söndag 27 september 2009

I Don’t Breath for Sundays

Dagen efter inleddes med pizzafrukost och skvaller. Vem hade gjort vad igår egentligen? Vi satt i någon timme innan vi återvände till lägenheten där helggästerna packade i ordning.
Em underhöll dem med historier om hur jag var innan de lärt känna mig. Sen följde jag helggästerna till tågstationen där vi blev stående på perrongen och sjöng ”Come let me love you” i säkert tio minuter.
Sen var det roliga över för den här gången, så jag tog mig iväg till nattis för ett trettontimmarspass med gänget.

We Are the Saints, We Signed Our Lives Away

Jag var tvungen att arbeta några timmar så miss Ellen (som åkte hela vägen från Skåne!) fick ta emot miss Vicky. När jag kom hem från jobbet stod de tu och lagade mat. Lax och rotfrukter i ugn (ska man dansa hela natten behöver man ordentlig kost!) De hade köpt en röd duk åt mig och tre röda blommor, mitt hem såg nästan beboeligt ut.

Vi pratade massor förstås, målade tånaglarna, klädde på oss och sminkade oss. Gästerna droppade in i små grupper till vi var ungefär tio personer hemma hos mig. Vi snackade, åt chips, drack. Vid tiotiden snörde miss Ellen in mig i korsetten – hon är verkligen fruktansvärt bra på det! Det blir sjukt tight men ändå kan jag andas hur bra som helst.

Vi skulle ta en buss från Skanstull och vi missade den. Sen skulle vi ta tuben men det hade börjat brinna under en vagn i Gullmarsplan. Då rusade vi och tog en buss till Slussen, varifrån vi gick till Mariatorget. Nån brud med fjädrar på huvudet gjorde en stöt på Ems pojkvän, vilket inte var populärt and the bitch was sent packing.

Trots att det var på håret kom vi in utan att betala och hann köpa happy hour drinkar. Jag drack Jack&cola förstås. Jag lät olika människor dra mig i olika riktningar. Emma och jag startade dansgolvet, vi brydde oss inte om hur vi såg ut, vi hoppade och headbangade och skreksjöng med: "Don’t you say we’re crazy/You don’t know a thing/Just wait until we’re going down in flames!"
Nån kille kom fram till oss och sa ”Ni två är helt jävla galna” med beundrande röst, gav oss flyers till en Halloweenfest – ”Stockholms finest freakshow.”

Fler inbjudna än jag trodde skulle komma dök upp – ett tjugotal kanske, jag räknade inte så noga – och det var förstås fantastiskt roligt. Vi dansade i flera timmar, även om det var lite blandad kvalité på musiken. Jag började snacka med en vacker goth som lutade sig mot väggen som James Dean, men jag sabbade det. Oh well.

Nille köpte mig en sexa whiskey. En bra whiskey tror jag. Den tog där den skulle om man säger. Lisa hade hittat en ring på golvet och belåtet tänkt ”Finders keepers!” men så hade en snubbe frågat henne om hon sett hans förlovningsring. Hon gav tillbaka den och så köpte killen drinkar till henne och Olle hela kvällen. De var belåtna.

Det var allt som allt en awesome kväll. Allt som allt var fyllan bland mina vänner på behaglig nivå, musiken var bra, toaletterna någorlunda fräscha, vännerna grymma förstås och åtminstone en singelvännina fick ligga (yay!)

Samma plats nästa år, darlings?

torsdag 24 september 2009

Gimmie Ice-Cream on My Birthday pt 2

Miss Mickis: "Din mamma var väl invigd i planerna [av överraskningsfesten under "Sent nittiotal" reds. anm.] av undertecknad. Det var en fin dag. Jag vill även minnas tre (!) temakalas hos dig; det första i väldigt låg ålder då jag var utklädd till kanin. Jag minns att glassen var god. Det andra var på temat "Taget ur mammas garderob" och det blev jobbigt med utomhuslekar i långkjol. Det tredje var "Kom som din motsats" och jag hade klätt ut mig till sportbrud. Maria var kille. Se där."

Just ja! Det är tur att jag och Miss Mickis varit vänner i 500 år. Annars skulle jag glömma såna här bra saker. "Kom som din motsats" är ju ett fantastiskt tema! Maria som kille vann priset som bäst utklädd vill jag minnas. Nån annan som också var utklädd till kille tyckte det var orättvist. Jag kommer inte ihåg vad jag var för något på den festen men jag minns den stormönstrade klänning jag hade på "ta något ur din mammas garderob."

Let's Start a Band!


Min första skiva! Jag avgudar den! Verkar precis så djup och deprimerande som jag alltid föreställt mig! Jag älskar ironin mellan bilden och texten, bandnamnet ser så tjusigt ut men jag har ingen aning om vad det betyder. Miss Mickis tipsade, så här gör man:

1 - Go to "wikipedia." Hit “random”or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.
2 - Go to "Random quotations"or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.
3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days”or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.4 - Use photoshop or similar to put it all together.

Gimmie Ice-Cream on My Birthday

På lördag ska jag fira min födelsedag "på riktigt" och det fick mig att tänka på mina tidigare födelsedagar. Dock gjorde mitt dåliga minne att jag bara kan komma ihåg tre födelsedagar bakåt - och det nästan bara för att jag fört dagbok sen 2006. Och sen en från när jag var yngre som finns extra tydligt i mitt minne. Det här är ju för sorgligt, så jag undrar om nån kommer ihåg om vi gjort nåt tidigare år?

2008 (20) hade jag inte varit i Brighton en månad ens och lite oroad över att någon över huvudtaget skulle komma ihåg min födelsedag. Men alla verkade ha kommit ihåg, på lunchen sjöng alla och jag fick en flaska Jack Daniels av mina klasskompisar. Vi åkte till Chichester med skolan, vi gick på en mur och tittade in i folks trädgårdar, sen lyssnade vi på en gudstjänst.
När jag sen kom in i Pavillion (vår fritidsgård på skolan) hade de andra gjort en överraskningsfest för mig. Det satt lappar på väggarna som sa grattis på en tio språk, de hade tårta med en massa små ljus i och vin. Jag bländades av tusen kamerablixtar och försökte att inte skratta fult på alla foton. Jag var så himla glad och överraskad att jag aldrig ville gå hem.
Så här fint var det.

2007 (19) hade jag svår åldersnoja och svart hår. Men finaste Emma hade ordnat en överraskningsfest för mig hemma hos Cissi. Jag fick gå dit i ögonbindel, de snurrade mig och knuffade mig fram och tillbaka så att jag var fullständigt disorienterad, snubblade hela vägen. Jag fick massor av fina saker den här födelsedagen, men det absolut bästa var piercingen.
Vi lekte lekar och sen skulle vi gå ut, men då bestämde sig somliga för att dra sin väg utan att säga till och göra sig helt okontaktbara. Hm. Men en väninna till mig träffade sin pojkvän under den turen så det får väl vara värt det. Och piercingen är nog den bästa födelsedagspresent jag fått.
Jag skrev inget om födelsedagen i bloggen, men om min åldersnoja kan ni läsa här:

2006 (18)Jag hade kört ut hela familjen till landstället så att jag kunde ha en fest. Det var en blandning av mina nya vänner från gymnasiet och några gamla vänner från Kunskapsskolan, vi var något färre än 20 stycken. Då jag inte druckit alkohol tidigare passade jag på att prova vin, champagne, drinkar, cider – vad folk än hade med sig men magiskt nog blev jag inte för full. Vi åt och pratade och lekte sanning eller konsekvens.
Mina förälrar betalade flyg och hotell så att jag kunde åka till London med Wika under höstlovet.
Sent nittiotalNån gång skulle jag och sova över hos Mickis, men mamma propsade på att jag skulle ta på mig en fin klänning. Jag förstod inte poängen men lydde. Väl där var halva klassen där. Jag hade inte haft den ringaste aning och blev förstås överförtjust. Vi dansade och åt en massa chips, säkert lekte vi några lekar också. Jag fick väldiga mängder presenter. Jag alltid får en väldigt varm känsla i magen när jag tänker på det.

måndag 21 september 2009

There's Too Much Noice!

Idag, en bit ut med röda linjen, dansade folk på våningen över min arbetsplats. Det dunkade i väggarna och taket, en lampa skallrade. Någon låste in sig på toaletten och skrek i sin mobiltelefon under 20 minuter. Jag tror han kände sig orättvist behandlad av en bokklubb.

Dry Poetic Drivel

Längst bak i en anteckningsbok.

Solkysst hy och blonda fjun

många rader träpälor

och därinunder, sjukhusvitt

stigar löpa kors och tvärs,

ut i ingenting

Kryss och cirklar

- en bortglömd skrift,

din smärtas språk

lördag 19 september 2009

She Lost Her Way Here, She Disappeared

Igår försvann jag. Jag skulle varit på jobbet klockan 14 men blev försenad. Det är verkligen hemskt för jag är i princip aldrig försenad (till jobbet, ska vi kanske tillägga här.) Och de gånger jag har varit sen har det alltid rört sig om max 3 minuter. Men ibland går saker och ting helt enkelt inte som på räls.

När jag väl anlände, en 15-20 minuter försenad med andan i halsen, hade de vänt upp himmel och jord för att hitta mig, t.o.m. ringt hem till min pappa. Dessutom märkte inte kvinnan som ringde att jag kommit in så mina föräldrar var rejält oroliga när de ringde upp och frågade om jag kommit till rätta en halvtimme senare. De hade försökt ringa mig men jag hade förstås låst in min mobiltelefon i skåpet.

När jag ringde mamma sa hon att vem som helst annars hade hon bara trott varit lite sen men jag är ju alltid i tid. Så hade hon börjat räkna timmarna sen vi hördes av senast (mer än ett dygn) och blivit alldeles kall. Men jag är alltså vid liv.
Även solen har sina fläckar, tydligen.

fredag 18 september 2009

What are You, My Twin?

Märkte idag att en kille i min klass är född samma år och samma dag som jag. Hur coolt är inte det?! Min svarta tvillingbrorsa, typ!

onsdag 16 september 2009

She Just Turned Twenty-one, She Didn't Care to Hang Around

Jag är 21 nu. Det känns som en bra ålder faktiskt. Ingen åldersnoja, vem har tid för det när man är ung och vacker och rastlös?

Det är roligt att fylla år även om jag saknade att bli väckt av hela familjen och få sängen full av paket. Det var en massa liv i mobilen och på facebook, jag tror aldrig att så många kommit ihåg min födelsedag faktiskt så tack raringar.


Miss Emma kom över. Hon gav mig en massa fina presenter så att jag kan vara extra het vid det officiella firandet nästa vecka. Vi åt en hamburgare och gick på bio för att se sötaste "Ponyo" av älskade Miyazaki. Det var underbart.



söndag 6 september 2009

How Many Frogs Do I Have to Kiss?

På landet med familjen hela helgen. Även om jag är allergisk mot ungefär allt utan för tullarna (rent fysiskt alltså) var det underbart att umgås med dem igen. Minsta bror som är tio år yngre än mig har skjutit i höjden och är bara tio centimeter kortare än mig, han har två storlekar större skor. Vi tömde några rumn på möbeler för att golven skulle slipas, saker skulle bäras upp på vinden. Vi firade min födelsedag tio dagar i förväg för att alla var samlade, jag fick en massa fina presenter bl.a. en underbar, röd mikrovågsugn.

På mitt land finns det stora, tjocka grodor som kryper runt i rabatterna med ett missbelåtet ansiktsuttryck. Men ungarna är fruktansvärt söta, pyttesmå och lite klibbiga. När jag var liten brukade jag fånga dem, känna dem sprattla mellan fingrana, klappa deras små brungröna ryggar. Men jag pussade dem aldrig. Jag var helt enkelt aldrig den sortens flicka.

lördag 5 september 2009

Yeah, I Used to Be a Dancer at the Local Strip Club

Obersvation på Medusa, fredag natt:
Killar är mycket mer intresserade av stripsstången än tjejer. Och killarna gör snyggare snurrar och mycket mer avancerade trick.

fredag 4 september 2009

It Sounds Pretentious but it’s True

Jag trodde aldrig jag skulle känna så här, men ibland när jag är i skolan tänker jag "Är jag verkligen pretientiös nog för det här?"

torsdag 3 september 2009

I Went to School and I Was Very Nervous pt 2

Så... alla som börjar på universitetet känner sig korkade första veckan va? Jag menar, ingen börjar väl skolan och tänker "jävlar vad smart jag är och jävlar vad dumma alla andra är?" Right? Right?!

onsdag 2 september 2009

I Got Your Phone Number Written in the Back of My Bible


Idag köpte jag en min första handbok. 800 spänn (1,8 sidor för varje krona!) gick den på men den används i princip i varenda kurs så det är bara att bita ihop och vara glad. "Texter - från Sapfo till Strindberg" heter den. "Den är ungefär 1500 sidor tjock, tätskriven och pytteliten text. Vikten skulle jag uppskatta till strax under 3 kilo.

Jag läser om antiken nu. Det tar emot, för antikens litteratur är, om inte dålig, väldigt svårgenomkomlig. Den dramatiska strukturen var inte riktigt uppfunnen på Aischylos tid, så allting är ganska rörigt och den dramatiska höjdpunkten tycks ibland icke-existerande. Intressant är dock att man på den här tiden, inte sade "jag ska sjunga" utan snarare "sånggudinnan ska sjunga genom mig." Att jaget skulle vara en konstruktion av den skriftliga kulturen.

Bibeln, som jag läser korta stycken av i samma veva, är mycket intressantare i alla fall ur språklig och berättarteknisk synpunkt. Den är intressantare, mindre körstycken inblandade. Och även om persongalleriet är omfattande och är det många växlingar på kort tid är den tydligt kapitelindelad. Jämförelsen å andra sidan kan vara orättvis, då de grekiska tragedierna är baserade på muntlig traditon och Bibeln mer på den skriftliga.

Höga visan är otroligt fin tycker jag varje gång jag läser den. Visst känns det lite lustigt att jämföra bröst vid killingar, men bara att den börjar med "Kyssar vill jag dricka ur hans mun!" Så vackert.

Cool, Calm, Collected

Idag skulle jag köpa studentkort på pressbyrån. Det fick jag inte utan intyg (det visste jag, men jag tänkte att jag i alla fall kunde testa.) Problemet var att när tjejen i kassan frågade hade hon redan dragit pengarna från mitt konto. Hon skulle föra tillbaka dem och råkade då föra över en större summa pengar.
All hell broke lose. Hon fick ringa chefer och försökte göra allt möjligt. Hon gav mig rätt summa pengar tillbaka med förhoppningen att jag skulle kunna överföra resten. Men så pass mycket pengar hade jag inte på kortet. Mer samtal till chefer, sen samtal med min bank som kunde överföra pengar så jag kunde betala tillbaka dem. Jag var nog där i 40 minuter. I slutändan fick jag inget studentkort och dessutom håller Pressbyrån ungefär 5000 kronor gisslan tills på fredag.

Men jag var så lugn. Så samlad. Jag skrämde nästan mig själv. Jag skrek inte. Jag skällde inte. Jag bara stod vid bänken, jag ringde mina samtal. När flickan fick något panikslaget i blicken, lugnade jag henne. Hon bad om ursäkt ungefär 1000 gånger.
"Det är lugnt" sa jag zenlikt. "Det kunde ha hänt vem som helst."
Hon såg nervöst på mig, tackade för att jag inte skällde.
"Det är sånt som händer" sa jag.
För, det är ju faktiskt det. Även om det var hennes fel så skulle det inte gått snabbare om jag börjat skälla på henne. Det känns bättre - men löser ingenting. Så jag var lugn som en filbunke, nej jag var filbunken.

Learn to Sing Along

Min granne på våningen ovanför, vi har inte växlat mer än kanske femton ord sen jag flyttade in, men det känns som om vi känner varandra mycket väl. Då jag hör mycket av det han har för sig, ovanpå mitt tak.
Han gillar hiphop och ibland har han efterfest mitt i veckan.
Nu har han tydligen fått för sig att han ska lära sig sjunga också. I tid och otid pressas några försiktigt artikulerade, falska strofer ner till mig. Ibland låter det helt okej, men för det mesta får det mig att börja fnittra.

Update: 22:31
Nu ser han antingen på en film med coola effekter, eller försöker starta ett mindre jetplan.

I Even Like the Birthday Presents You Get Me

Snart fyller jag år, önskelista har efterfrågats, så här får ni en.

1) Fashionstatements
¤ Nitar. Armband, halsband, skärp. De går sönder, försvinner på konserter och det finns inget som heter "för mycket nitar"!

¤ Bandprylar. Pins, t-shirts, badges etc. Velvet underground, Blondie, Garbage, Doors, Led Zeppelin, Hole, Rolling Stones, Libertines, Hardcore Superstar, Backyard Babies, Iggy Pop, Patti Smith, Pink Floyd, Alice Cooper osv, osv.

¤ Fina anteckningsböcker. De tar alltid slut.

2) Music & Movies
Jag behöver upptäcka nya saker.

3) She reads too many books!
Jag älskar böcker men man har beklagat sig över att det är svårt att köpa till mig, så jag ska försöka göra det lättare för er.

¤ Serier. Väldigt enkelt för jag har inte läst något alls. Är mest sugen på något våldsamt och snyggt typ Allan Moore eller Frank Miller.

¤ Joyce Carol Oates. Kanske världens bästa författare som dessutom släppt typ 500 böcker. Jag har/har läst "Fallen", "Bittert som mitt hjärta", "After the wreck I picked myself up, spred my wings and flew away," "Blonde" och "Mörkt vatten." Fritt fram på de återstående 495 alltså.

¤ Sylvia Plath. Har ingen av hennes dikt- eller novellsamlingar.

¤ Rockbiografier. Jag har allt Neil Strauss skrivit. Men har t.ex. ingenting om favoritband som the Doors och Pink Floyd.

¤ Twilightserien. Helst på engelska. De svenska titlarna driver mig till vansinna.

Följande författare för jag har mer eller mindre allt de givit ut, så hoppa över: Marie Hermansson, Bodil Malmsten, Marian Keys (yup,) John Ajvide Lindqvist. Om ytterligare tips mot all förmodan behövs kan alla som vet mitt fullständiga namn gå in på Boktipset.se och kolla upp mig.

Joråsattem.

tisdag 1 september 2009

Just You Wait Until I Get You Home

En väninna kom över och hjälpte mig montera den bok/tvhylla jag köpte för lite mer än en månad sen. Efter några om och men lyckades vi montera ihop alla de svarta trädelar som legat utspridda i mitt stora rum. Efter några timmars montering satte vi upp en affisch där tvn ska stå sen, lp-skivor, alla filmer och skivor samt ett par böcker.

Vänninan, suckar belåtet: "Änligen Fanny! Ditt hem är faktiskt knullbart nu"
Jag: "Inte för att det hindrade dig..."
Hon: "Äsch det var faktiskt bara knullbart för en kväll. Men nu så. Nu kan du ju ta hem folk!"
Jag: "Kanske till och med i dagsljus."
Hon: "Snart så."