fredag 31 december 2010

Drowning in the rain.

September.
Jag går omkring med ett konstant känsla av att drunkna. Tyngden av hundra tusen ton på mitt bröst, stilla vaggad, världen sedd som genom vattenytan – avlägsen och suddig, otydliga konturer, inga sammanhang. Vatten som strömmar in genom näsan och munnen, som fyller magsäcken, lungorna. Jag går omkring med ett hav i mig.

torsdag 30 december 2010

Looks like a saint, drinks like a scholar

Woops.
Ibland tänker man att man bara ska åka hem till Lina och dricka en cider eller två. Ibland tänker man att man nog kommer vara hemma innan klockan slår tolv och man förvandlas till en pumpa. Ibland så samlas en massa kul folk och gör drinkar till en. Ibland hamnar man på Anchor. Och ibland måste man leva under det högst reella hotet att någon när som helst kommer att publicera 500 bilder på facebook som föreställer dig, grimarserande, iförd stulen Megadeth-truckerkeps.

Don't stop for anyone

Bästa dygnet. Först åkte jag till Wika, vi drack vin och invigde hennes Blue Rayspelare med två filmer. The Joneses (väldigt intressant handling men alldeles för ytlig) och Inception (helt sjukt snygg förstås, men liksom i the Matrix hade jag uppskattat lite mer filosofi och lite mindre våld.) Sen snackade vi och såg på South Park tills vi somnade. Det är för övrigt en sak som hamnar på listan över saker som är jävligt sugiga med att bli äldre; vänner slutar sova över hos varandra. Saknar verkligen gymnasiet då man nästan var sambo med sina kompisar.

Vaknade och åkte in till stan, träffade världens bästa Patrik som var nytatuerad och hade med sig en massa julklappar till mig. Paket i paket i paket, hur kul som helst. Böcker (bl.a. Alla får ligga av Henrik Flexelius, så jag kunde förkovra mig i raggandets konst hahah) och choklad och en "Jag har aldrig"-kortlek som ska nyttjas på nyårsafton. Vi hängde på caféet ett tag innan vi gick i märkliga små affärer bara han hittar till.

Nu är jag hemma en snabbis, har bytt klädder och sminkat mig, ska snart skynda över till Lina för att ta ett par öl med henne och Nille. Schysst dygn det här, lugnt och avslappnat.

tisdag 28 december 2010

Say your goodbyes

Jobbade både dag och natt, vid ett tillfälle var jag vaken i över 30 timmar, det var som om alla leder var järn. Hemskt kul dock att fröken Mikaela dök upp i butiken med fader i släptåg (lustigt nog har jag sprungit på hennes pappa fler gånger än jag träffat henne i år.) Jag visste knappt var jag var, men det var hemskt fint att se henne ändå.

Det blev hemskt många avsked. Mitt korta gästspel i bokaffären är över och det är sorgligt, det har varit så himla kul och alla kollegorna är så schyssta. Lite charmigt neurotiska sådär. Sedan har Kimmy den jäveln skaffat ett riktigt jobb och kommer att sluta på nattjobbet. Jag sörjer. Jaja, bra för honom och allt, men jag då? Vem ska roa mig? Det är klart att vi kommer hålla kontakten och så, men jag kommer verkligen saknar våra sjukt randoma samtal klockan sex på morgon.
Jag, Kimmy och nån random snubbe i mitten på Sweden Rock

söndag 26 december 2010

She's got a brother.

Fina lillebrorsan fyller år idag, hurra! Hela nitton bast har han hunnit bli, helt sjukt.

lördag 25 december 2010

She came home for Christmas.

Julen blev en ganska lugn tillställning, i vanlig ordnig. Jag jobbade tre timmar, det var ganska trevligt, det är klart att man inte helst av allt vill vara på jobbet på julafton men det gick an. Sen åkte vi till mormor och morfar, åt en massa mat, bytte julklappar och slappade. Sen åkte vi hem, såg inspelad Kalle och bytte julklappar. Varje år pågår en julklappsstrid över mina bröder; övriga familjemedlemmar ger dem prydliga skjortor och pikétröjor, jag ger dem t-shirts men demoner, döskallar och hårdrocksband.

Fick lite skivor, småprylar, en värmefläkt till världens kallaste lägenhet men mest en massa pengar. Finemang det, för soffan faller i småbitar. Sen hade vi familjetid, såg på Toy Story 3 (den absolut bästa Toy Story-filmen.) Sen såg jag Min granne Totoro med brorsan, och somnade traditionsenligt i fåtöljen.

I always remind people of someone

Min kollega tyckte att jag påminde om Mary Elizabeth Winstead som Ramona Flowers i "Scott Pilgrim vs. the world." Det här beror väl till minst 99% på min nuvarande hårfärg, men ändå. Söt tjej hur som helst, och nördiga referenser uppskattas alltid.

I believe in love surviving death into eternity

Om bröllopsjubileer , eller Julafton med min familj är alltid lite särskilt.
Mamma: "Så ni gifte er '55 och silverbröllopet var '80 och sedan var guldbröllopet 2005. Vad är det ni väntar på nu?"
Mormor, blixtsnabbt: "Döden."

måndag 20 december 2010

Young, hot, running free

CV-bilden.
Hade en rock'n'roll party helg, samma vända som back in the day; Harry B James på fredagen, Rocks på lördagen. Miss Marilyn har varit helt insnöad på dancehall och hiphop de senaste månaderna, men nu äntligen följde hon med mig. Efter världens trevligaste glöggparty med bästa folket hamnade vi på Wacky Vamps releaseparty på Harrys. Det var en fantastisk kväll; vi dansade hela natten, musiken var grym. Pratade med bekanta och främlingar, nån snubbe med oversize ego försökte ta med oss båda två hem men det var inte vår tekopp. Det finns bilder; sånt, men jag känner att jag har mer värdighet än visa dem.

Vi drog på efterfest hemma hos Mary, hennes roomie anslöt sig snart och det var hur schysst som helst. Pete gjorde oboydrinkar och vi åt soppa (efterfester där det bjuds på mat är bättre än andra efterfester!) Jag fick gnaga av mig en arm för att komma hem nångång efter sex, men behövde verkligen sömnen.



På lördagen var det dags igen, gick över till Mary där festen visst aldrig tagit slut igår. Vi hände några timmar med roomien som hade födelsedagsfest där, drack lite absint och dansade i vardagsrummet. Tog oss till Rocks, Pete hade fixat lista tack och lov, för det var fucking svinkallt utomhus. Träffade Lina och Michell, hela det gänget. Marys bror var också där vilket var grymt, har ju inte sett honom sen Sweden Rock.

Snyggsyskonen.
Det var så jävla kul att dansa precis hela natten, bäst av allt att hänga med Marydockan igen. Det är fan omöjligt att ha tråkigt med henne.


Don’t wanna fight with no-one but you piss me off

bild från shock.se
Köpte i princip alla mina julklappar idag - planering var aldrig min starka sida. Lyckligtvis är det inte särskilt många som ska ha presenter, har liten familj som dessutom innefattar föräldrar som vägrar julklappar (kommersialismens ondska och det) . Kunde inte låta bli att köpa lite saker till mig själv också, bland annat fick det fina smycket ovan följa med mig hem från Stockholms bästa alternativaffär, Shock. Vanligtvis totalvägrar jag smycken och kläder m.m. som har vapen på sig. Men det ovanför fick faktiskt bli undantaget som bekräftar regeln; var schysst mot mig - annars jävlar.

Stars wrapped in your hair

Dåligt ljus är bra om man inte vill att folk ska se hur förkyld man är.

Har klippt mig för första gången på minst ett år. Det var välbehövt, min stackars frisör tog lite i hårtestarna.
Frågade om jag blekt det litegrann. Årets understatement. Sen använder jag Head and Shoulders och ingen hårinpackning, plattar och joxar. Hon verkade få ont ända in i själen. Jag är så jävla förkyld och min röst är verkligen inte bättre, men med några hesa pipningar förklarade jag att hon fick göra vad hon ville. Så hon klippte en söt liten page, kort i nacken och min lugg är äntligen, äntligen jämn - den har jag trimmat med saxen i min Schweiziska armékniv.
Jag gillar det. Långt hår var aldrig min grej, känner mig så tillgjord då, som om jag låtsas vara någon jag inte är.

Meet me in the bathroom.

Tjejtoaletten, Rocks.
Jag har många gånger tidigare skrivit om min förkärlek för tjejtoaletter. Sådär lagom in i fyllan blir man bästa kompis med alla man träffar där, man bondar över hur ofräscht det är och jobbiga karlar; folk är inte rädda att lägga sig i samtal. Stötte på en tjej med ovanligt snyggt hår, hon beklagade sig över två killkompisar hon introducerat för varandra, hon hade oroat sig för om de skulle tåla varandra, men nu betedde de sig som om de var kära.
"De kommer fan ha sex ikväll" sa hon frustrerat.
Jag uppmuntrade henne att omfamna bögsexet. Hon bestämde att det var bäst så och frågade om jag ville träffa den. Snart stod vi i baren och snackade alla fyra; svårare än så behöver ju faktiskt inte vara.

Kvinnan, mannen, blicken.

En kille kommer fram och säger:
"Hej, min kompis har tittat på dig hela kvällen och tycker att du är jättesöt, men han är lite blyg, kan du inte vara trevlig när han kommer och pratar med dig?"
Har någon någonsin hånglat med den killen? Jag menar, det är ju mycket trevligare än när någon berömmer ens tuttar eller "neggar" en (goddamn you Neil Strauss!) eller så, men det är ju samtidigt lite... obekvämt. Känns ju lite obehagligt att någon stirrat på en hela kvällen, och vad fan säger man egentligen till någon som har en så på en piedestal?

söndag 19 december 2010

To make me happy.

I Häxan och Lejonet förvandlar Vita Häxan faunen Herr Tumnus nätta små klövar till tunga, klumpiga hovar som straff för att han skyddat en människa som kom till Narnia. Precis så känns det nu. Mina fötter är tunga och gör så sjukt ont efter att ha stått en hel dag.

Men vad värre är att jag nästan helt har tappat rösten, jag får bara fram hesa små väsningar, ibland låter jag som en pojke i puberteten. Det är alltid hemskt, men extra illa när det är ens jobb att prata med folk, vara trevlig och förklara var saker finns och varför vi inte har vissa saker i affären. Stunder som dessa kan man tycka att livet är lite jobbigt. Då är det fruktansvärt fint att ha en chef som ger en julklappar i precis rätt stund.




fredag 17 december 2010

You can sleep when you're dead.

Jag har inte sovit ordentligt på flera nätter och jag har jobbat alldeles för många timmar i julruschen och jag är trött och ser ut som fan och det kommer folk på glöggfest om typ en timme och jag har inte städat och det enda jag ätit till middag var marshmallows & chips och jag spenderade halva lunchrasten med att sova på kontoret och jag börjar nog bli förkyld. Uppryckning grande gäller. Tänker ha bästa kvällen trots allt.

torsdag 16 december 2010

I've missed you so.

Hade bästa helgen i Uppsala med mina finaste Questers, Vicky och Ally. Jag har saknat dem vansinnigt mycket, senast vi var tillsammans alla tre var i februari så det var så underbart att träffa dem. Uppsala var kallt och vackert, som rullat i socker, vi sprang omkring i stan och hängde. Såg senaste säsongen Merlin, åt en miljard klementiner, brottades och skrattade så att jag fick träningsvärk. Här är lite pixx (alla tillhörnade Ally förstås):

Här bodde vi.

Uppsala Domkyrka. Ett måste för turister.

Världens bästa Ally och jag posade.

Att posa utanför kyrkor är lite vår grej.

Vicky bokstavligt talat släpade upp oss på Uppsalas högsta plats. 

Så här fint var det där.

Sista morgonen åt vi våffelbrunch på Göteborgs nation. Ally har bacon på sina våfflor, för att allt blir godare med bacon tydligen.

Vicky är så jäkla söööt.

Men hon drällde nåt så vansinnigt. Mama Ally fick rycka in.

Jag år flest våfflor förstås. Kanel, socker och grädde som påminner mer om vaniljsås är typ det godaste som finns.

Torn med tomteluva <3

onsdag 15 december 2010

Be a model or just look like one

Viking Line hade något jippo i gallerian där jag arbetar extra under julen. De försökte hitta nästa reklamstjärna i deras kampanj. Så när jag satt och vilade mina trötta fossingar kom en kvinna fram och frågade mig om jag ville vara med. "Vi letar efter folk med särskilt utseende" sa hon. Haha!
Kunde inte vara med eftersom jag jobbade, och lika bra var det. Visst var chansen minimal att man faktiskt skulle bli en av de utvalda i slutändan. Men ändå, om man mot förmodan blev det; skammen. Den fruktansvärda skammen.

No-one can defeat the man who throws the tetris piece

En av väldigt många onödiga saker jag är bra på är Tetris. Jag har aldrig varit vidare intresserade av avancerade stragegispel online, jag är helt belåten med olikformade klossar som faller allt snabbare, tack så mycket. Idag fick jag något så ovanligt som en chans att använda dessa kunskaper IRL. Jag stod på lastkajen , skar upp plast och kartonger, sprättade upp embalage, sorterade. När någon skoförsäljerska smet ut för ett bloss fick hon se mig med håret på ända, ömsom svärande, ömsom nynnande julsånger, kasta kartonger och spel omkring mig. Kollegorna började undra var jag var efter två timmar, hittade två pallar mindre och två extremt tätt packade vagnar. De applåderade till och med. Fint.

måndag 13 december 2010

Och jag spydde aldrig på kullen vid 4H-gården

Lucia. Wiii. Eller ja, antar jag. Är för lat för att gå upp tidigt och titta på Luciatåg i tv. Har aldrig heller blivit full på Lucia, jag var inget coolt barn, kommer aldrig att bli. Faktiskt bodde jag hela helgen på  Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala, och det var fantastiskt fint, mer om det senare. Men i teorin är det ju en hemskt fin högtid. Och dessutom kommer jag ihåg när jag var skolans Lucia i femman, åh det var tider det.

Jag sörjer något fruktansvärt att jag jobbade när Emmababy var världens utan tvekan sötaste Lucia. Jäkla skit. Något som är så fint med henne är att alla tidigare år har det på alla de andra tärnorna stuckit fram tjusiga, högklackade skor medan Emma haft på sig röda Angus Young-Converse. Jävligt irriterande att jag missade just det året hon var Lucia.

Tröstade mig med en after work med bokhandelskollegorna. De är verkligen fina, och det är så jäkla deprimerande att jag kommer förlora dem efter jul. Det är den stora nackdelen med att hatta runt mellan olika arbetsplatser, att när man väl gillar folk så försvinner de snabbt igen.

torsdag 9 december 2010

Showering can be one of the most boring, shame and confused filled parts of your day

Jag använde precis min brorsas showergel. Jag är inte den som är den liksom, tvål som tvål tänkte jag, och jag ska inte skjuta under stolen med att det kändes lite härligt könsupproriskt att använda den. Hur som helst, jag lärde mig snart att medan kvinnliga duschprodukter förföriskt spinner: "Hej, jag är en duschkräm, jag luktar körsbär och är till för att avslappna dina sinnen, styrka ditt självförtroende och eventuellt också göra dig lite renare än innan. Lukten av mig försvinner genast, men åh vad himmelskt duschen luktar i 45 sekunder" har manliga duschprodukter en mer direkt approach. De liksom vrålar: "JAG är en JÄVLIGT MANLIG DUSCHGEL med JÄVLIGT MANLIGT DOFT och du kan FÖRSÖKA tvätta bort mig OM DU TÖRS men VATTEN BITER INTE PÅ MIG!!! Jag tränger in i PORERNA och kan sitta där och trycka I UPP TILL SEX VECKOR UTAN MAT!!! Så nu är det är bara att LÄRA SIG LEVA MED MIG och UPPSKATTA DET! MWAHAHAHAHA!"
Så nu sitter jag här och luktar karl. Det luktar ju inte alls äckligt, bara väldigt påträngandet.

Att ha inre monologer med duschgel kan förövrigt vara ett tecken på att man behöver komma ut mer.

onsdag 8 december 2010

Onward into the battle.

Suddiga mobilbilder ftw!
Just ja, lördagen:
Gick till Göta Källare - det är alltså den som ligger i anslutning Medborgarplatsens tunnelbanestation, jag känner mig lite misslyckad som stockholmare för att jag inte visste det, det känns ju som om namnet är ganska tydligt... Träffade en massa fint folk, t.o.m. min bästis hade vågat sig ut. Katatonia var grymma, som väntat, men jag kan dessvärre inte ge någon närmare analys då jag spenderade större delen av konserten med att fokusera på att inte svimma. Det var väldigt varmt, väldigt mycket folk och väldigt lite syre i lokalen, jag blev yr fast jag stod långt bak och fick sitta större delen av konserten. Sjukt irriterande, men det jag hörde var i alla fall riktigt bra.

tisdag 7 december 2010

Catch up with the working crowd.

Jag är tillbaka i samma bokaffär där jag var förra året. Det är hur kul som helst, jag trivs, kollegorna är fantastiska, , men det känns lite som om jag aldrig gjort det här förut. Jag har glömt många enklaste sakerna och känner mig helt förvirrad när jag ränner runt och försöker få rätsida på allt. Lite som Zoidberg:

söndag 5 december 2010

Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger kuk.

Något som verkligen retar den här arga feministen är föreställningen av att kvinnor ska vara så himla väna och fina hela tiden. Det är en sån jäkla press att alltid låtsas vara perfekt och alltid ha puder i väskan för HERREGUD om man blev blank i ansiktet när man var ute och söp, alltid raka sig för att ingen ska förstå att kvinnor inte är hårlösa som småbarn och jag vet inte vad. Då är det fint att det finns folk som Lilla Lovis, en bedårande, välfrisserad tjej i fluffiga vintageklänningar som sjunger om att inte ta ut tampongen innan man släpper till.



♪ För jag blir glad och gullig när jag gör som jag vill!

lördag 4 december 2010

It feels like fire but it won't last.

Katatonia ikväll, hurra! Ska gå med en massa bra människor och äntligen se bästa Nille in action. Sen blir det väl Rocks som vanligt.

fredag 3 december 2010

Black leather, I will wear it anywhere because my name is JOAN JETT and I don't care


Joan Jett & The Blackhearts kommer till Sweden Rock. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv! Hon är en av mina riktigt stora idoler som jag fortfarande inte lyckats se live. Hon var en av dem som förde in mig på hårdrock (men så är det nog för rätt många tjejer tror jag?) Nog för att the Runaways är bra, men Jett blomstrade ju på riktigt när hon bröt med dem och gjorde sin egen grej. Fy fan vad kul det ska bli att äntligenäntligen se henne live efter alla kvällar jag taggat till med dem, alla gånger jag tokdansat till "I love rock'n'roll", alla gånger jag förbannat dåliga kärleksval till "I hate myself for loving you" och alla gånger jag känt mig som en rädd liten flicka och lyckats bota det genom att sätta på en platta med dem! Måste börja räkna dagarna! I sommar Joan. Äntligen!

Var får jag allt ifrån? Glöggen.

Glöggparty på nattjobbet (dagtid!) igår. Åh värsta trevligt, vi provade glöggsorter, åt lussebullar och umgicks. Dock förstördes det av att jag var så trött att jag nästan somnade på bordet. Jäkla kropp som både ska ha mat och sömn! Kraven! Gick hem och sov 12 timmar istället för att gå till Anchor med Kimmy.

Resulat: Blossas saffransglögg var riktigt delicious, dock smakade den inte särskilt mycket saffran när man drack den varm. Dock luktar den sinnessjukt gott innan man värmer den, och de som provat säger att den smakade mycket mer saffran om man drack den kall. Kiviks äppelglögg fick höga betyg av de som tål äpplen (jävla skitkropp) men de sa att den smakade lite som varm saft. Själv tycker jag bäst om rödvinsglögg, så Dufvenkrooks rödvinsglögg var min favorit. Ekologisk är den också. Splendid.

torsdag 2 december 2010

Sadistisc Girls, etc.

Hardcore superstar hittade sin form efter de tre första skivorna som, förutom några undantag, är ganska usla. Inte bara är de ett fantastiskt liveband; de senaste tre skivorna har varit helgjutna och drivna av en vansinnig energi, den som nästan slår knock-out på en när man ser dem live.
Som alltid har det varit en otålig väntan, men trots det känner jag en viss tveksamhet redan inför första spåret. ”If you wanna know sadistisc girls, spend some time with them” sjunger Jocke Berg. Verkligen? Är det så det går till? Är du säker?

Split your lip innehåller de flest av de element vi kommit att vänta oss från Hardcore Superstar; uppgörelser med krångliga kvinnor (”Sadistic Girls”, ”Here comes that sick bitch”), låtar om att vara lite mentalt instabil (”Split your lip,” ”Moonshine” mfl), mucka gräl-låtar (”Bully,” ”Honeymoon”) och vi är bättre än du-låtar (”Guestlist”.)

Men något jag alltid tyckt om med Hardcore Superstar – och saknar här - är deras förmåga att göra partylåtar om festande som nog egentligen gått för långt och som fungerar som självmedicinering (ex. ”Medicate me” från Dreaming in a Casket och ”Into debauchery” från Beg for it.)
Split your lip är en klockren partyskiva. Borta verkar tanken om att det här festandet kanske inte är så hälsosamt, och istället har det ersatts med ”men det är ju så kul att dricka!”

Dessutom har de bestämt sig för att använda bröliga karlrop i flera av låtarna; ”Last call for alcohol!” och ”Split your lip!” hojtar de i bakgrunden på låtarna med samma namn. Hur bra det här än kommer göra sig live när publiken skriker det till bandet med nävarna i luften får det mig att skära tänder av irritation. En annan sak jag undrar är varför "Here comes that sick bitch" är akustisk, dels kommer skivan av sig med ett akustiskt spår mitt i, och dels känns det som om den skulle gjort sig bättre i upptempo med skrikiga gitarrer.

Som skiva ger Split your lip ett något splittrat intryck, och för sig finns det inget spår som är så starkt att jag genast behöver det på min min mp3-spelare. Melodier, text och riff är av lägre standard än jag vant mig vid, och den där vansinniga energin verkar gå på sparlåga. Starkast står singeln ”Moonshine,” och den är verkligen ingen ”We don’t celebrate Sundays.” Bästa spåret är fina, halvbittra ”Run to your mama,” som handlar om när Thomas Silver slutade i bandet.

Trots många punkter att klaga på är det verkligen inte en dålig skiva – den kommer festas till den här hela vintern, det är jag övertygad om, och jag kommer själv lyssna på den om och om igen. Men dessvärre blir den i jämförelse med de tre senaste skivorna är Split your lip närmast medioker.
Ps. De som inte läst reportaget om Hardcore Superstars trummis Adde i senaste nummret av Sweden Rock måste läsa det genast. Kan vara det roligaste jag någonsin läst i den trötta tidningen.

onsdag 1 december 2010

I always remind people of someone

I lördags sa någon att jag var lik Samantha Fox. Blev smickrad såklart, även om det inte är särskilt likt.

Santa Baby



Bästa julsången; Cynthia Basinets cover av "Santa Baby."