söndag 29 november 2009

There’s Death in Her Rroom

Jag har aldrig konfronterats med döden. Ingen nära mig har dött, inte ens ett husdjur har jag blivit av med. Döden blev något mytiskt, sånger av människor med djupare känsloliv.

Min farmor dog den sjuttonde novermber. Egentligen var det inte så hemskt, hon var gammal och sjuk och det var väntat. Två dagar senare fick jag höra om en flicka i klassen. Vi gick i samma studiegrupp, jag kände henne inte särskilt väl men tyckte bra om henne. Hon var ganska blyg; hade en mycket liten, men otroligt vacker röst.

Jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag vet fortfarande inte riktigt.

Då är det tur att man har bra vänner. Vänner som kan ruta in en plats och säga; här, här var du; här, här hör du hemma. Särskilt finaste Erika som lyckades få mig att skratta och finaste Emma som höll om mig när jag grät.

Inga kommentarer: