lördag 31 juli 2010

Blinded by Rainbows


Prideparad! Mörka moln trängdes på morgonen, men blåste bort och lämnade strålande väder. Jag hade lång lila peruk och lösögonfransar och korsett och lackkjol och röda leopardstrumpbyxor och högaklackade stövlarna; futuristisk hora, mig själv vriden ett extra varv. Folk kom och gick i ett enda virrvarr; Mary och Elina, Mimmi, Jojjo och Oda, Emma B, Karin och de andra. Therese frågade om jag ville gifta mig med henne och jag sa ja det vill jag ja.
Omkring mig; rengbågefärger och LadyGaga och halvnakna kroppar och kostymer och det var fint och fantastiskt och vi dansade och skrattade tills kolsyran gick ur.

fredag 30 juli 2010

I'm Singing About a Dude... But They Won't Let Me Show the Dude

Med hänsyn till Pride kan vi prata om det här med sexuell läggning. Det ska ju inte spela någon roll. Men, ta mig fasen, det gör det. Litegrann. Jag hatar att erkänna det, ens för mig själv. Men, t.ex. när jag hörde American Idoltvåan Adam Lamberts låt "What do you want from me" tänkte jag inte särskilt mycket alls. Det är lite emo. Men inte ens riktig emo, American Idol-emo. Jag skäms att erkänna det, men goddammit, den blev bättre när jag fick veta att den handlade om en man. Jag känner mig hemskt larvig. Jag menar, det ska inte spela in. En låt ska vara bra oavsett vem den handlar om.



Dock är den inte i närheten av att lika bra som den här parodin:

onsdag 28 juli 2010

I'm Gonna Squeeze You Just Like a Tomato pt 2

Jag: "Så Emma har lämnat mig med ansvaret för hennes arma tomatplantors överlevnad.
Mimmi: "... (nervöst skratt) ... okej?"
Jag: "Ja"
Mimmi: "Eeeh... har du visat något intresse för sagda tomatplantor, har de visat något intresse för dig?"
Jag ger henne en lång blick.
Mimmi: "(nervöst skratt) Menneh... det är bara över helgen va?"
Jag: "Nä, en hel vecka."
Mimmi: "Men alltså (nervöst skratt)... hon känner dig va?"
Jag: "Jag vill gärna tro att hon gör det"
Mimmi: "Men varför skulle hon välja dig till ett sånt här uppdrag?"
Jag: "Jag tror att det främst handlade om att jag bor närmast..."
Mimmi: "Mmhm. Du har tutat i Emma att du odlade tomater i din ungdom, va?"
Jag: "Dude, jag tål inte ens tomater."
Mimmi: "Det kanske är en blinddate?"
Jag: "Va?"
Mimmi: "Ja. Som genom en händelse ska en av Viktors kompisar också vattna tomaterna..."
Jag: "Det där är bara dumt."
Mimmi: "Men hon tror kanske att du (skratt) ska växa med ansvaret?"
Jag: "Hon kanske hatar sina tomater!
Mimmi: "Det är en möjlighet! Men hon kanske... hon kanske... Nej, Fanny jag är ledsen, jag skulle aldrig låta dig ta hand om mina tomatplantor eller... well, något levande."
Jag: "Jag tror det är stunder som dessa vi ska vara tacksamma över att Emma inte har barn..."

I'm Gonna Squeeze You Just Like a Tomato



Emmababy ska åka till Värmland, och har i och med detta fattat det ödesdigra beslutet att lämna mig med ansvaret över hennes arma tomatplantors överlevnad. Det kan ha varit ett misstag.

lördag 24 juli 2010

Show Her the Way To the Bar

Finaste Nille fyllde år, så vi sprang under paraplyer och uppdragna luvor för att samlas på Kingstown för att fira honom. Kingstown har väldigt billig öl och således var större delen av klientelen klockan-två-på-natten-fulla klockan sju. Men det var förstås väldigt trevligt att träffa folk man inte sett på ett tag, och nya människor. Regnet vräkte ner utanför fönstret.
Vi åt löjligt stora mattallrikar, sen hängde vi, det kom mer och mer folk, vi skuttade mellan borden så vi kunde prata med alla. Hemskt skönt och avslappnat. De stängde ett men hon var betydligt närmare två när vi gick därifrån.

onsdag 21 juli 2010

Purple Haze


Mitt hår har ändrat färg igen. (Marys bilder som vanligt.)

Our Sex is Always Formal

Läser bland annat "Inte skära, bara rispa - kvinnodagbok 1962-76." Det finns vissa sexord som bara får mig att rysa av obehag och här, precis som i "en Dramatikers Dagbok", används de alla!

Vanligt förekommande, men intensivt hatade sexord, topp tre:
1. Sköte
2. Säd
3. Lem

It's All in Your Books

Svara med hjälp av böcker du har i din bokhylla! (fast jag använde bara min sommarläsning)

Är du man eller kvinna?
Syster (Bengt Ohlsson)

Beskriv dig själv
Svårläst (Åsa Ericsdotter)

Hur ser du ut?
Lång fin blond (Claes Carlsson)

Hur mår du?
Jag dör av frihet (Kjerstin Norén)

Var bor du?
the Acid House (Irvine Welsh)

Vart skulle du vilja resa?
Vårdcentralen Fontanellen (Coco Moodysson)

Beskriv dina bästa vänner
Å alla kära systrar (Ebba Witt-Brattström)

Vilken är din favoritfärg?
True Norwedigan Black Metal (Peter Beste)

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
The madwoman in the attic (Gilbert & Gubar)

Vad betyder livet för dig?
Undergångens sånger (Bodil Malmsten)

Hurdant är ditt parförhållande?
Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? (Maria Zennström)

Vad är du rädd för?
Det mest privata (Núria Amat)

Vilket råd skulle du vilja ge?
Fly (Elise Karlsson)

Hur skulle du vilja dö?
Inte skära, bara rispa (Agneta Klingspor)

Ditt motto
Lagom tunga ska han ha när vi kysser varandra

tisdag 20 juli 2010

Got Drunk on Punk and Then I Found My Feet


Nu vet jag iaf var jag var och vad jag gjorde fem i tolv i lördags.

söndag 18 juli 2010

Oh Lord Forgive Me Those Saturday Nights




fredag 16 juli 2010

January Brought a Headache

Januari:
Jag har ingen lust. All energi jag hade över det nya året har försvunnit. Någon har stuckit en nål i mig och allting bara rann ut, rann ut. Jag vill vara ifred, jag krypa ihop i ett hörn. Det är väl pms förstås, jag ska ge det några dagar så går det över, alldeles säkert.
Men jag är rädd för att sova i natt. Rädd för sängen och mörkret och alla tankar som kommer omsluta mig där. Röra vid mig som kalla händer, riva i huden och håret, klösa från insidan.
Jag känner dem redan nu i magen, det är kittlingar och illamående. Så jag har uppehållit mig själv. Hoppat mellan musikvideor, tittat på hundratusen bilder på fester jag inte var inbjuden på, människor som inte har någon aning om vem jag är – jag känner dem nu känns det som. Jag har sett deras liv, frysta ögonblick, så intimt som jag kan komma utan att behöva lära känna dem. Bara människor drar sig undan av fri vilja, alla andra djur drar sig undan för att dö.

Nej. Pms. Varje månad, det är inget märkligt. Klockan är fyra. Jag måste, jag måste snart. Ska bara samla modet. Det är inget att gå sönder över.

Han, mannen med lektionsångest, han citerade någon på lektionen. Citatet släpper inte taget. Jag minns inte vem det var, jag minns inte det exakta citatet, det handlade om skogen, han sa; ”it decays so that it will not decay.”

I Walk Around in the Summer Time Saying "What About This Heat?"



What he said.

måndag 12 juli 2010

Did You Miss Me?

På mitt bästa sushiställe
Kvinnan i kassan: "Har du haft semester? Länge sen, länge sen!"

Sushi utgör nog ungefär en fjärdedel av min kostcirkel, vilket förklarar att de börjar sakna mig när jag inte varit där på två veckor.


Tidigare.

lördag 10 juli 2010

Gävle Rock City, dag 3

Varmt, varmt, outhärdligt varmt. Jag fick ta av mig några plagg vid sextiden men jag var ändå våt av svett när jag vaknade vid tio. Jag öppnade tältets flikar, jagade sömn men fick ingen. Grabbarna låg uppradade i sitt tält med öppen flik och sov i kalsongerna, jag önskar att jag haft en kamera.
När Spången kom upp först och mådde dåligt. Jag erbjöd honom en värktablett men han sa att det inte vore rättvist mot bakfyllan.

Jag gick iväg för att se Lillasyster efter att ha lovat Spången att hälsa dem att ”Umbrella” suger. Kom någon låt in så jag fick aldrig veta varför sångaren var tvungen att rullas in och ut på scenen i rullstol och framträda sittande. Dock måste jag säga att han skötte det bra, det måste ju vara ganska svårt att sitta när man är van att stå och hoppa. Vi hoppade i värmen. Texterna är ganska infantila, men det är ju ganska kul när man kan sjunga med andra gången refrängen spelades.

Deathstars var det enda band jag faktiskt kom tidigare och väntade på. Det stod kanske tjugo personer där innan mig, men fantastiskt nog hade de lämnat en öppning vid kravallstaketet, precis under mikrofonstativet. Jag satt ner och drack vatten, väntade.

Deathstars var Deathstars men tyvärr var det något av en besvikelse. Spelningen lyfte aldrig riktigt, det känns som största gensvaret från publiken var när Whip knäppte upp en knapp på sin skjorta. Det var dessutom väldigt, väldigt varmt, men tack och lov inget tryck längst fram.

På grund av usel planering krockade Crucified Barbara med Crazy Lixx, det känns ju som att de har lite samma publik. Såg nån låt med Crazy Lixx men det var ganska tråkigt så jag gick och såg resten av Crucified Barbara istället. De var grymma som vanligt, höjde hela tiden nivån, ett jäkla drag. Jag vet inte varför det bara är jag som tycker om dem, de rockar ju.

Sen blev jag fruktansvärt trött och varm och öm, så jag gick in i Gasklockan – demobandsscenen - satte mig i ett hörn med öronpropparna i och tog en tupplur. Sen såg jag Cannibal Corpse. Det är inte riktigt min musiksmak, men det är fascinerande att lyssna på dem ändå. Jag hör inte ett ord. Inte ett enda. Det här har förstås fördelen att jag kan slänga in ett random ord och lura mitt öra att han sjunger det hela tiden; ”våffla… VÅFFLA!!! VÅFFLAAAAAHHHH!!!” Jag fnittrade lite för mig själv.

Sen gick jag till bilen med grabbarna, jag kraschade på en gräsplätt. Vid den här tidpunkten var vi så himla trötta att vi bara ville åka hem. Ville bara att Slash skulle spela, räknade timmarna. Tillslut samlade vi ihop våra trötta kroppsdelar och släpade oss till Mayhem, som vi såg sittande mot ett staket. Jag registrerade knappt vad som hände, jag var så slut.

Och tillslut, efter femhundra års väntan, gick Slash med band på. Det var helt otroligt, jag kunde inte förstå att han (precis som när jag såg Aerosmith) finns på riktigt. Det är vansinnigt.
Det var mycket mer energi i den här spelningen jämfört med Axl Roses dödsryckningar på Sweden Rock, även om sångaren Myles Kennedy inte hade alls hade lika bra röst som Axl back in the day (om än mycket bättre än Axl present day.) Tyvärr förstördes upplevelsen lite av att jag var så djävulskt trött, men det var verkligen vansinnigt och magiskt att höra hela publiken skriksjunga "Sweet Child o’ mine".

Men tillslut var det roliga över. Vi sprang nästan till bilen, kastade oss in, Larsson trampade på gasen och vi vinkade hejdå till Gävle. Jag somnade nästan omedelbart och vaknade först när de knuffade av mig utanför min dörr halv fem.

fredag 9 juli 2010

Gävle Rock City, dag 2

Vaknade på den stenhårda marken med ont i höfterna och nacken, en sylvass bit sly hade stuckit sönder min madrass. Trött och less och blöt av svett. Blåste upp madrassen, öppnade flikarna och försökte somna om men det var alldeles för varmt. Kravlade upp, åt lite mat och pratade med Spången. Han hade haft någonsorts hopplöst projekt med att laga ett partytält på gång men nu hade han gett upp det.

Jag gick ner till festivalområdet med mina korta shorts och bikinitopp, folk pratade om mig och till mig och min kropp. Jag blev intervjuad för Arbetarbladets webtv (tror jag det var iaf), jag vet inte vad jag sa, jag vill inte tänka på det. Jag var uttråkad, så jag gick på vinst och förlust på en spelning i Gasklockan där demoband spelade. Bandet hette Amy’s Ashes. De var lite melankoliska men faktiskt riktigt bra. Men bäst av allt var att det var inomhus, ingen sol, totalt mörker, och något svalare. Ah.

Sen såg jag Sonic Syndicate från sidan – det var för varmt för att ta sig in i smeten - de var förvånandsvärt bra, men de verkade vara väldigt många när de rände omkring på scenen. Är de sex personen kanske?

Jag köpte en ny luftmadrass på Jysk, så jag kunde få lite sömn. Dessutom fanns det LUFTKONDITIONERING där inne! YES! Det var så fruktansvärt jävla varmt ute, fast jag bara hade bikinitopp, små shorts och flipflops höll jag på att dö! Sjukt varmt, säkert runt 30 grader.

Såg Mustasch halv åtta. De var helt fantastiska. Jävlar i min lilla låda vilket drag det var. Jag hoppade och skrek och dansade i hettan.

Sen var det dags för Motörhead. Det var fortfarande väldigt varmt, dammet slog upp i stora moln omkring oss. Motörhead var bra förstås… men det lyfte inte riktigt. Det blev aldrig riktigt så bra som jag förväntade mig… jag menar Motörhead. Grabbarna, som sett dem förut, höll med om att det inte var deras bästa spelning. Men trots allt var det sjukt mäktigt att höra ”Ace of Spades” live.
Och Spången, den jäveln, hittade ett plektrum. Det var så tjockt att det måste vara ett basplektrum. Jävlar. Men frågan var om han verkligen förtjänade det;

Spången: ”Så jävla grymt! Vad heter basisten i Motörhead?”
Jag, Alex, Larsson: ”… Lemmy”
Spången: ”Nej men alltså, basisten”
Jag, Alex, Larsson: ”LEMMY!!!”
Spången: ”MEN SKIT I DET DÅ!”

Mesuggah var helt okej, men jag såg dem sittande med trötta fötter med en Coca-Colaburk i handen, helt yr efter Motörhead och täckt med damm. Det var förvånandsvärt kallt sedan.

torsdag 8 juli 2010

Gävle Rock City, dag 1

Kom upp på något sätt upp fast jag bara sovit max fyra timmar, åt, fick på mig kläder och kletigt smink. Ställde mig ute på gatan (det var förvånandsvärt mycket aktivitet där klockan kvart i åtta) tills Spången med kompisar kom.

Väl i Gävle var det väldigt varm och väldigt trassligt. Vi fick åka mellan camping och festivalområde flera gånger och försökte reda ut parkering och armband och allting. Sen glömde killen vid biljettinlämningen att ge oss våra campingarmband och det var ett jäkla rännande. Men tillslut parkerade Larsson vid ett stort Ica några hundra meter bort, Spången sprang iväg för att se Rabutier. Campet var på någon sorts fält, jag tror att de klippt en massa sly för att få plats för oss, för ändarna stack upp som vassa pilar ur marken. Jag reste mitt zebrarandiga tält, tog på mig min bikinitopp och smorde in mig med solskydd, svettades kopiöst. Gick med grabbarna för att se Wolf, det var hemskt tråkiga.

Sen gick vi tillbaks till campet – det var 650 meter dit från festivalområdet vilket var lite väl mycket eftersom man var tvungen att gå fram och tillbaka hela tiden – drack lite medan vi väntade på att Dark Tranquillity skulle börja.
Det var sjukt fruktansvärt vidrigt varmt, man var konstant klibbig. Dark Tranquillity rockade! De var så sjukt jävla bra live att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv, hela publiken var med och vi hoppade och det var fantastiskt.

Sen spelade Airbourne. De var också väldigt bra, väldigt mycket energi, Jack dracks direkt ur flaskan. Sångaren Joel O’Keefe såg helt vansinnig ut, men de körde som om det var deras sista show någonsin. På Sweden Rock klättrade Michael Monroe upp till lamporna men Joel O’Keefe klättrade upp ovanför scenen, med gitarren på ryggen, där han hakade fast benet i ställningen, spelade gitarrsolot och headbangade. Metal.

Sista bandet Megadeth började halv elva. Jag är inte så förtjust i dem, de var helt okej men efter Airbourne skulle vad som helst verkat lite avslaget. Helt okej första dag, med tanke på att det inte var någon favorit som spelade.

I Want to Get Away, I Wanna Fly Away


Spången och company hämtar upp mig om 5 och en halv timme. Eh, känns som om man kanske borde försöka sova lite. Har packat alla väskor och samlat ihop alla saker men säkert glömt något livsviktigt. Jaja. Är astaggad. Lär komma hem som antingen pepparkaksgumma eller kräfta (Gävle kommer vara soligt och varmt) men det kommer det att vara värt. Ses.

måndag 5 juli 2010

Analyze You, Categorize You


Jag har länge längtat efter kategorier i den här blogganarkin - mest för att underlätta för mig själv när jag är på jakt efter ett särskilt inlägg då sökfunktionen är under all kritik, men också för att jag på andra bloggar gillar att kunna gå in under en spännande kategori och läsa allt, utan behöva skumma en massa skit. Nu har jag skapat typ kategorier med hjälp av etiketter, vilket var löjligt enkelt.

De flesta av mina kategorier är ganska självklara, musik handlar om musik, konsert om konserter, film om film, fest om fest (det känns som att det här omfattar ungefär vartannat inlägg just nu) blablabla.

Högtider är förstås vad det låter som, mestadels korta inlägg om min ovilja att fira dessa skulle jag tro. Under Modeblogg samlas allt jag skriver om kläder och sånt.

Under de bästa tänker jag givetvis samla det jag är mest stolt över, så att de som inte känt mig sen november 2007 inte missar mina geniala stunder för att de inte orkar ta sig igenom tre år av crap. Under Svammel samlar jag mina mer, ska vi kalla det, litterära stunder. Då jag försöker höja ribban och inte bara skriva om vad som hände på Rocks i lördags.
Jag vill ibland dela med mig av saker som står i min dagbok - ofta flera år efter att jag skrivit det - för att jag tycker att det är fint. Alltid utan datum och sammanhang. Det är främst dessa som kommer att publiceras under utdrag.

Somliga saker skriver jag om så ofta att de fick egna kategorier, t.ex. Courtney Love och duktig flicka. Andra saker får vara med bara för att jag älskar dem, som kategorin Tjejtoaletter. Vad jag älskar tjejtoaletter, det händer alltid roliga saker där.
Jag älskar citat, samlar på dem, så under livet i citat samlas inlägg som består i princip bara av just citat, som jag känner förklarar en situation, känsla, eller bara låter fint. I the wonder of my hair samlas nya hårfärger och allmänt hårgnäll, det finns det en hel del av.

Det här är förstås en ganska stor och omständig förändring, jag har bara kommit till slutet av 2009 i denna episka kategorisering av bloggjäveln. Dock är det saker som jag fortfarande funderar på, om jag ska ha en jobbkategori eller om jag ska bryta ner efter var jag jobbat. Samt hur pillig jag ska vara med min resorkategori - vill jag ha alla städer för sig, kan man ha resor inom Sverige i samma kategori som internationellaresor osv.
Och ni, kära läsare (alla tio!), finns det någon kategori som ni spontant känner att jag saknar eller - ännu bättre - har ett grymmare namn på någon kategori (de är ju ganska fantasilösa) så meddela mig!

Those Who Try and Get Away From the One Who Gets Awat


Då var det bestämt, festivalsommar it is, jag ska på Gävle Getaway också. Jag ska se på så mycket bra att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Dessutom visade det sig att en kompis hade plats för my sweet ass i bilen! TOTAL FUCKING SCORE att slippa åka tåg eller äcklig festivalbuss! Längtar ihjäl mig!

söndag 4 juli 2010

The Weekend Mood

Torsdag
Jag och Mimmi gick till Debaser, drack några drinkar och dansade. Musiken pendlade mellan att vara riktigt bra (Ramones, Blondie, Stones) och riktigt dåligt. Drinkarna var goda men stanken på toaletten, herregud, värre än på alla rockklubbar jag varit. Mimmi träffade en avlägsenbekant som var helt hysterisk. Det var så man undrade om hon tagit något. Skrek och spärrade upp ögon och mun sa en massa konstiga saker och var väldigt påflugen. Jag får panik av såna människor.
Annars var det kul att dansa på Debaser, det är så härligt pretentionsfritt. Alla dansar fult, så man kan skutta runt bäst man vill utan rädsla för dömmande blickar av assnygga rocktjejer med patronbälten.
När vi sen gick hemåt var det riktigt ljust ute, Mimmi sa att jag behövde en stol. Som genom ett trollslag dök det upp en övergiven stol på trottoaren, den var lite vind, men vi tog med den ändå.

Fredag
Mötte upp med Linda och efter en förfest som nästan inte tog slut gick vi till Rocks. Hon hade aldrig varit där så det var extra roligt. Det var ganska mycket folk ändå för att vara mitt i sommaren, det var hyfsat drag på dansgolvet, men vi satt mest i ett hörn i inre baren och pratade med varandra. Eftersom vi inte setts på ungefär ett år fanns det förstås massor att säga. Killar försökte komma fram och snacka med oss, men vi viftade bara bort dem. Vi satt kvar tills de tände lyset, då svepte vi vår dricka och trippade mot McDonalds.

Lördag
Festhelgen avslutades lite lugnare med Emmababys födelsedag. Den firades uppe på hennes takterass med fantastiska goda hamburgare. Det var hemskt trevligt med båda nytt och gammalt folk. Tanken hade från början varit att dra vidare sen, men vi hade det så bra att vi blev sittande där hela kvällen, såg solen gå ner, svepte in oss i filtar.