söndag 17 oktober 2010

Party With My Pain

Det var en gång en glasskiva. Glasskivan satt i en tavelram som inhandlades av fröken Emelie. Olyckligtvis sprack glaset när hon försökte sätta in sin affisch, och hon gav upp projektet. Glasskärvorna slängdes illa kvickt, men då större delen av skivan fortfarande blev intakt lutades den mot hallväggen. Där utvecklades den till ett sånt där evighetsprojekt, "Jag ska bära ner den till grovsoporna när som helst" sa jag varje gång nån påpekade att det där inte såg särskilt säkert ut. "Anyday now" sa jag när de påpekade att den fortfarande stod kvar tre veckor senare.

Ungefär tre månader efter att glasskivan sprack hade jag förfest hemma hos mig. Wiks och Linda var över, det var fantastiskt kul att vi äntligen lyckats bända bort Wika från arbetet. Shots dracks, musik spelades, korsetter snördes - stämningen var på topp. Men ack, Linda kolliderar med glasskivan, och säger genast: "Det är lugnt!"

Efter kanske tio minuter och flera förband av hushållspapper insåg vi att hacket i hennes tå inte planerade att sluta blöda. Då ingen av oss är särskilt squeamish tejpade vi ihop ett förband, torkade upp blodet från golvet och ringde en taxi. Tre tjejer trängde in sig i baksätet och sa, mellan skrattattackerna:
"SÖS tack!"

Så halva fredagsnatten spenderades på SÖS med sällskap främst av en hemskt rolig sköterska, en vänlig läkare och en något nervös läkarstudent. Den sistnämda tråcklade ihop Lindas tå, och gjorde ett fantastiskt jobb trots att vi hela tiden pratade med honom och skrattade och tog foton. Linda själv var på väldigt gott humör hela kvällen. Efter att sjukhuset släpp Linda åkte alla hem till sig och sov ruset av oss. Yay mogna beslut!

Gladast på SÖS.


Inga kommentarer: