torsdag 29 april 2010

No Sleep Disease

Nattarbete. Papperdamm i näsan och en förkylning. Alla maskiner föll i småbitar. Hög musik i hörlurarna, ont i piercingen där lurarna tryckt mot timme efter timme. Yatzy med Sara på rastena. Kim försöker driva med mig, men vad han än säger jag "hm, okej" och sen när han förklarar att det var ett skämt säger jag "hm, okej." Jag var vaken i över ett dygn, för precis efter jobbet hade jag essäventliering i skolan. Slitsamt. Men en kollega berättade att han inte sover alls över skiftena. Alltså är han uppe i nästan en vecka i streck. Han sa att han lägger sig när han börjar hallucinera.

It Will Be Over Quickly, No Doctor Calls Today

Och så var det min väninna, den blivande läkaren:

Hon säger (19:37):
Läget?
Baby Strange säger (19:37):
Har jobbat natt. Är förkyld. Känner mig död.
Hon säger (19:37):
Om du dör, får jag dissekera på dig då?

söndag 25 april 2010

When You Look Into the Mirror Tell Me How Do You Appear?


Det är ganska vanligt att man i böcker skriver om speglar. Hur huvudpersonen tittar på sig själv, beskriver sitt utseende. Det är återkommande i "skriv bättre"-råd att man ska skippa det här helt. Personligen tycker jag att det är helt okej, det är ett praktiskt sätt att ta reda på hur personen i fråga känner över sig själv. Och, om boken skrivs i jag-perspektiv, ett bra sätt att ta reda på hur personen överhuvudtaget ser ut - eftersom spontana självbeskrivningar i jag-form ofta blir stör mig (ex. "jag kastade med mitt kastanjebruna hår") och låter löjliga. Ser man sig själv i en spegel blir det som mer självklart att försöka definera sig själv.

Men jag tål inte när en bok börjar med att en person ser sig själv i spegeln. Det är a) inte en spännande öppning som suger in mig och får mig att vilja fortsätta läsa. b) om jag inte först "träffat" en person skiter jag fullständigt i hur denne ser ut och har för självbild.

Jag har precis lånat hem Du och jag Marie Curie av Annika Ruth Persson, den handlar om en femtonårig lesbisk tjej och hennes första förhållande, och har kommit högt rekommenderad. Men det faktum att den börjar med att huvudpersonen Jenny ser sig i spegel gjorde mig avsevärt mindre taggad på den, dammit. Nåja, säkert lika bra, borde väl fokusera på min uppsats och sån skit istället.


(bild Otto Dix, "At the Mirror", 1921)

lördag 24 april 2010

She Could Clean the House for Hours


Touché.

You’re a Misfit, Afraid of Yourself so You Run Away

Senare (alldeles för sent):
Allting är kaos här. Det är oktober och höst och fodret på min vinterjacka är trasigt. Ute regnar det. Ibland låter det som om någon kastar något på mitt fönster. Jag föreställer mig att det står någon där under, kastar grus. När jag öppnar fönstret ska de ivrigt vinka ner mig, säga kom, låt oss rymma. Bort från reglerna, böckerna, sl-korten, stuprörsjeansen, internet och den uttjatade musiken. Bort från verkligheten, drömmen och allt det där som hamnar mitt emellan.

(ur en gammal dagbok. Mer om att försvinna finns här. Tanken lockar mig lite då och då.)

fredag 23 april 2010

Sweet Virgnina


Your words are soon gone and it hurts, I have none
Take a jump from you pretty linguistic tower

The goal of speech, so obnoxious to reach
Only one thing to do, melt your iron flower…
Mmm, I will try hard to be a spark of power
I will, I’ll never be your iron flower”

"Iron Flower" - K's Choice

Har läst "To the Lighthouse" för andra gången, det var en del av den här kursen. Det är en av mina absoluta favoritböcker, en sån där man läser långsamt & njutningsfyllt, smakar på varenda mening. Särskilt intressant var det att läsa mina egna anteckningar i marginalerna - var jag sjutton, arton, nitton när jag läste den första gången? Åsikter om texten, ledord, frågeteckningar och Holecitat. Understrukna meningar; minnen. Den mening jag skrev om och om och om igen i mina dagböcker, på toalettväggar, i bläck på mina armar. Åh. Virginia, Virginia, jag älskar dig, jag ska aldrig glömma hur mycket.

Your Words are Soon Gone and it Hurts, I Have None

Igår var jag uppe till halv sex på morgonen och skrev min uppsats. Var så trött att jag inte har någon som helst aning om vad jag skrev om Lars Norén och det tidiga avantgardets strategier men det ordnar sig nog. Jag sov två och en halv timme sen gick jag till skolan. Planering är verkligen min starka sida känner jag.

Jag hittade förresten en lite kryptisk lapp jag skrev precis innan jag somnade igår - jag var så trött och yr av att ha läst så mycket på kort tid att jag nästan hallucinerade.

"Jag hetsäter litteratur, spyr upp den igen. Men allting kommer inte upp, något fastnar, röster i huvudet. Jag märker det när jag skriver till andra; ordvalet är off, kommateringen annorlunda - så trött, minns inte ens vem jag är, varför jag tvingar mig själv. Rösterna viskar, Virginia Woolf om jag har tur, mästare från förr. Hjälp mig Virginia."

Jag ska väl förtydliga att jag då alltså inte är schizofren (även om jag läste sjuka mängder schizopoesi inför tentan) men att när jag läser väldigt mycket av något märker jag hur mitt språk ändras; när jag skriver något skriver jag som personen jag läst. Märkligheter.

onsdag 21 april 2010

She's Over-Bored

Allt för att inte skriva tentan liksom...

FÄRG HAR DU PÅ HÅRET: Blond
VEM ÄR SNYGGAST I VÄRLDEN: jag vet inte
SKA DU DUSCHA IDAG: Yes, kvartalets första dusch typ!
VAD GÖR DU NÄSTA ÅR: Pluggar journalistik
FAVORITFÄRG: Lila
ÄR DU UPPVÄXT I STAN ELLER PÅ LANDET: Villaförorten
MÄRKESKLÄDER ELLER SECONDHAND: Second hand
HUR MÅNGA PAR SKOR HAR DU: 15-ish?
VEM ÄR SNÄLLAST JUST NU: Josefin sa så fina saker att hjärtat nästan stannade
VAR HAR DU ONT: Nacken, men inte så farligt
VEM ÄR BÄST JUST NU: Jag!
ANVÄNDER DU HÅRSPRAY: Oh yes!
VAD TYCKER DU OM IDROTT: Kul att spela, trist att titta
KILLAR ELLER TJEJER: Jag behöver inte välja
SALT ELLER SOCKER: Pour some sugar on me!
GILLAR DU KETCHUP: Hatar ketchup!
ÄR DU GLAD NU: Tentastress
KÄNNER DU NÅGON SOM JOBBAR PÅ SJUKHUS: Snart ;)
GILLAR DU BRODER DANIEL: NEJ!!!!

DAGENS KLÄDSEL: Röda strumpor, svarta jeans, blått linne
DAGENS VILL HA: Sommarjobb
DAGENS LÅT: I’d do anything – Courtney Love
DAGENS PLANER: Tentajävel
DAGENS SAKNAD: Josefin är fin och långt borta
DAGENS DUMMASTE: Att jag gör sånt här istället för att bråka med tentan
DAGENS SJUKA: Sockerberoende
DAGENS ROLIGASTE: Family Guyavsnittet om tre Stephen King berättelser
DAGENS FINASTE: Josefin
DAGENS FAVORIT: Coca-Cola
DAGENS HUMÖR: Tentaångest


ETT BAND: Hole
MÖRDA: Men nej
KRAMA: Jag behöver en kram
BESKRIV DIG SJÄLV MED ÅTTA ORD: Snygg, less, cool, begåvad, klumpig, smart, duktig flicka,
VEM SAKNAR DU INTE: Konstig fråga.
BDSM: I wanna hurt you just to hear you screaming my name!
FLICKOR: Gorgeous creatures
POJKAR: Pretty things
KÄNSLA: Apati
SENASTE FILM: ”GIA”

VAD VAR DET SENASTE DU SA: Du kan kasta kvittot, tack
TILL VEM DÅ: Kassören
VAD BEHÖVER DU MEST JUST NU: Avsluta tentajävel
BRUKAR DU SE NER PÅ ANDRA MÄNNISKOR: Ibland.
VILKA: De som stör mig.
ETT FINT ORD: Blekna
EN BOK: To the lighthouse – Virginia Woolf
ETT SÅR: Tror inte jag har några
NÄR VA DU SENAST RIKTIGT FULL: Förra sommaren
ÄR DU SERIÖS: När jag måste
MEST FALSK: Ingen jag känner
VAD ÄR DU ALLERGISK MOT: Orka rabbla
VAD ÄR DET FÖR VECKODAG: Onsdag
VAD GÖR DU NÄSTA TIMME: Tentar vidare
VILL DU HÅNGLA: Lätt.
EN KAKA: Om nom nom nom
VAD LYSSNAR DU PÅ NU: Buzzcocks

Shine on You Crazy Diamond

Twilightläsesession 4 - ca 285 sidor in
Omfg han glittrar! Fast jag sett filmen, parodier, läst bloggar och recensioner, sett fem hundratusen lolcats om saken kommer jag inte över det. Dessutom stör jag mig på att Stephanie Meyer så uppenbart har skrivit den här boken med en synonymordbok i handen. Som den här meningen t.ex. (sid 260) "His shirt open over his sculpted, incandescent chest, his scintillating arms bare." Båda dessa ord betyder helt enkelt glittrande. Jag orkar aldrig slå upp ord, så jag är inte säker, men jag får känslan att S. Meyer hittar på ord eller böjer dem på sätt som inte riktigt är möjliga; man kan väl inte säga "alienness" (kap 13 nånstans) t.ex.?

Något jag däremot fnittrade lite över i min ensamhet är vilken uppenbar metafor för sex Edwards blodtörst är; hur hennes lukt driver honom till vansinne, hur han "almost took her then and there" när de var ensamma nån gång, och när de kysser varandra kan han nästan inte behärska sig. Men han måste behärska sig, för annars dödar han henne (det är dåligt att ge efter för sina lustar, kids.)

Logiskt problem: Han glittrar. Jag förstår inte varför. Verkligen inte. Mycket med vampyrer är ju övernaturligt och det har jag inga problem med det. Att de är snabba och starka tycker jag förklaras med att de är mer djuriska, och tankeläsning och sånt well det är bara coolt. Och säkert mycket användbart. Men vad är den praktiskt funtionen/logiska förklaringen till att han glittar?
Och - det bästa av allt - det första när han säger när Bella sett honom i solskenet är "Do I scare you?" Jag skrattade högt. Är det ens möjligt för någonting som glittrar att vara skrämmande?
Tidigare: 1, 2, 3

måndag 19 april 2010

Leaving All of Love’s Ashes Behind Me

Okej. Det här jävla askmolnet har börjat oroa mig. Det är nämligen så att HOLE spelar i London den femte, och det kommer ju funka som bäst om både jag och Courtney kan ta oss dit. Så... nog med de här dumheterna nu okej?

söndag 18 april 2010

Your Brain Gets Smart But Your Head Gets Dumb

Efter några dagars skoj och uppskjutande av allting tråkigt, är det så dags att stressa över min sista tenta. Mängden kurslitteratur känns en smula överväldigande.

Didn’t Make Sense Not to Live For Fun

Onsdag:
Träffade bg och fikade på Bondegatan. Det kunde ha varit juli. Det var så varmt och skönt, jag satt bara i t-shirten och mina leggings var nästan obehagligt varma under kjolen. Vi pratade och jag njöt av min enda lediga dag på femhundra år, precis efter inlämning av essä och precis innan den sista tentan. Vi pratade om våren och 2010-talet, skrattade lite åt våra bordsgrannar och hur himla söööder de var. Sen la vi oss i vitabergsparken med solglasögonen på, lyssnade på barnen som lekte i bakgrunden, småpratade, sög in våren.


Torsdag:
Träffade miss Mary på Anchor. Trots uselt demoband som lät som Metallica och en massa korthåriga karlar som försökte snacka upp oss var det grymt, drack cider, snackade oavbrutet. Om musik och våra jobb och vänner och familj och karlar och Sweden Rock så vidare. Glömde bort tiden och missade sista tunnelbanan, så vi fick gå till Slussen. Jag längtar sjukt mycket tills vår Londonresa!

Fredag:
Träffade baby Em på Åhlens och köpte sista omgången hårfärg. Och sen, efter några timmar hemma hos henne var jag äntligen blondin. Inte röd, inte orange, inte laxrosa (vafan?) blond. Det är helt okej, men jag tror jag ska gå lite ljusare nästa gång. Jag måste även lära mig leva med att ha en hårfärg mina föräldrar tycker om. Jag och Em såg några avsnitt av älskade Freaks & Geeks, jag åt av hennes påskägg innan vi åt sushi, skvallrade och tittade på kläder.

Lördag:
Inflyttningsfest hos Miks. Inspekterade lägenheten, drack lite, dansade till Chelsea Dagger med Lisa, lyssnade på musik, såg Miks hoppa fallskärm, lärde känna folk, lekte lekar (bl.a. Suck and Blow vad den nu kan heta på svenska, bild ovan), släckte lamporna, överlistade det luriga toalettlåset (man vred på nyckeln), knuffade Angie i golvet, hamnade i en brudig kroppsjämförelsediskussion (är sämst på sånt.) Hade iaf hemskt kul.

Söndag:
Springande efter böcker, läsande av kurslitteratur, tentaångest samt söndagsmiddag med familjen förstås.

lördag 17 april 2010

I Wanna Disappear

Ur min dagbok, angående det här:

"Tänk att bara försvinna. Vara på väg någonstans men aldrig komma dit - bli kidnappad kanske, men helst bara ändra riktning, inte säga något till någon, inte låta någon veta. Lämna alla kvar med frågetecken, låta alla leta men aldrig hitta en. Uppslukas av jorden."

Det här är något jag fantiserar om ofta.

tisdag 13 april 2010

It's One Thing to Ask Why We Break Up, Have You Ever Wondered Why It is We Fell in Love?

Ena av alla böcker jag läser just nu är "Maken" av Gun-Britt Sundström. Den kom varmt rekommenderad från flera håll, så de senaste månaderna har den åkt fram och tillbaka i min väska. Någonting jag tycker är väldigt spännande är att fast den är skriven 1976 känns den fortfarande väldigt relevant. Det är bara när de börjar prata om Vietnamn man kommer ihåg vilken tidsperiod den utspelar sig.

Det handlar om Martina och Gustav och deras förhållanden, om hur de under flera år försöker få det att fungera på olika sätt. Det bästa i den här boken är hur bra Sundström beskriver vardagslunken. Det är inga stora saker som händer per se, bara livet som rullar vidare. Martina och Gustavs är verkliga personer och deras relation är mycket trovärdig.

Det finns förstås ett men. Det är en lång bok - mer än 550 sidor - och nu, med lite mer än 100 sidor kvar känner jag bara men gör slut nån jäkla gång om det är så himla jobbigt! Men... jag hoppas på the mother of all upplösningar.

måndag 12 april 2010

Ya Got an Alley Cat Style

När jag gick på min första Crashdïetkonsert köpte jag ingen bandtee. Det fanns ingen anledning. Jag använde inte bandtees då, och dessutom var det först efter den här konserten som jag skulle inse hur bra Crashdïet var. Jag gick hem helt lyriskt, kunde inte sluta prata om hur fantastiskt det varit. Det var Dave Lepards näst sista konsert.

Efter kanske ett år fick Olliver Twist bli sångare i Crashdïet istället. Han var inte en tiondel så bra. Nu lyssnade jag på "Rest in Sleaze" varje dag. Jag började använda bandtees och kom på hur gärna jag vill ha en med originaldïet. Men då fanns de förstås inte att få tag på.

Men tänk, råkade jag inte gå åt fel håll när jag skulle på Cissis födelsedagsmiddag i söndags? Råkade jag inte titta in i ett fönstret på Diablo Tattoo & Piercing och se en begagnad från derars turné '05 hängande där? Oh yes. Så idag kilade jag ner och köpte den av Gemini Fives basist. Den är lite för stor, men det spelar ju ingen roll när jag faktiskt äntligen har den efterlängtade tröjan.

All the Vampires are Walking Through the Valley


Ah tusan! Jag glömde ju helt bort att jag skrev om Twilight här! Jösses! Jag läser så himla sporadiskt, men eftersom jag förstår att ni nästan dött av förväntan ska jag fortsätta.

Twilight läsningssession 3 – ca 240 sidor in
Dramaturgin är väldigt märklig. Det hände ganska mycket på de första 100 sidorna men sen går hela historian på sparlåga. Det händer väldigt lite. Bella går till skolan. Bella åker hem. Bella somnar. Bella tänker på Edward. BORING!!! Vi har dock träffat Jacob. Han kommer att bli viktig (det vet jag för att jag sett reklamen till "New Moon!")

Logiskt problem:
När Bella får veta att Edward är vampyr. Först och främst är hon ganska kortkad.
Jacob: Edward är en vampyr.
Bella: Jaja, men vad ÄR Edward?
Och sen bara accepterar hon det här, utan att fundera närmare över det. Bella ska ju vara så himla smart, så det känns som om det logiska vore att hon försökte hitta andra förklaringar eftersom vampyrer ju inte finns. Men nej. Hon bara accepterar. Och en till märklig grej är att Edward har inga som helst problem att prata om det här. Ska det inte föreställa nånsorts hemlighet?


Tidigare: 1, 2

I Want a Platinum Blonde Life


Fördel med att vara blond:
Jag ser piggare ut och huden verkar jämnare och snyggare. Har man mörkt hår plockar det givetvis upp det mörka tonerna i ansiktet.

Nackdel med att vara blond:
Man ser ut som en hora när man har mycket smink. Detta är dock något jag väljer att ignorera.

söndag 11 april 2010

A Power Trip Trash Queen



Årets pridetema är "Makt." Det här kommer att bli grymt roligt!!!

fredag 9 april 2010

Are You Beautiful and Pale With Yellow Hair?


Fas två i hårfärgningen. Satt med avfärgningen i håret någonstans mellan två och tre timmar och är nu nästan inte orange alls, hurra! Det är mestadels gult och jag är mer kycklinglik än någonsin. Jag skulle säga att Debbie Harry är 2-4 färgningar bort, men skam den som ger sig.

onsdag 7 april 2010

Long Haired Rock'n'Roll Men



Jag såg Lady Gagas video Paparazzi och jag fastnade vid den scenen då hon hånglar med tre blonda sleazekillar. Det var något väldigt bekant över dem, även om de inte är med många sekunder. Så jag gjorde lite research och det visar sig först och främst att de är trillingar (!) och från Svergie (det är de förstås inte ensamma om i den där videon). De spelar i ett band som heter Snake of Eden eller The Wallflowers - det är rörigt. De är... well, inte så lysande, men chansen är ändå ganska stor att jag råkat på dem i något sammanhang. Min musikerintuition slår aldrig fel.

Och DESSUTOM visar det sig att de är med i Daisy of Love, en spinoff från älskade Rock of Love, med sötknäppa Daisy. Awesome.

I Have a Girlfriend and She is So Blue



Jag har sett Avatar. Bara femhundra år efter alla andra. Jag gick med mina småbrorsor, köpte dem en enorm bunke med popcorn, det är alltid kul att träffa de små. Vi såg den i gammal hederlig 2D, men det var okej för jag får alltid lite ont i huvudet eller mår lite illa av 3D.

Det är lite svårt att bilda sig en uppfattning. Just eftersom alla andra delgett mig sina åsikter innan. Men jag kan ju säga att jag tyckte den var vacker. Ett visuellt mästervärk, det hade alla helt rätt i. Det såg otroligt verklighetstroget ut, och det är helt mindblowing att föreställa sig all tid som gått till att hitta på alla de här plantorna och djuren. Wow.

Om någon bara ägnat manuset en tiondel av den omtanken hade det här varit en perfekt film. Men nu har jag ju faktiskt redan sett Pocahontas. Visserligen var det min favoritfilm, men likheterna var ändå så stora att det blev lite löjligt. Dialogen var direkt undermåligt, och varför låter Na'vierna som de kommer från Karibien?Dessutom kände jag inte alls för någon, eftersom krutet ligger på shiny plantor och inte karaktärsutveckling.

Men, som sagt, Pocahontas var min favoritfilm när jag var liten och Avatar är klart sevärd. Den är trots allt hänförande vacker och hela biologin är grym. Och Neytiri har en töjning i ena örat, bara en sån sak.

söndag 4 april 2010

You Were My Anchor


Efter att ha firat påsk med familjen på sedvanligt sätt; ätit lamm, druckit påskmust, sett kostymfilm osv gick jag till Anchor för att fira med mina vänner. Vi blev ganska många tillslut, mycket folk jag inte kände vilket var kul. Vi lärde känna V lite bättre, som vi träffat på Wika och Joels inflyttningsfest förra veckan, hon är trevlig. Och fast hon är frisör till yrket älskade hon mitt hemmablekta, morotsfärgade hår.

Midnight Cowboys spelade. De var inte särskilt bra, det lät som om trummisen och basisten aldrig träffats innan det här giget. Sen spelade ett Ozzy coverband, det var bättre, men de spelade inte tillräckligt av vad folket ville höra. Vi satt på övervåningen, jag vet inte varför, för det är alltid så varmt att man håller på att dö däruppe.

En tjej med rosa hår kom fram till mig och berömde det orangea håret. Hon sa att det var en grym färg och att min lugg var så söt och att jag såg ut som en docka. Åh sånt gör en glad. Vem som än säger att alla killar är schyssta och alla tjejer är bitchar har så jäkla fel.

Satt var tills Ozzygänget var klara, typ alla jag kände försvann medan en bekant fyllde hela tiden på mitt glas och oväntat raggade på mig. Det var lite märkligt. Sen träffade jag en söt kille också och jag betedde mig inte som en jävla bitch mot honom! Stolthet!

Sen gick jag från Rådmansgatan till Slussen med den bekanta som utan tjafs accepterat att jag inte var intresserad på det viset. Vi gick och gick för jag hade bekväma skor, fick ta världens omväg kring ombyggnationerna som går från Kungsträdgården till Dramaten, snackade vitt och brett om musik. Det var hemskt fint alltihop.

How This Works? You Sell.

När min ex-kombo och goda vän Mimmi var i Thailand skrev hon det här inlägget. Om hur man i Thailand kan köpa sig en fru. Någonting man skulle kunna tro är en lokal företelse. Men när jag och min kollega Sara satt och läste kontaktanonserna i någon kvarglömd dagstidning på jobbet (givetvis för att hitta våra livs stora kärlekar, vad annars?) räknade vi till fem eller sex annonser där män efterlyste "en trevlig thailändska" och ofta nämnde hushållsarbete i samma veva. Jag finner det upprörande, sjukt och äckligt.

lördag 3 april 2010

The World Turned to Orange, and the Room Went Spinning Round


Det var då ett jämrans tjat. Så här ser mitt hår iaf ut nu. Glad påsk!

I Just Wanna be a Rock Star; a Different Girl for Every Day



Efter att ha plöjt hela första säsongen av Rock of Love föds många frågor angående Bret Michaels:

1. Finns det NÅGOT som inte "turns him on"?
2. Hur många gånger han han dra up Every Rose Has It's Thorn egentligen? JA du hade en hit på åttiotalet, den var inte så jäkla bra, get over it!
3. Är det inte lite konstigt att runkbilden (se ovan) som finns i tjejernas rum är tagen för MINST femton år sen?
4. Det där kan väl inte vara hans riktiga hår?
5. Har karln över huvudtaget någon panna?

Jag kan bara hoppas att säsong 2 har svaren...

fredag 2 april 2010

My Toga Made of Blonde, Brilliantined Biblical Hair

Snällaste Emma blekte mitt hår idag. Lydigt satt jag i hennes chockrosa badrum medan hon smetade lavendelfärgad gegga i håret på mig. Sedan såg vi det bli ljusare och ljusare. Helt blont blev det förstås inte (annat än i rötterna), resten av håret är någon sorts orangeton. Jag hatar det faktiskt inte. Det ser ut lite som om jag skulle kunna sjunga i Paramore.

Until You Dyed Your Hair Pink and They Said "What Were You Drinking?!"


Drömde i natt att jag hade bubbelgumsrosa hår och var ute på en bar. Sen blev jag stoppad av Patti Smith som ville ta foton på mig.

You’re Just a Memory of a Love That Used to Be

Den här bruden gör mer eller mindre med Simon Cruz precis vad jag ville göra med honom efter att ha hört "Generation Wild"...



De flesta band hade i samma video låtit en snygg tjej lyssna på deras sång och sedan vill hon a) lämnar hon sitt trista jobb, för att musiken har fått henne att inse att det finns mer spännande saker i livet eller b) väldigt gärna ligga med bandets sångare. Men när en tjej hör Crashdïets sång är hennes instinkt att kedja fast Simon Cruz i en underjordisk källare, misshandla honom brutalt, kasta sitt kiss på honom och sedan borra honom i magen tills han dör, varpå hon styckar honom.