söndag 16 januari 2011

Some people say I've done alright for a girl.



Not bad for a girl är Lisa Rose Apramian dokumentär från 1995, den handlar om kvinnor inom grunge-  och framför allt Riot grrrl-scenen. Filmen producerades även av bl.a. Courtney Love och Kurt Cobain. Filmen har pga. problem med musikrättigheterna aldrig officiellt släppts på video, men bootlegades ganska snart, och har därför spridits ändå. Medverkar gör bland annat Donita Sparks and Jennifer Finch från L7, Courtney Love från Hole, Kat Bjelland från Babes in Toyland, och Becky Wreck från the Lunachicks.

Nittiotalet som musikaliskt decenium brukar sammanfattas med ett ord - Nirvana - var en oerhört spännande tid, särskilt för kvinnor. Joan Jett, som intervjuas i Not bad for a girl berättar om när hon startade the Runaways på sjuttiotalet - det första bandet med endast kvinnliga musiker att nå stora framgångar - var folk helt handfallna. Visst hade det funnits grupper med sångeskor, men att ett gäng tjejer hade ett band där de faktiskt spelade instrumenten? Det var otänkbart, det hade aldrig gjorts förut! The Runaways, trots sina stora framgångar, avfärdades under hela karriären som en marknadsförings gimmick och verkligen inte togs på allvar.

Men nittiotalet var det årtionde då tjejer för första gången verkligen tog steget, bort från framför scenen eller bakom den, för att ställa sig själva i rampljuset. (Inte bara i dessa genrer, även inom den hårdare musiken skedde en uppgång under denna tid.) Det var först då det blev någonting annat än en marginaliserad undergroundgrej. Något de medverkande talar mycket om i dokumentären, förutom musiken givetvis, är de stereotyper och föreställningar som finns kring kvinnor som spelar musik, hur de hanterade hån och objektifiering. Riot grrrl rörelsen var i hög grad feministisk, somliga hävdar att det var i och med den s.k. trejde vågens feminism började, den handlade om att stärka kvinnors självförtroende och gå emot de fördomar om kvinnor; krossa bilden av madonnan, av den fina flickan, bejaka sexualiteten och visa att kvinnor minsann är lika bra som män.

Även om just den version av dokumentären jag hittat är ganska dålig - ljudkvalitén är vänligt sagt halvdan och texten är bakvänd så att man får paus om man vill ta reda på t.ex. vad någon heter - så är Not Bad for a Girl en väldigt intressant, väl värd att se. Den är insprirerande och upplysande, den behövs särskilt som många av de här banden tyvärr mer eller mindre glömts bort; Courtney Love förknippas snarare med bisarr underhållning i skvallertidningar än med musik och grungen sammanfattas fortfarande bara med Nirvana och en nedstämd man i mjukiströjor som bara kunde spela tre ackord.

Inga kommentarer: