gå miste om alla tecken.

På samma sätt vaknar du en morgon och vill inte gråta för att du behöver gå upp. Du väger plötsligt inte längre hundra tusen ton, det är inte längre lika ansträngande att röra sig. När någon ställer enkla frågor som vilka dagar du jobbat den här veckan, vet du svaret. Du orkar tänka längre fram än till imorgon, och du får inte ångest av det. Du kan le utan att tvinga fram det. Du börjar längta efter att träffa folk och musiken börjar återigen betyda något. Det innebär inte att allt det jobbiga är över, men det är ändå ett stort steg den dag du stannar upp och inser; "Idag är jag inte olycklig."

3 kommentarer:

M sa...

Mycket bra beskrivet! :D

Emelie the President sa...

YEAH till happiness! Var inte olycklig nu när våren e här. Och imorgon kanske vi kan fundera på om sommaren inte skulle till och med kunna locka fram en lycklig Fanny. ;)

Avarquare sa...

True<3