lördag 31 oktober 2009

What Costume Shall a Poor Girl Wear for All Tomorrow's Parties?

Jag gick i kyrkan, önskade mina synders förlåtelse, lyssnade på BabyEms kör. De sjöng ljuvligt, rösterna vibrerade i perfekt samklang mellan kyrkas väggar och gav mig gåshud.

Sen gick jag på fest hos den perfekta värdinnan med Alice i underlandet & Cheschirekatten & en sexig djävul & Agent Smith & en Cowgirl & Gud + Jesus & Captain Obvious & en latexsjuksköterska & lite annat löst folk. Vi drack bål och lekte några lekar och mitt huvud var tungt på söndagen.

fredag 30 oktober 2009

What was She for Halloween?

Kvällen inleddes med Lisa och Olle med tacos, sminkning, påklädning och sci-fifilm med Sylvester Stalone. Sen rusade en pirat, ett hembiträde och en Olle till tunnelbanan och tog oss in till stan. Du såg en gammal bekant, alla andra trodde att han var tjej, du skrattade men fick hålla med om att hans Halloweenkostym var ganska övertygande.

På Rocks, kön oändlig men bekanta ansikten nästan längst fram och snart inne i värmen. Du är snygg i din piratkostym och ivrig på vad du har framför sig. På toaletten, du älskar Rocks toaletter (eller nja, själva toaletterna är ju typ det äckligaste som finns) men alla fina människor du träffar där, tre olika personer upplyser dig om att du har snygg outfit när du är där.

Du står vid baren med Miss A, spanar på folk, bedömer deras utklädnader – många har verkligen ansträngt sig med hemska sår och vansinniga frisyrer och kläder. Du ser några latexsjuksköterskor och skrattar för att du lovade Lisa att det skulle finnas åtminstone en. Du tittar på burleskdrottningen och beundrar hennes mod, men finast tycker du att flickan utklädd till cigarettförsäljare är - bara att komma på idéen!

Du gillar goth helt okej, men finner den omöjlig att dansa till ikväll, det oinspirerade malandet med dina höfter tråkar ut dig. Du går runt, i cirklar, kollar om du känner någon och bara tittar på folk. Jagar skuggan av ett spöke du kanske kände en dimmig natt för flera år sedan.

Gänget splittras redan innan två, men det gör inte så mycket, du hänger med dem som är kvar, de är lite otaggade men du orkar inte bry dig. Du dansar och pratar och skrattar och dricker och gör honnör åt främlingar tills de ska stänga och du måste gå hem. Du har rastlös energi kvar i benpiporna, du går hem på dina klackar och ömma fotsulor, ner för Götgatan, sen hem på avvägar hemåt.


(Men du kan inte somna, för ditt dygn är vänt på sidan och du har plötsligt blivit fruktansvärt rädd för mörkret och allt som vilar där.)

torsdag 29 oktober 2009

I Will Suck You Into the Magic Turbines of the Night

Precis innan jag gick utanför dörren fick jag för mig att jag skulle klippa hellugg igen. Sagt och gjort. Jag har verkligen saknat den. Jag struntar i att den allmänna uppfanningen tycks vara att jag klär bättre i snedlugg.

Jag tog mig iaf till Strand. Det var lite lurigt, för på adressen fanns bara en tillbommad dörr med klubbens affisch. Det är tur att jag varit i Brighton säger jag bara, där alla klubbar låg gömda under strandpromenaden.

Och babes, när ni tvivlar, vänta in någon med rätt stil (läs långhåriga killar) och följ efter dem på säkert avstånd.

Kom in halvvägs genom Gemini Fives gig. Jag är inget stort fan av dem, men de gjorde en bra cover på ”Round, round (like a record)” och deras nya gitarrist tål att tittas på två gånger.

Efter lite joxande bakom en ridå av typen fritids gick så Deathstars på med inlånad trummis.

De såg snygga ut i matchande uniformer och vitmålade ansikten. Sminket rann av under spelningen, glittret kring Whiplashers ögon spreds som tårar och svett över hans ansikte.

Det var ganska lite folk, jag trodde faktiskt att de var större här. Och jag hade trott att publiken mest skulle bestå av snygga, coola tjejer med långt, svart hår och korsetter men det var bara nån enstaka. En snubbe med sedan länge passerat bäst föredatum headbangade bakåt så hans bakuvud slog till min panna, aj.

Men de var coola live, mycket energi. Whiplasher såg med dimmig blick på publiken, ömsom hyschade, ömsom fick den att skrika. Basisten Skinny slängde med sina långa dreads och var den som gjorde de flesta riktigt höga skriken live.

Den forne klasskamraten var riktigt bra, han kunde spela och passade bra på scenen. Rörde sig mycket, fick folk att skrika, gjorde otaliga honnörer. Noterade även att han var piercad i naveln.

Jag gick själv, vilket faktiskt är helt okej. Jag har gillat att leka ensam, men det gjorde mig inte mindre glad att få syn på sångaren i Viktors band som var där och fotade. Jag frågade honom om han inte spelade i Lamia vilket gjorde honom så glad (han mistas tydligen hela tiden för en annan Rockspotfotograf) att han visade mig en massa backstagebilder på Deathstars (mest med bandet som gav långfingret till kameran.)

Jag köpte en t-shirt och kissade innan jag åkte till Harry’s. Det var svinkallt ute och svettigt där inne. Jag hände med mina coola, berusade vänner men utnyttjade deras fylla för att övertala dem att gå med mig på Rocks imorgon.

Harrys ja. Det var inte särskilt spännande där. Lika bra att man slutade gå dit innan det gick helt åt pipsvängen.

Gothic Girl

Jag har fått en fläskläpp. En rejäl sådan. Vet inte hur (antagligen gjorde jag något dumt på jobbet) men ena halvan av underläppen är typ dubbelt så stor som den andra, det ser lite skumt ut men det gör inte ont eller så. Däremot är det lite svårt att prata, särskilt kombinationen "th" kommer inte ut rätt.
Jag försökte köpa biljett på Pet Sounds.
"En biljett till Deffstars tack"
"En biljett till vadå?"
"Goffbandet Deffstars, tack"

Hur det nu gick till så fick jag min Deathstarsbiljett och ska snart måla ögonlocken extra svarta för att gå och lyssna. Jag är astaggad, har lyssnat på deras senaste typ 500,000 gånger. Dessutom gick jag i skolan med gitarristen för evigheter sen så det ska bli lite extra spännande att se om han duger nåt till. Sen ska jag till Harry's för första gången på länge. Det kommer bli en grym kväll. Trots en (till hälften) absurt svullen käft.

onsdag 21 oktober 2009

A Vision of You

Igår kunde jag inte sova. Jag tittade i taket och så började en massa tankar jaga mig, de var inte direkt jobbiga, men de var jävligt många. Så jag hämtade ”Sprickan i ögat” av Maja Lundgren från badrummet och läste ut den tunna boken.
Jag avgudar den. Den handlar om en mycket blyg flicka, Denise, som arbetar i en bokhandel, där hon blir kär i en ung poet som är en av kunderna. Hon föreställer sig ett helt förhållande med honom, hon undviker att läsa om honom i tidningen, vill inte förstöra sin fantasibild. Det är så fruktansvärt vackert och smärtsamt.

”Hon stod inte ut med tanken på att en man skulle ha samma röst när han pratade med någon annan än henne. Att hon inte kunnat höra någon skillnad.

Han borde tala ett främmande språk när hon närmade sig. Ett språk som inte ens de förstod. Han skulle inte rå över det, det skulle bara komma, för att hennes närvaro var så stark.”


Jag har aldrig sett det formulerat så, men det är ljuvligt, för precis så vill man (jag) att det ska vara. Det är drömbilden. Att någon ska ha en röst som används bara för mig.
Det fascinerar mig dessutom mycket med ensidiga kärlekshistorier, där den ena parten bygger upp en bild av den andre, trots att de kanske bara växlat några ord. Det tilltalar mig, jag har livlig fantasi.

Men Denise kolliderar med verklighetens poet, kvinnotjusaren och det står;


”Hon hade ett smycke om halsen. Ska han fingra på det? Ja, så måste det vara. Hon hade det på sig för att han skulle fingra på det. Med sina kletiga fingrar. De dryper av alla flickor han pillat på. Ja, av Denise, Denise också. Lurad. Skändad, glömd.”


Det är så vackert att det sticker i hjärtat. Ni borde verkligen läsa den (särskilt du, Josefin.)

tisdag 20 oktober 2009

I'm Reading that Book but it's Not Too Good

Svara med hjälp av böcker du har i din bokhylla!

Är du man eller kvinna?
Bitch.

Beskriv dig själv
Jag är en sån som bara vill ligga med dig.

Hur mår du?
Open up and Bleed.

Var bor du?
Ett hem vid världens ände

Vart skulle du vilja resa?
Kensington Gardens.

Beskriv dina bästa vänner
Änglar.

Vilken är din favoritfärg?
Svart som Silver

Hurdant väder är det just nu?
Rätt inställning till regn.

Vilken är din favoritårstid?
Vinterdrömmar.

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Den jag aldrig var.

Vad betyder livet för dig?
Spelar roll.

Hurdant är ditt parförhållande?
Nästa som rör mig…

Vad är du rädd för?
Den mänskliga faktorn.

Vilket råd skulle du vilja ge?
Don’t eat this book!

Hur skulle du vilja dö?
Rock’n’roll suicide

Ditt motto
Dumpa honom!

There Ain’t No Way to Get Me

Att tyda sig själv.
Jag har ganska oläslig handstil. Bokstäverna tenderar att flyta ihop, jag besvärar mig sällan med att ha två bågar i varje litet m – det blir nånstans mellan en och fyra. Att se skillnad mellan a, e och o kräver noggranna studier. Och så fort jag skriver snabbt (som vid en föreläsning, eller när jag har bråttom) ser allt ut som ett EKG.
Nyss försökte jag läsa en text jag skrivit.
“Är det x man kallar dem?” frågar jag mig själv. Och inte med den bästa vilja kan jag se att det står något annat än “shyvmersvid.”
Jag försöker slå upp det, letar stavningsförslag. Stirrar på ordet i flera minuter, försöker gissa mig till vilka andra bokstäver de skulle kunna vara. Shyvmersvid. Shyvmersvid.
Jag släpper blocket. Funderar. Tittar i blocket igen och plötsligt går det upp ett ljus. Styvmorsviol. Förstås.


måndag 19 oktober 2009

Don't Get Your Kind of Music

Musiken på Rocks är av blandad kvalité. Ibland är det fantastiskt från början till slut och man hinner aldrig gå på toa för att man inte vill missa nåt bra. Andra dagar spelar man bara Rammstein. Men det är härligt hur engagerade alla är i musiken. När en bra låt, säg ”Sweet child o’ mine” spelas börjar folk hoppa, kramas, skrika. Man skålar och tar sig för hjärtat för att man blir så glad.


Dessutom har de i DJ-båset ett bra sinne för humor. När ”Living on a Prayer” drar igång stänger de av musiken helt kort precis där Jon Bon Jovi går som högst och hela Rocks sjunger som falskat. Det låter gräsligt, men plötsligt är man i en djup, komisk gemenskap med alla fantastiska, svettiga människor inklämda mellan de röda väggarna.

They'll Write Your Name on the Bathroom Wall

Det blev Rocks gånger två i helgen. Jag skulle kunna berätta om vännerna och hur vi dansade, vad vi pratade om och vilka som var där. Jag kunde berätta vad jag drack eller vad jag hade på mig eller vilka låtar som fick mig att hoppa jämfota av förtjusning eller om killen jag hade ögat på som drog med nån blondin.
Men jag har ingen lust.

Jag vill berätta om toaletter istället. Rocks kan ha Stockholms sunkigaste toaletter. Det finns inga lås på dörrarna. På flera av dem saknas sitsar. Det är fruktansvärt trångt. Toalettpappret tar alltid slut innan kvällen är över, folk spyr i papperskorgen eller handfatet, det är glassplitter på golvet. Men på något sätt händer alltid kvällens mest magiska, intressanta eller fullkomligt irrelevanta saker när man står med korsade ben, ser på sig själv i spegeln, trummar med otåligt med foten.

Fredag.
Jag står framför spegeln, händerna är fortfarande fuktiga för handtorken är dålig. Jag drar frenetiskt hårtestarna mellan fingrarna, rynkar missnöjt på näsan, möblerar om tåtarna.
Späd liten tjej, kort svart hår, händerna i fickorna, ryggen mot toalettdörren.
- Du behöver inte fixa. Du är jättefin i håret.

Lördag.
I kön, kissnödig. Flicka med långt svart hår bättrar på sminket, gör ögonlocken ofattbart svarta. Ett läppglans, ljusrosa och glittrigt, ett kletigt lager över hennes putande mun.
Hon luktar stilla på läppglanset, sträcker sedan under min näsa. Jag andas in.
- Hm, säger hon och luktar igen.
- Mhm, svarar jag och luktar när hon sträcker fram tuben.
- Det där har jag aldrig tänkt på förut, säger hon och sniffar fundersamt.
- Luktar ganska gott, säger jag.
- Ja, säger hon eftertänksamt.
- Syntetisk jordgubbe, typ.
Hon nickar. Toalettdörren öppnas, nån tränger sig förbi oss på den trånga ytan.
Hon, tar ett steg in på toaletten, håller i dörren: ”Du kan vänta här inne om du vill.”

fredag 16 oktober 2009

She's Fresh Outta Diapers!

Äldre dam, behöver hjälp med ett fjärrlån, efter att ha pratat med mig på telefon i några minuter:
"Nej men lilla du, skulle jag få kunna prata med en vuxen nu?"

måndag 12 oktober 2009

I Went to the Concert and I Fought Through the Crowd

Baby Em sa igår, när jag flinande visade upp mitt nyinfångade plektrum: ”Igen?! Herregud, hon fångar alltid plektrum!”

Det var väl att överdriva tyckte jag. Men så idag började jag tänka på saken och jag insåg att jag sett Hardcore Superstar tre gånger – och alla tre gångerna har jag fångat ett plektrum. Det är ju ganska coolt. Och bra att all den där häcklöpningsträningen kan användas till något praktiskt - att hoppa över alla kravallstaket.
Här är alla plektrum jag fångat genom åren, på en läderinbunden Selma Lagerlöfbok (för att jag är en intellektuell rockchick, hell yeah.)




Uppifrån och ner (skolkatalogsstyle: )
1. KYSS. Coverband. Såg på Battle of the Coverbands.
2. Zan Clan. Kneps på “Rest in Sleaze.” Ingen stor souvenir då de kastade ut ungefär 50 stycken.
3. Hjärtformad orange med Dregentryck. Backyard Babies. Brighton.
4. Hjärtformad grön med Nicketryck. Backyard babies. Brighton.
5. Hjärtformad gul med Johantryck. Backyard Babies. Brighton.
6. Grönt. Hardcore Superstar (Thomas Silver.) Peace and Love 2008
7. Rött. Hardcore Superstar (Vic Zino.) Grönan.
8. Svart. Hardcore Superstar (Vic Zino.) Fryshuset igår.

Utöver det har jag även fångat ett Dregenplektrum till som jag gav till Miss Vicky och nåt random plektrum på nån sleazefest som jag gav till Baby Em. So many good times!

söndag 11 oktober 2009

Touched by That Amazing Sound

Jag älskar Hardcore Superstar. De är verkligen sinnessjukt bra. Igår fick jag se dem live igen. Jag, Em, Ems pojkvän, Ems brorsa och brorsans kompis virade in oss i halsdukar och tog oss till Fryshuset. Efter en evighet med förbanden H.e.a.t. och Dia Psalma var det äntligen dags.
Utan egentlig ansträngning lyckades jag ta mig långt fram på rekordtid– det gäller att låta andra trycka en framåt, samt glida emellan folk om det blir en öppning. Jag hamnade på andra raden, men bakom en väldigt kort tjej så det var ultimat.

Det är alltid ett jäkla tryck på Hardcore Superstar, men jag lyckades stå kvar genom att knuffa tillbaka, greppa tag i främlingar och bita nån jävel i armen när hans arm tryckte för mycket mot min hals.
Det var verkligen bra, sån fantastiskt hög energi. Men det var sinnesjukt varmt, man var genomblöt och svettpärlorna glänste i ansiktet på folk, håret klibbade mot ansiktet och sminket rann av (varför riktar man strålkastarna mot publiken?) men Jocke regndansade på scenen så allt var grymt. Nästan alla bra låtar spelades, men ingen ”Sophisticated Ladies” (aldrig får jag höra den!) Eric Everywhere (även känd som Young) headbangade ett tag.

Plektrum kastades och jag klättrade med huvudet före över kravallstaketet och knep det. Personalen var inte glad. De pratade med mig med sina mest besvikna vuxenröster om att respektera det avspärrade området. Jag nickade och lovade att aldrig göra om det (HAHA!)Nu har jag plektrum från både Silver och Zino. Wicked cool.

När vi gick hem – klibbiga och utmattade – låg det frost på gräset. Den fina hösten är därmed över. Det kommer bara att gå nedåt härifrån. Jag avnjöt mitt livs bästa dusch, sen räknade jag mina blåmärken, och sov i över tio timmar.

lördag 10 oktober 2009

Where Bookshelves Help You

(but BabyStrange doesn't.)

Tjusig kvinna: ”Jag ser att det finns hjul på bokhyllan.
Baby Strange, tittar noterar att så är fallet: ”Ja. Ja det har den.”
Tjusig kvinna: ”Skulle du kunna flytta den så att jag kan se havet?”
Baby Strange, tittar på bokhyllan, tittar på fönstret, tittar på avståndet den mycket tunga bokhyllan skulle behöva flyttas: ”Nej. Nej tyvärr.”
Tjusig kvinna: ”Varför inte?”
Baby Strange: ”Sladdarna.”
Tjusig kvinna: ”Vilka sladdar.”
Baby Strange: ”Till lamporna. De får man inte flytta hur som helst”
Tjusig kvinna: ”Åh.”
Baby Strange: ”Tyvärr”

fredag 9 oktober 2009

Take Second Best, Put Me to the Test

Efter att ha oroat mig halvt vansinnig hela veckan har jag äntligen haft min första tenta. Muntlig med ett kort skriftlig begreppsprov. Jag hade inte pluggat särskilt mycket, men jag tror att det gick okej. Förhoppningsvis godkänt i alla fall. Det kändes dessutom som om klassen kom varandra lite närmare i en samlad knut av tentaångest. Och det är ju bra.

måndag 5 oktober 2009

The People on Subways and Trains

Eller Malmö Revisited.

Förlåt för aslångt inlägg. Orkar inte fixa.

Torsdag
Min tunga väska med fyra rejäla luntor om antiken hade trasigt handtag så jag var tvungen att bära den. För jävligt. Bar den till bussen, till pendeln, till klassrummet, till pendeln igen. Åt på Burger King, hittade mitt tåg, hittade min plats och åkte till Malmö. Hade mitt livs bästa tågresa. Gungade genom höstsverige, sov nån timme, njöt av att inte behöva göra något.

Kom till Malmö vid åttasnåret. Släpade väskan hem till Mimmi och var precis i tid för en tacomiddag med alla utbytesstudenterna. Både Mimmi och jag var ganska trötta och hon hade tenta på morgonen, så vi la oss ganska tidigt. Vi pratade ett tag, men sen somnade hon. Jag lyckades också somna efter ett tag, förhoppningsvis kommer jag ställa dygnet rätt.

Fredag
M.s tenta slutade två, jag hade knappt hunnit äta frukost när hon kom hem. Hade sjukt ont i nacken och i musklerna i underarmarna efter att ha släpat på väskan.
M. hade sin brukare på kvällen, vi gick och såg ”Allt för min syster.” Det var en verkligt sorglig film, hela publiken snyftade och snörvlade.
När M. ringde efter en taxi till brukaren, strulade bolaget till det så vi fick vänta en timme och tjafsa nåt för jävligt.

Nåt äckel kom fram för att snacka med oss, M. sa åt honom på skarpen, sköt honom ifrån sig, hotade att ringa polisen. You go girl.
Vi skulle ha gått på en fest med en massa artsy folk men vi var trötta och kalla och det blev sent. Så vi gick hem, drack te, låg i sängen och prata. Mimmi hade hicka, så jag sa att jag skulle ge henne en femma om hon kunde hicka tio gånger till. Hon räknade till tre, sen slocknade hon som ett ljus.

Lördag
Vi vaknade, chockerade över att märka att klockan var nästan tre. Vi hade sovit i nästan tolv timmar och ingen av oss hade vaknat.
Vi åkte till Köpenhamn och hade ett himla flyt. Precis när vi köpt våra biljetter stängde kontoret. Tåget som vi precis skulle ha missat var tre minuter försenat så vi hann med. Det regnade och blåste på oss, Mimmi hade genomvåta tygskor. Vi vimsade runt kring Köpenhamns station ett tag innan vi kom på att vi skulle åka till Christiania. Vi hann precis med bussen – höjden av flyt.

Christiania var spännande. Vacker grafittikonst överallt i klara färger. Massor av stånd – som mest ville sälja haschpipor. Konst lite här och där – bland annat ett enormt snäckskal täckt med spegelskärvor. Vi fikade lite på ett kafé. Det är väl spännande, att man kan leva i ett eget samhälle, mitt i Köpenhamn, och att det ändå kan fungera så pass länge [ett gäng hippies tog över den f.d. militärbasen 1971].
När vi gick ut började det bli mörkt. Vi stannade till lite vid en bar, men enades om att vi skulle röra oss. Det var kolmörkt på alla små vägar och vi ville inte gå vilse. Allting luktade sött och tungt av gräs.

Vi köpte vodka och jäger i en liten närbutik precis utanför Christianias portar. Om man räknar med priset på biljetten enkel väg kostade en flaska Absolut lika mycket som i Sverige. Helt sjukt. Vi köpte på oss lite. Sen tog vi bussen tillbaka till stationen och hann med tåget genom att väldigt James Bondlikt kasta oss mellan dörrarna precis innan de stängdes.

Tillbaka i Malmö köpte vi jättegod kinamat som vi hungrigt åt. Vi hade lite fest för Marcus som skulle iväg för att resa i Europa måndag morgon. Vi var ett ganska stort gäng som lekte några lekar innan vi nångång vid tolvtiden började röra på oss. M. och jag gick på KB, de andra gick på nåt ställe tvärs över vägen. Det var helt okej även om DJn var dålig på att mixa och högtalarsystemet var sådär. Vi delade mina sista öronproppar på mitten för att skydda våra arma trumhinnor.

Efteråt mötte vi de andra och fick skjuts hem av Robin. Det var verkligen himla skönt.
Vi fick för oss att äta lite kinarester vid fyratiden vilket bara fick mig att må illa. Vi låg länge i sängen och skrattade åt allt möjligt, pratade vitt och brett.

Söndag
M. tvingade mig att vakna vid ettiden. Vi åt frukost och sen gav vi oss iväg till Willys för den Svenska Middagen vi skulle ha på kvällen. Det tog femhundra år. Vi tog med oss hela kundvagnen in i korridoren, det verkade enklast så.

Ungefär en timme och fyrtio minuter efter utsatt tid började ett gäng laga massor, massor med kanelbullar (för det var visst kanelbullens dag och sånt firar man på i korridorerna minsann.) Sen tog vi itu med maten; koka potatis, steka strömming, lägga upp lax och sill, göra paj etc. Det tog nog nästan fyra timmar och var jättetrevligt även om jag gick in i väggen lite grann på slutet. Vi var nog mellan tio och femton personer som åt i slutändan, det var jättegott.
Såg ”Fröken Sverige” med utbytesstudenter.

Packade mina saker, fick ångest över alla böcker jag släpat med mig och sen inte läst i.
Sista kvällen ihop. Pratade alldeles för länge, men det var härligt ändå. Det kommer ju dröja tills vi möts igen.

Måndag
Motvilligt men lydigt tog jag mig upp. Åt en apelsin, samlade ihop de sista sakerna, bände upp väskans handtag med en bordskniv och övervåld.
M. föll in och ut i sömn, vi sa hejdå. Jag åkte in till stationen men där kunde jag inte köpa biljetter i automaten. När jag gick till informationen sa de att de trodde att en vagn gått sönder och de behövde alla platser. Asirriterande.
Åkte hem till M. igen. Kröp ner i sängen och snackade ett tag, sen lyckades jag övertala henne att gå upp och hämta middagsrester som vi åt till brunch. Västerbottenspaj, sallad och friterade potatisbollar. Gott. Sen bad jag M. läsa högt ur Emily Dickinssons samlade verk. Hon läste några dikter och jag somnade.

Hon väckte mig vid tolv. Vi samlade ihop oss och åkte till stationen där jag köpte en biljett. Hamnade på en grym plats; åt rätt håll, vid fönstret, vid ett bord. Njutning. Tittade ut på graffiti, kor, hus och räls. Skogen var ett fyrverkeri. Gul och röd och grön. Det var verkligen ljuvligt vackert.