måndag 22 februari 2010

Crashed Down in Amsterdam


1. T-centralen. Kedjor kring höfterna, ett trettiotal armband, röda ögonlock. Väskan fylld av svarta kläder. Passet, biljetterna fastnålat, dubbelkollade var tredje minut. Sonia och Mary, rock’n’roll dolls. Jackor från C.U.M. Marys höga klackar, höga platåer – mina bästa vinterskor säger hon. Arlanda Express. Småprat. De berättar om London, konserten, Courtney. De fick träffa henne efteråt. Jag dog lite av avundsjuka. Arlanda, evighetslånga stengolv. Linnea. Inställda plan. Papperstrassel. Plan. Kastrup. Plan. Shiphol flygplats. Skiljas från Mary och Sonia. Taxi in till stan. Vackra hus i mörkret. Hotellet. Branta trappor – upp och ner igen. Gå längs gator, se på hus och kanaler och mörklagda parker. Söker mat, stängt överallt eller för dyrt. Tillslut en öppen affär, trångt, belamrade hyllor. Bröd och yoghurt och kakor och godis och juice. Picnic på hotellrummet. Rena lakan, skrapmärken på väggarna, heltäckningsmatta i småbitar. Främmande ljud utanför. Sömn.



2. Linneas klocka. Fumla med kläderna. Sömnen kvar i kroppen. Ner för trappan, ut på gatan. Lokalt bageri; nygjorda smörgåsar och varm choklad. Spårvagnen in till Centralstationen. Kallt. Sol. Byggnader och människor, oändliga kanaler. Inget svar från Sonia. Vandra runt, på gatstenar och betong. Över spår och i affärer. På fik och gator. Överallt i staden, den där tunga, påträngande doften. Träffade Sonia och Mary och Sofia vid Dam Square, bara turister med kartorna uppe och kameror om nacken, och en massa orangea ballonger med nederländska ord. Vi var långsamma, så långsamma i huvudena. Bio, Shutter Island, de dubbar inte filmen i nederländerna. Pizza. Vin. Red Light District – ingenting kan förbereda en. På nätterna kommer skyltdockorna till liv. Där är allt till salu, kött och plast. Skynken dras för och alla vet. Unga killar, försvinner in i rummen. Tillräckligt för att ge en mardrömmar. Jag och Linnea gick hela vägen till hotellet.



3. Bageriet var stängt, vi gick mot stan. Vi åt enorma pannkakor, vansinniga, glass, grädde, varma körsbär, körsbärslikör. Vi hittade äntligen Demrak, shoppingstråket, men vi vek av och hittade en gata med alternativa affärer. Köpte smycken, och en klänning med döskallar att ränna på festivaler i. Regn idag, köld. Anne Franks hus. Klaustrofobiskt och påträngande. Att föreställa sig livet inom dessa väggar, att behöva vara tyst hela dagen, mörklagda fönster, himlen såg de endast på vinden. Obeskrivligt. Utomhus, snöblandat regn, man blev blöt på ett ögonblick. Vi gick hem ändå, kalla fötter, kalla händer, blöta ansikten.
Fixade till oss. Letade efter konsertlokalen, en gammal kyrka. Köpte ett paraply. Obeskrivlig kyla när vi väntade och väntade. Sedan, inne. Glasfönstren var kvar, de imponerande takbjälkarna. Lokalen fylldes snabbt och de ställde inte in. Verklig, verklig magi.
Efteråt mer pizza, mer vin. Vi satt med våra vänner till klockan blev ett och vi måste gå hem. Jag tvättade av allt smink, hela handfatet var svart och rött. Bad skin, doll heart.


4. Linnea fick nästan dra mig ur sängen. Jag var så trött att jag inte ville leva längre. Men vi klädde på oss, samlade ihop alla våra saker. Vacklade ner för trappan. Checkade ut och klev in vår taxi. Planet gick i tid. Jag sov så tacksamt. På Arlanda gick inte tågen, men tillslut var vi hemma ändå. Fortfarande med extasen i kroppen, men med saknaden i magen, den jag alltid får när någonting fantastiskt är över.




Bilder:

1. Hotellet vi bodde på. Linneas bild.

2. Red Light District. Linneasbild
3. Rock’n’roll dolls, innan konserten. Marys bild.

4. Courtney. Marys bild

5. Svergie. Marys bild


(Shit vad jobbigt det är att lägga upp bilder! Fler finns på bilddagboken.)

2 kommentarer:

Linda sa...

Men du ser ju ut som Nancy Spungen ur Sid & Nancy på den där gruppbilden såg jag nu! :O :O Och Courtney gick på audition för den rollen, så det är lite coolt :D

Baby Strange sa...

Yeah coolaste komplimangen <3! Menneh... jag är väl snyggare va?