tisdag 20 oktober 2009

There Ain’t No Way to Get Me

Att tyda sig själv.
Jag har ganska oläslig handstil. Bokstäverna tenderar att flyta ihop, jag besvärar mig sällan med att ha två bågar i varje litet m – det blir nånstans mellan en och fyra. Att se skillnad mellan a, e och o kräver noggranna studier. Och så fort jag skriver snabbt (som vid en föreläsning, eller när jag har bråttom) ser allt ut som ett EKG.
Nyss försökte jag läsa en text jag skrivit.
“Är det x man kallar dem?” frågar jag mig själv. Och inte med den bästa vilja kan jag se att det står något annat än “shyvmersvid.”
Jag försöker slå upp det, letar stavningsförslag. Stirrar på ordet i flera minuter, försöker gissa mig till vilka andra bokstäver de skulle kunna vara. Shyvmersvid. Shyvmersvid.
Jag släpper blocket. Funderar. Tittar i blocket igen och plötsligt går det upp ett ljus. Styvmorsviol. Förstås.


3 kommentarer:

josefin sa...

jag vet inte om jag kan saga det tillrackligt, men jag alskar din blogg!

Baby Strange sa...

^^ Det betyder mycket!

lissi sa...

hahah ^^