måndag 28 februari 2011

Dag 5 - Ställe jag vill åka till

Berlin. Jag vet inte exakt varför. Det är bara någonting med den staden som liksom kallar på mig.

Bokrean för tatueringsentusiaster

Varesig du själv är gaddad, funderar på att gadda dig eller bara uppskattar konsten så har man alltid användning för en bok om tatueringar. Det finns tre sycken på årets bokrea. Jag upplever att böcker om tatueringar generellt faller in i två kategorier; a) de som vill hålla dig i handen och berättar mer om processen och/eller visar upp andra människors bläck och b) de som vill hjälpa dig att välja motiv. Båda kateogorierna finns representerade.

"Tatuering - handbok för nybörjare" av Caroline Engvall, Hans-Olov Öberg och Johan Almblad. Den här boken vill hjälpa den som går i tatueringstankar och inspirera den som redan är gaddad. Den innehåller handfasta råd för hur man väljer tatuerare och sköter om sin tatuering, snygga bilder, intervjuer med kända och okända tatuerade personer. (Jag har ett tydligt minne av att något verkligen retade mig när jag läste den här boken, men jag kan inte komma ihåg vad.)
Finns: Bokia
Kostar: 99:-

"Tattoo Sourcebook" av tattoofinder.com. (Hur kan en hemsida skriva en bok?) Den innehåller över tvåtusen tatueringsdesigner i både färg och svartvitt, nästan bara bilder och väldigt lite text, vilket är bra om man bara vill ha inspiration för motiv. Jag har bara bläddrat i den, men trots kategoriindelningen fann jag den här boken svåröverskådlig. Dessutom har den många, korta kapitel. Vilket är bra om man vill få väldigt varierad inspiration, men kan vara sämre om man är inriktad på en stil.
Finns: Akademibokhandeln
Kostar: 149:-

"Tatuering - handbok i kroppskonst" av Vince Hemingson
Är också en bok för den som vill slå upp betydelserna för olika symboler man funderar på att tatuera in (alltid en bra idé) även om den givetvis innehåller råd, bakgrundsmaterial osv. Om du vet vad du är intresserad av skulle jag rekommendera att kolla i ordlistan längst bak om ditt motiv finns med, för den här boken är alldeles för tunn. Många vanliga motiv finns inte med. De som finns med däremot beskrivs kort och koncist, ur många olika kulturers synviklar.
Finns: Akademibokhandeln, Bokia
Kostar: 89:- på Akademibokhandeln, 99:- på Bokia

söndag 27 februari 2011

Nattjobb och blomkål

Nu drar jag iväg för att jobba tretton timmar. Eftersom godis är förbjudet i no-fun-dieten har jag istället med mig en påse blomkål. Någonstans är Whole-grain girl stolt över mig.

Dag 4 - Ställe jag saknar

Mitt älskade Brighton.
Det utbrända metallskelettet efter West Pier.

Skolan

Hemliga vägar och kringelkrokar, på väg hem till någon

Leklpatsen

Lamaparken

Elefantparken

North Laines

De steniga stränderna

Brighton pier, på natten

Bokrean för rockfolk

"Jag är med bandet - en groupies bekännelser" av Pamela Des Barres. Fantastisk biografi över världens mest kända groupie och hennes minnen av Jim Morrison, Mick Jagger, Jimmy Page mfl.
Finns: Bokus
Kostar: 45:-

"Scar Tissue" av Anthony Kiedis. Red Hot Chilipepperssångarens självbiografi, vars fokus främst ligger på Kiedis drogproblem.
Finns: Akademibokhandeln (engelska), Bokia (svenska)
Kostar: 69:- på Akademibokhandeln, 89:- på Bokia
"Jag är Ozzy" av Ozzy Osbourne och Chris Ayres. Black Sabbathsångarens självbiografi.
Finns: Akademibokhandeln, Bokia, Bokus
Kostar: 79:- hos Akademibokhandeln och Bokia, 69:- Bokus

"Extreme - min självbiografi" av Sharon Osbourne. Ett måste för att jämföra med Ozzys biografi.
Finns: Adlibris
Kostar: 59:-

"Slash" (svenska) av Slash och Anthony Bozza. Den forne Guns n'Rosesgitarristens självbiografi som är - i brist på biografi från Axl Rose - kanske det bästa om man vill ta reda på vad som egentligen hände.
Finns: Bokia
Kostar: 99:-

"Hammer of the Gods" av Stephen Davies. Antagligen den bäst kända Led Zeppelinbiografin, även om både Plant & Page haft problem med den.
Finns: Akademibokhandeln, Bokia
Kostar: 39 hos Bokia, 49 hos Akademibokhandeln

"Welcome to the jungle" (svenska) av Stephen Davies. Har en märkligt översatt titel (originalet heter Watch you Bleed) Historian om Guns'n'roses, en rejäl tegelsten att sätta tänderna i. Dock innehåller den vissa faktafel (mer om det här)
Finns: Akademibokhandeln, Bokia, Bokus
Kostar: 69:- på Akademibokhandeln, 79:- på Bokia, 59:- Bokus

"Touching from a distance" av Deborah Curtis. Handlar om Deborahs liv med Joy Divisionsångaren Ian Curtis, deras äktenskap och svårigheter, hans otrohet och självmord.
Finns: Akademibokhandeln
Kostar: 49:-

"Mer hårdrock; smink, läder och headbanging" av Melker Becker och Mattias Lindeblad. Boken har vad som kan kvala in på listan över världshistoriens fulaste bokomslag, men är fylld med anektdoter från intervjuer med bl.a. Metallica, Alice Cooper, Motörhead och Dio.
Finns: Cdon
Kostar: 99:-

"Just Kids" (svenska) av Patti Smith. Denna vansinnigt hyllade berättelse om sångerskan Patti Smiths liv i 70-talets New York.
Finns: Adlibris
Kostar: 99:-

"Heavy Metal Thunder" av Neil Aldis och James Sherry. En överblick på de mest älskade metalomslagen, från Led Zeppelin och Black Sabbath till nutiden och nu-metal.
Finns: Bokia
Kostar: 99:-

"Bruce Dickinson" (svenska) av Joe Shooman. Ännu ett alldeles fruktansvärt fult omslag. För alla Maidenfans därute.
Finns: Cdon.
Kostar: 39:-


Uppslagsverk:
"The Definitive Illustrated Encyclopedia of Rock" av Michael Heatley (redaktör) Akademibokhandeln, 169:-
"The Illustrated Encyclopedia of Guitar Heroes" av Ian Shirley, Akademibokhandeln, 169:-
"Från Abba till Zeppelin" av Christer Ohlsson och Torbjörn Calvero, cdon, 99:-

lördag 26 februari 2011

Dag 3 - Saker jag skulle rädda om det började brinna

Det enda jag kan komma på som är oersättligt hemma hos mig är mina dagböcker. Herregud vad sorligt det vore om de förstördes. Sen skulle jag rädda min LP-skivor, eftersom det tagit först min pappa och sedan mig hemskt många timmar att få ihop den samlingen. Sen skulle jag vilja rädda saker som jag ärvt; gamla, läderinbundna böcker, det fantastiska soffbordet med blå skiva, det uråldriga syskrinet jag förvarar vykort i.
Låt oss hoppas att det aldrig börjar brinna hemma hos mig, för jag skulle med största sannolikhet varit död innan jag hunnit rädda allt.

Pink like a deco umbrella

När jag precis färgat håret rosa var det många som frågade om det var en peruk. Jag kan ju bara hoppas att mitt riktiga hår såg lika tjusigt ut som den här fejkhåret hos Smink- och perukmakaren. Kanske skulle köpa den, sen när mitt hår återgått till någon tråkigare och mer lättskött färg, kan jag ta på mig den här och minnas svunna tider.

Nej, nu ska jag och trasslet på mitt huvud springa iväg och jobba på bokrean. Önska oss lycka till.

fredag 25 februari 2011

Hey you got a sweet tooth and I remember sitting in the kitchen eating peanut butter


Tre veckor in på min no-fun-diet och jag börjar ledsna rejält. Saknar socker, men mest av allt att bara kunna äta vad som helst utan att behöva tänka och bläddra i broschyren. Här kommer en bildbomb med goda saker jag inte får äta/dricka längre.


Vin.

Bröd.

Våfflor.

Tårta.

Lakris.

Winerbröd.

Cheesecake.

Glass.

Subways.

Coladrinkar.

Jack Daniels.

Fransk efterrätt.

Donuts.

Engelsk efterrätt.

Varm choklad med massa gott grejs i.

Som sagt...

Sanningsserum

Pannkaka, grädde, glass, körsbärslikör, körsbär

Holländska bakverk.

Coca-cola.

Muffins.

Drinkar.

Feminister på nätet

Kan bara inte hitta den som gjort denna fantastiska bild.
Min fantastiska väninna Mimmi har en helt fantastisk, feministisk blogg och nu märkte jag att Zäta, som också har en fantastisk, feministisk blogg, har länkat till henne. Känner mig stolt och lite gråtmild, som om mitt barn precis skulle börja skolan. Även om mitt barn i detta fall har mycket mer universitetspoäng än jag själv.

The trick of turning bricks to gold


Den här videon får symbolisera det kontorjobb jag haft de senaste veckorna och mitt ångestladdade förhållande till dess datorer, kopiatorer, papper och inte minst telefoner. Samt förstås min glädje att det nu är över och jag kan återvända till mitt vanliga, kringhoppande liv. Nu åker den (bildliga) arbetskostymen av, och tuperingskammen åker fram. Hurra!

Dag 2 - Mina bästa vänner

Jag har sånt jävla flyt att jag har två bästa vänner. Fifan vad grym jag är. I den ordning jag hittade dem:

Högstadieåterträff, 2009
Mimmi och jag träffades på högstadiet nångång (ingen har riktig koll på när eller hur det gick till egentligen) när jag precis bytt skola. Jag kände mig missanpassad och utanför i mitt dåvarande kompisgäng, men tack och lov hittade vi varann, med henne kan man verkligen bara vara sig själv. Vi umgicks jämt och sändigt, hittade på konstiga upptåg tills vi började gymnasiet och förlorade kontakten helt. Efter tre års tystand hittade vi tillbaka och det var ingenting hade hänt. Vi bara fortsatte i samma stil. Nu är vår kommunikation ganska internetbaserad eftersom hon envisas med att flytta omkring i hela världen, men på somrarna har vi bott ihop vilket fungerat fantastiskt bra. Hon är den sortens person som verkligen kan klara av precis allt hon vill, hon kan berätta om planer som för alla andra skulle låtit som rena drömmarna, men man bara vet att Mimmi kommer att klara det. Hon kan övertala mig till precis allt, både roliga saker som resor jag egentligen inte ha råd med och vansinniga saker som att gå ut i Tyresta Nationalpark och vandra (jag är inte vandringstypen) och även när jag tror att jag inte vågar flyga ger hon mig en vänlig men bestämd knuff över kanten. Tack vare våra långa diskussioner har min medvetenhet om både feminism och mig själv ökat något enormt.


Min födelsedag, 2010
Emma och jag träffades i gymnasiet, efter en lite långsam start blev vi oskiljaktiga. Man såg aldrig den enda utan den andra. Vi läste samma kurser och hängde nästan alltid, vi var ganska så siamesiska. Emma var också den första person jag träffat som hade ett större musikintresse än jag själv, så hon matade mig full med ny musik så jag kunde utvecklas bortom min 60-talsrocksbubbla.
Hon färgade mitt hår första gången, tog hål i mina öron och var med båda gångerna jag piercade mig, hon var den som drog med mig till Harry B James och jag vet inte vad. Nu för tiden bor vi nästan grannar, vilket är himla bra för då hinner vi alltid diskutera alla andra vi träffat lite extra. Hon är himla bra på nästan allt, så där naturligt, utan att tycka det är något särskilt med det. Dessutom ger hon bästa peptalken när jag känner mig värdelös, och ger verkligen allt för att muntra upp mig. Hon är också anledningen till att jag blivit mindre kall, mindre aggressiv och inte har sån sjuklig fobi för folk som rör vid mig.

Det är faktiskt en ganska obehaglig tanke att fundera på vem jag varit om jag inte träffat mina bästa kompisar.

torsdag 24 februari 2011

Come ahead and fight me

Ska iväg och jobba om en halvtimme. Vem är otaggad? Jag är otaggad.

Kom precis hem från träningen, det är nämligen så att jag och min bästis Emma varje måndag och torsdag gör vårt bästa för att spöa skiten ur varandra (tidigare nämnt). Det är fruktansvärt kul och sjukt hård träning, jag förstår inte varför någon hellre går på gym och harvar.
Efter att ha slagits mot mitsar tills vi var mörbultade skulle vi sparras lite. Något man ska veta om Emma är världens snällaste, och hon ser väldigt oskyldig ut, men så fort hon sätter på sitt fightface ska man akta sig jävligt noga om man inte vill få tänderna inslagna. När jag parerade kom vår mycket tatuerade tränare fram, knackade henne på axeln och påpekade - korrekt - att hon slår mycket hårdare mot mitt huvud än mot mitsarna. Hon hade inte ens tänkt på saken. Tur att jag har ett väldigt hårt huvud. Dessutom är det ett effektivt sätt att lära sig parera slag, ingenting motiverar som instinkten att skydda sitt vackra ansikte.

Efter en misslyckad spark har jag dessutom ett blåmärke på foten som har potential att anta legendariska proportioner. Bildbomb imorgon.

Dag 1 - En bild på mig + 10 fakta om mig

1. Jag har ingen aning om min naturliga hårfärg. Den var mörkblond senast jag såg den, men de flesta i min familj blir mörkhåriga med tiden, så jag kan faktiskt vara någonsorts brunett nu.
2. Jag skär tänder av irritation när någon ska beskriva sin ögonfärg med mer än fem ord.
3. Jag är döpt efter mammas favoritfilm, "Fanny och Alexander"
4. Jag drack inte alkohol innan jag var 18.
5. Jag hatar öl
6. och pepparkakor.
7. Jag läser åtminstone 120 böcker om året.
8. När jag gick i låg- och mellstadiet var jag fruktansvärt sjuk. Traditionell medicin kunde inte göra ett skit, men jag blev botad av en homeopat.
9. Jag har sjukt lång tunga.
10. Jag kan blåsa jättestora tuggummibubblor.

Wintertime winds blow cold this season

Jag och Vicky, ordentligt påklädda i Uppsala

Saker som är spännande med Sverige:
Det är alltså februari. Det är minusgrader ute. Typ många. Jag läste i Expressen att Stockholm är kallare än Nordpolen. Men i alla butiker hänger skira bomullstoppar, korta kjolor, byxor i luftiga material. Som om vi tänker att bara vi låtsas tillräckligt mycket kommer vi befinna oss närmare ekvatorn. Det är sinnessjukt att det är så jävla kallt i det här landet men att det ändå är omöjligt att få tag i ett par vantar medan snön fortfarande ligger kvar.

Framöver.

På tisdag ska jag åka till Malmö och bo hos min Mimmi till den nionde. Åh vad jag längtar. Jag behöver verkligen ett miljöombyte och att ha roligt. Mest av allt behöver jag ha roligt.
Dock kommer givetvis mitt skrivflöde på det här stället komma av sig rejält. Dels kommer jag ha mindre tid för såna saker och dels har posten tappat bort Mimmis router så hon är utan internet. Dessutom jobbar jag natt precis innan jag åker, vilket alltid drar ner orken.
Men det finns ju ett fantastiskt påfund, nämligen tidsinställda inlägg, bra grej! Först, när alla bloggar höll på med såna här listor tänkte jag att det ska jag inte göra, av den enkla anledningen att listor är roliga att fylla i men inte särskilt roliga att läsa. Men fuck that, jag gör det ändå. Börjar redan senare idag.

Kära dagbok...



Åh, jag hittade precis den mest fantastiska grejen! Jag citerar från deras hemsida, "Skambyrån Mortified Sweden är en komedishow där vanliga människor gör en privatarkeologisk djupdykning i tonårsångestens slagghög." Det är alltså en show som går ut på att folk läser högt ur sina dagböcker eller brev, dikter, låttexter m.m.
Jag faller nästan av stolen av förtjusning! Vilken fantastisk idé! Då jag själv fört dagbok varje dag i flera år vet jag hur mycket pinsamheter och dumheter och melodrama som gömmer sig i de där pärmarna... Herrejösses! (Dock är jag inte i närheten av den självdistans som krävs för att man ska dela med sig...) Och bäst av allt är att det händer den tredje mars när jag är i Malmö för att hälsa på en av mina bästa personer, Mimmi! Grymt kul!

onsdag 23 februari 2011

Talking's fine, if you got the time, but I ain't got the time to spare


Jag har hoppat runt hela lägenheten och dansat till den här hela kvällen. Sjukt jävla bra!

Pink, it was love at first sight

Stargazers Magenta. Precis en månad mellan de här bilderna.
Helt acceptabelt tycker jag, särskilt som jag bara använder head and
shoulders, och i största allmänhet är ganska elak mot mitt hår.

Somewhere else...

Mary och jag i Camden
Jag har drabbats efter sån fruktansvärd Englandlängtan att jag fått ont i magen. Shit vad jag vill ta en tur till London - eller möjligtvis återse mitt gamla hood i Brighton. Även om det finns mycket som stör mig med England - som deras löjliga vänstertrafik, förakt mot dubbelglas, blandkranar och andra moderna bekvämligheter finns det så mycket som jag gillar. Jag vill gå i Camden och Portobello eller North Laines och köpa fina kläder och billiga skor. Jag vill äta fettglänsande indisk takeaway på trånga, nattöppna hål i väggarna. Jag vill köpa perfekta donuts. Jag vill se band som är stora i Sverige men underground i England och därför har billiga konserter. Jag vill dansa på klubbar som har öppet sent och sen köpa en flaska vin på vägen hem i en off licence - eller ännu hellre, dricka den på de steniga stränderna i Brighton. Åh, kan vi inte åka?

They got the guns but we got the numbers, gonna win yeah we're taking over, come on!

Upptäckte precis ett utkast på ett blogginlägg jag aldrig skrev, skandal! Det handlade ju nämligen om Jim Morrison, och han är faktiskt min allra bästa rockstjärna, ain't nobody like Mr Mojo Risin. Han dömdes för förargelseväckande beteende, eller "indecent exposure" då han under en konsert i Miami den första mars 1969 skulle simulerat oralsex med gitarristen Robby Krieger och även ha blottat sig, detta är den s.k. "Miami Incident." Innan sin död 1971 höll han på att överklaga domen, men det var alltså först i december 2010 som den avgående guvenören Charlie Crist benådade honom, nästan 40 år efter Morrisons död. 

Inför spelningen i Miami var Jim Morrison på mycket dåligt humör, han anlände sent och var enligt keyboardisten Ray Manzerek mycket berusad. Det var en stor publik, det rapporteras om 12,000 personer i en arena med kapacitet för 7,000. Morrison kallade dem för idioter, säger att han skulle knullat en tjej i publiken om hon varit äldre, hånar poliserna som bevakar konserten, säger åt alla att komma upp på scenen, att starta ett upplopp, ta av sig kläderna, ha sex, göra precis vad de vill. Han verkar ganska ointresserad av att uppträda, och säger även:
"You didn't come here for music did you? You came for something more, didn't you? You didn't come to rock'n'roll, you came for something else didn't you? You came for something else --WHAT IS IT?" Publiken börjar skrika olika förslag. "You want to see my cock, don't you? That's what you came for isn't it?"

Och där ska han alltså ha blottat sig men även om många som var där hävdade att de såg Morrisons kuk, har de överlevande medlemmarna i the Doors alltid kallat det en masshallucination, och det fick de alltså rätt i en gång för alla. Dessutom, det togs väldigt många bilder från konsertern men ingen har återfunnits där man faktiskt kan se Morrisons kön.
(Och tro mig, fanns den på internet hade jag hittat den...)

Så det tycks att Jim, nästan 40 år efter sin död, äntligen fått återupprättelse.


DN skrev så här om benådning.
De viktigaste delarna av spelningen i Miami kan ni lyssna på här, här och här.

Wiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Igår fick jag äntligen träffa Silja igen, eftersom hon pluggar i Örebro nu för tiden ses vi inte särskilt ofta. Åkte hem till hennes föräldrar och åt delicious fisksoppa med nybakat focacciabröd. Jag får egentligen inte äta bröd alls pga. den dumma candidan, men jag bestämde mig för att göra ett undantag. Helt värt, nybakat bröd direkt ur ungen indränkt i smör är typ det godaste som finns.
Sen spelade vi Nintendo Wii i flera timmar. Har inte spelat på år och dag eftersom brorsorna fått vårdnaden om alla tvspel, men shit vad kul det är! Som jag stod och vinglade och skrattade och svor på den där balansplattan! Även om jag helt saknar simultanförmåga, tålamod och spelet envisades med att kalla mig "unbalanced" hade jag bästa kvällen på länge.

tisdag 22 februari 2011

It's hard to hold a candle in the cold November rain


På tal om Guns n' Roses förresten, är inte November Rain typ den konstigaste musikvideon någonsin?
Den börjar med att Axl Rose tar några tabletter, lägger sig. Han vänder och vrider sig mellan lakanen, drömmer han mardrömmar tro? Snart ser vi en brud (Axl Roses dåvarande flickvän modellen Stephanie Seymour) komma gående ner mot altaret i en eh, intressant utformad klänning och med märkligt tveksamt ansiksuttryck. Vi får se en återblick (i återblicken) över hur de träffas, på ett rökigt Rainbow Bar, och än så länge är det inte konstigt. Slash som best man har inte bara glömt att knäppa skjortan, han har visst glömt ringen, men lyckligtvis kan basisten Duff McKagan (vad ÄR det för ett namn egentligen?) vara behjälpligt. Gotta love men who wears fancy jewelry. Bara en av många fördelar med glamrockare. Slash lägger hur som helst ringen i prästens bibel och sen så drar han. Historiens sämsta bestman?

Vi lär oss dock snart att anledningen till att Slash går innan cermonin ens är över, är att han måste spela ett grymt solo. Allt är förlåtet. Dock är något väldigt konstigt. Axl och Stephanie gifter sig i en enorm katedral, det är sjukt mycket folk där. Slash går however ut ur en pytteliten kyrka, mitt i öknen. Andra kläder har han också. Hur gick det till? Har han lämnat kyrkan bara för att åka till en annan kyrka som passar honom bättre, eller har han hittat en hemlig portal någonstans? Vi får inget veta, men när Slash lirar kan man inte bry sig om mycket annat. Jävlar vilket sweet solo.

Sen är det bröllopsmottagning, och det är nu det börjar bli jävligt märkligt. Först är alla sjukt lyckliga, det skålas och skärs tårtor och dansas. Sen plötsligt börjar det regna och panik utbryter. Folk välter bord i sin iver att skydda sig, knuffar ner varandra, river ner blomsterarrangemang och mat på marken. En snubbe måste så desperat ha skydd att han hoppar igenom bröllopstårtan.

Plötsligt är Stephanie död. Vi får inte veta vad som hänt, men jag har alltid misstänkt regnet. Hon ser lite märklig ut där hon ligger i kistan, jag är fortfarande inte helt hundra så jag lämnar er en print screen. Rätta mig gärna om jag har fel, men det ser i alla fall ut för mig som om hon är... delad på mitten av en spegel. Vad i helvete?!


Jaja, hon begravs i alla fall - inga övriga GnR-medlemmar siktas, är de också döda? - det börjar regna men den här gången är alla förberedda med paraplyer. Nutids Axl vaknar svettig i sin säng och dåtids Axl vänder ansiktet mot regnet där han står ensam kvar vid Stephanies grav, medan blombuketter förlorar färg. Man tycker att de kunnat köpa lite dyrar blommor.

Alla teorier kring röd tråd, portaler till ökenkyrkor, livsfarligt regn, Stephanies död och GnR-medlemmarnas förehavande på begravning mottages med tacksamhet.