måndag 5 oktober 2009

The People on Subways and Trains

Eller Malmö Revisited.

Förlåt för aslångt inlägg. Orkar inte fixa.

Torsdag
Min tunga väska med fyra rejäla luntor om antiken hade trasigt handtag så jag var tvungen att bära den. För jävligt. Bar den till bussen, till pendeln, till klassrummet, till pendeln igen. Åt på Burger King, hittade mitt tåg, hittade min plats och åkte till Malmö. Hade mitt livs bästa tågresa. Gungade genom höstsverige, sov nån timme, njöt av att inte behöva göra något.

Kom till Malmö vid åttasnåret. Släpade väskan hem till Mimmi och var precis i tid för en tacomiddag med alla utbytesstudenterna. Både Mimmi och jag var ganska trötta och hon hade tenta på morgonen, så vi la oss ganska tidigt. Vi pratade ett tag, men sen somnade hon. Jag lyckades också somna efter ett tag, förhoppningsvis kommer jag ställa dygnet rätt.

Fredag
M.s tenta slutade två, jag hade knappt hunnit äta frukost när hon kom hem. Hade sjukt ont i nacken och i musklerna i underarmarna efter att ha släpat på väskan.
M. hade sin brukare på kvällen, vi gick och såg ”Allt för min syster.” Det var en verkligt sorglig film, hela publiken snyftade och snörvlade.
När M. ringde efter en taxi till brukaren, strulade bolaget till det så vi fick vänta en timme och tjafsa nåt för jävligt.

Nåt äckel kom fram för att snacka med oss, M. sa åt honom på skarpen, sköt honom ifrån sig, hotade att ringa polisen. You go girl.
Vi skulle ha gått på en fest med en massa artsy folk men vi var trötta och kalla och det blev sent. Så vi gick hem, drack te, låg i sängen och prata. Mimmi hade hicka, så jag sa att jag skulle ge henne en femma om hon kunde hicka tio gånger till. Hon räknade till tre, sen slocknade hon som ett ljus.

Lördag
Vi vaknade, chockerade över att märka att klockan var nästan tre. Vi hade sovit i nästan tolv timmar och ingen av oss hade vaknat.
Vi åkte till Köpenhamn och hade ett himla flyt. Precis när vi köpt våra biljetter stängde kontoret. Tåget som vi precis skulle ha missat var tre minuter försenat så vi hann med. Det regnade och blåste på oss, Mimmi hade genomvåta tygskor. Vi vimsade runt kring Köpenhamns station ett tag innan vi kom på att vi skulle åka till Christiania. Vi hann precis med bussen – höjden av flyt.

Christiania var spännande. Vacker grafittikonst överallt i klara färger. Massor av stånd – som mest ville sälja haschpipor. Konst lite här och där – bland annat ett enormt snäckskal täckt med spegelskärvor. Vi fikade lite på ett kafé. Det är väl spännande, att man kan leva i ett eget samhälle, mitt i Köpenhamn, och att det ändå kan fungera så pass länge [ett gäng hippies tog över den f.d. militärbasen 1971].
När vi gick ut började det bli mörkt. Vi stannade till lite vid en bar, men enades om att vi skulle röra oss. Det var kolmörkt på alla små vägar och vi ville inte gå vilse. Allting luktade sött och tungt av gräs.

Vi köpte vodka och jäger i en liten närbutik precis utanför Christianias portar. Om man räknar med priset på biljetten enkel väg kostade en flaska Absolut lika mycket som i Sverige. Helt sjukt. Vi köpte på oss lite. Sen tog vi bussen tillbaka till stationen och hann med tåget genom att väldigt James Bondlikt kasta oss mellan dörrarna precis innan de stängdes.

Tillbaka i Malmö köpte vi jättegod kinamat som vi hungrigt åt. Vi hade lite fest för Marcus som skulle iväg för att resa i Europa måndag morgon. Vi var ett ganska stort gäng som lekte några lekar innan vi nångång vid tolvtiden började röra på oss. M. och jag gick på KB, de andra gick på nåt ställe tvärs över vägen. Det var helt okej även om DJn var dålig på att mixa och högtalarsystemet var sådär. Vi delade mina sista öronproppar på mitten för att skydda våra arma trumhinnor.

Efteråt mötte vi de andra och fick skjuts hem av Robin. Det var verkligen himla skönt.
Vi fick för oss att äta lite kinarester vid fyratiden vilket bara fick mig att må illa. Vi låg länge i sängen och skrattade åt allt möjligt, pratade vitt och brett.

Söndag
M. tvingade mig att vakna vid ettiden. Vi åt frukost och sen gav vi oss iväg till Willys för den Svenska Middagen vi skulle ha på kvällen. Det tog femhundra år. Vi tog med oss hela kundvagnen in i korridoren, det verkade enklast så.

Ungefär en timme och fyrtio minuter efter utsatt tid började ett gäng laga massor, massor med kanelbullar (för det var visst kanelbullens dag och sånt firar man på i korridorerna minsann.) Sen tog vi itu med maten; koka potatis, steka strömming, lägga upp lax och sill, göra paj etc. Det tog nog nästan fyra timmar och var jättetrevligt även om jag gick in i väggen lite grann på slutet. Vi var nog mellan tio och femton personer som åt i slutändan, det var jättegott.
Såg ”Fröken Sverige” med utbytesstudenter.

Packade mina saker, fick ångest över alla böcker jag släpat med mig och sen inte läst i.
Sista kvällen ihop. Pratade alldeles för länge, men det var härligt ändå. Det kommer ju dröja tills vi möts igen.

Måndag
Motvilligt men lydigt tog jag mig upp. Åt en apelsin, samlade ihop de sista sakerna, bände upp väskans handtag med en bordskniv och övervåld.
M. föll in och ut i sömn, vi sa hejdå. Jag åkte in till stationen men där kunde jag inte köpa biljetter i automaten. När jag gick till informationen sa de att de trodde att en vagn gått sönder och de behövde alla platser. Asirriterande.
Åkte hem till M. igen. Kröp ner i sängen och snackade ett tag, sen lyckades jag övertala henne att gå upp och hämta middagsrester som vi åt till brunch. Västerbottenspaj, sallad och friterade potatisbollar. Gott. Sen bad jag M. läsa högt ur Emily Dickinssons samlade verk. Hon läste några dikter och jag somnade.

Hon väckte mig vid tolv. Vi samlade ihop oss och åkte till stationen där jag köpte en biljett. Hamnade på en grym plats; åt rätt håll, vid fönstret, vid ett bord. Njutning. Tittade ut på graffiti, kor, hus och räls. Skogen var ett fyrverkeri. Gul och röd och grön. Det var verkligen ljuvligt vackert.

2 kommentarer:

Emelie the President sa...

Hade apkul!!!!

Kundvagnen är fortfarande kvar...

Baby Strange sa...

Jag med! Haha, den kan säkert användas till mycket spännande... bara din fantasi sätter gränserna, mon ami.