fredag 31 juli 2009

Sleep May Be the Enermy

Du jobbar på nätterna ibland. Det är segt förstås, att släpa dig till jobbet klockan elva när alla andra ska sova eller gå på spelning eller leka någon annanstans. Det händer alltid något spännande när du ska jobba. Men på något sätt tycker du om det. Du trivs med dina kollegor, era nattliga samtal, med att lyssna på musik och med de problemlösningar som alltid tycks dyka upp när du sorterar papper vid tresnåret.

Det är förvånandsvärt mycket folk på tunnelbanan tänker du alltid, vad gör folk ute så här sent på vardagar, har de inga arbeten? Du har boken öppen fast det bara är två stationer, du hinner inte läsa så mycket, men lite slinker ner i alla fall.
Vid ingången till jobbet står dina kollegor i ett rökmoln, avväger cigaretten mellan pekfingret och långfingret. Du hälsar men du stannar inte upp, vill inte att röken från deras cigaretter ska fastna på dig. Du mår så lätt illa av lukter när ditt sömnmönster rubbas. En kollega upplyser dig om att du ser trött ut, du klipper inte till honom fast det är vad du allra helst vill göra.

Du går genom dina timmar, ibland rinner de förbi och ibland släpar de sig fram, visarna står som fastfrusna på väggen. Du lyssnar på musik och hörlurarna pressar på ditt piercade öra tills det blir rött och ömt. Ibland dansar du lite vid maskinen. Ibland ser någon kollega det, gör en förvånad min och skrattar sedan till.

Du äter din mat vid tvåtiden. För det mesta med någon annan, men ibland bläddrar du i en tidning och äter under tystnad. Det kan vara skönt för innan du fått energi snubblar du på orden, slänger in dem på fel ställe och sluddrar som om du vore berusad.
Du behöver riktig mat när du jobbar på nätterna. Annars kan du slarva bäst du vill, men nätterna kräver riktig mat. Kyckling och qourn och potatis och ris och bulgur och blodpudding och zuccini och paprika och dagens frukt (så länge det inte är äpplen, du är allergisk mot äpplen.)

Du jobbar vidare. Sitter vid din skärm, står vid dina maskiner. Du lyssnar på musik och för samtal med de andra sömndepreverade, ni pratar om de mest märkliga saker, halvfokuserat för ni jobbar ju samtidigt och hjärnan multitaskar så dåligt klockan fyra. Ibland mår du illa och vill bara gå hem men du tar dig genom nätterna på något sätt.

Sen slår klockan sju. Då får du sträcka ut dina ömma leder, knäcka kotorna i din nacke, låsa in handskarna i skåpet och gå hemåt. På tunnelbanan blir du faktiskt glad för du ser hur trötta alla andra är, hur djupa linjerna blir i deras ansikten. Du är ganska pigg, den friska luften gör sitt och vetskapen om att du snart är hemma.

Du låser upp din ytterdörr och sparkar av dig dina foträta skor. Dina fötter dunkar. Du gör smörgåsar som du trycker i dig, du vill verkligen inte äta men du grälar på dig själv, säger "Du vet hur illa du kommer att må om du lägger dig nu och inte äter."
Du äter motvilligt, trutar med munnen som ett besvärligt barn men när du svalt sista tuggan mår du som utlovat bättre.

Din kropp har sett ljuset utanför fönstret och undrar om du är galen. Nu ska du inte sova, nu ska du vara vaken. Du ska ha sovit redan är du dum i huvudet, flicka lilla? Du försöker beveka, försöker förklara att det inte är ditt fel, du har jobbat på natten. Kroppen fnyser, säger att den inte bryr sig om dina bortförklaringar, har du inte sovit innan är det synd om dig för nu ska du vara vaken.
Du befaller din kropp att lägga av med de där dumheterna. Du säger åt den att sova, för du ska jobba igen och du måste sova nu. Kroppen vägrar, den vill läsa böcker och träna yoga och handla lunch och planera ikeainköp.
Du bönfaller din kropp att känna efter. Känna de många timmarnas arbete, minnas hur den satt krokig på en stol framför en skärm och bara ville gå hem och sova. Du bönfaller om några timmar, snälla, jag kommer dö annars.

Slutligen lyckas du lura din kropp. Det svala täcket sluter sig kring dina bultande fötter, dina ömma knän och spända lår. Din mage som skjuter illamående upp i halsen, dina tunga armar. Du sluter ögonen och andas genom de torra slemhinnorna i din näsa, suckar.

I bästa fall har du kommit ihåg att stänga av din mobiltelefon för du vet att alla kommer att vilja nå dig annars. Det bara är så. Om du glömt stänga av telefonen kommer någon ringa och du kommer svara med munnen djupt nere i kudden.
"Men klockan är ju halv tre?" kommer den förvånade personen säga i ditt sömniga öra.
Du förklarar att för dig är klockan max fem på morgonen, det är ditt eget fel att telefonen är på men du vill gråta, du vill döda personen som ringer, du vill bara sova.

Du somnar om tills det inte går längre. Du känner dig förhoppningsvis utvilad när du vaknar. Du tar ett djupt andetag och börjar om igen.

fredag 24 juli 2009

She Turns Back the Page of a Book That No-One Can Write

Jag skriver lite just nu. Dels i den här bloggen - fast jämfört med de flesta jag känner är jag ju fucking Hemingway på den froten - men även andra delar av mitt skrivande sackar efter.
Jag vill skylla på min trasiga t-tangent (vartenda t ni ser här har jag klistrat in från någon av de få gånger då jag trycker så ihärdigt att datorn beviljar mig ett par sycken, uppradade som ett staket.) Men den sorgliga sanningen är att jag aldrig skriver särskilt mycket. Jag hostar ur mig ett och annat nångång ibland.

Det är ju ganska sorgligt att jag hade min topp någon gång i trettonårsåldern. Då skrev jag hela somrarna på en redan då mycke gammal, gråvit dator eller på pappas elektriska skrivmaskin (jag gillade tangenternas klapprande, men det gav mina föräldrar huvudvärk. Då satt jag i gäststugan, isolerad som jag försått att författare skulle vara.)

Men jag läser mycket. Just nu slukar jag Sofi Oksanen, slickar hungrigt i mig vartenda ord, suger långsamt och utsökt på varenda mening. Av Oksanen har bara två romaner utkommit på svenska, Stalins kossor och Baby Jane, men i nästa år kommer en till.
Det lite märkliga, egensinniga språket snirklar genom många märkliga händelser, kronologin bryts upp, bra musik citeras. "Stalins kossor" skildrar ett så uttjata ämne som ätstörningar på ett sätt jag aldrig tidigare sett, samtidig som jag får lära mig om esternas nutidshistoria - vilken jag inte vetat minsta lilla om innan.

Jag har bara femtio sidor kvar på "Baby Jane" - en märklig historia om ett deprimerat lesbiskt par, deras förhållande och märkliga födokrok. Jag läser den snabbt, har jag fem minuter över åker den upp ur väskan. Men samtidigt har jag ångest över hur snabb den försvinner mellan mina händer, över hur snart den kommer vara slut och hur fruktansvärt långt det är till 2010 då Utrensning släps.

Att läsa Oksanen är en otrolig upplevelse för mig. Hon är en av de där författarna som får mig att vilja riva sönder alling jag någon sin skrivit. Bränna det. Börja om och skriva bättre. Något stort och något viktigt. Något eget.

fredag 17 juli 2009

Caught Around the Houses With Your Trousers Down

Telefonsamtal, tidig eftermiddag.
Em: Hej baby, är du redo?
Jag: Så gott som. Jag har bara inga byxor på mig.
Em: Huh. Märkligt. Inte jag heller.

Att vi kan tajma vår byxlöshet är bara en av många anledningar att vi är bästisar!

onsdag 15 juli 2009

Geeks Do Not Have Pedigrees or Perfect Punk Rock Resumes

Harry Potter ikväll då.

fredag 10 juli 2009

Some People See the Revolution but Most Only See the Girl



Låt oss först och främst notera att jag hittat en kurs där enbart titeln innefattar tre saker som får mig att rysa av välbehag (litteratur, genus, skapande svenska.) Låt oss sedan notera att jag är antagen. Inte för att jag tvivlade, men ändå. Happydance!
Jag, Simone de Beauvoir, Susanne Brøgger och de andra kommer ha så jäkla kul i höst!

onsdag 8 juli 2009

I'm Wasting My Life, You're Changing the World, I Get Drunk

Okej, det var ju inte riktigt meningen att vi skulle dricka riktig så många drinkar och vara uppe till fyra, men så blir det ibland. Jag kan tyvärr inte detaljerat återge vad vi pratade om hela natten men på något sätt känns de som om jag har mer riktning på livet än jag hade igår. Det verkar även som om Mimmi lät sig säga "word" i rätt sammanhang. Det går framåt för oss alla.

tisdag 7 juli 2009

Don't You Love Her as She's Walking Out the Door?

Miss Mimmi har bott hos mig ett tag nu. Två, tre veckor tror jag men det är sommar - vem räknar då? Hon har sovit på min bäddsoffa och flyttar om mina möbler lite och lärt mig laga indiska grytor. Vi har druckit vin och pratat långt in på nätterna.
Men nu ska hon alltså flytta vidare. Hem till nån karl.

Det är trist på sätt och vis, men hon kommer ju tillbaks och bor hos mig lite senare i sommar. Och dessutom får vi lite egen tid så vi inte hinner driva varandra till vansinne. Men nu ska vi fira.


Bye-bye roomie (for now.)

torsdag 2 juli 2009

Oh What Could Possibly Go Wrong?

Murphys lagar
1. Om något kan gå fel, så gör det det.
2. Om möjligheten finns att flera saker kan gå fel, kommer den som orsakar mest skada att gå fel först.
3. Om absolut inget kan gå fel, så gör det det ändå.
4. Om du inser att det finns fyra sätt som något kan gå fel på och du går runt dessa, kommer ett femte sätt, som du är helt oförberedd på, att utvecklas snabbt.
5. Utelämnade till sig själva, tenderar saker att gå från dåligt till sämre.
6. Om allt verkar gå bra, har du uppenbarligen förbisett något.
7. Naturen tar alltid parti för skavankerna.
8. Om det nu mot all förmodan inte skulle gå åt helvete så kommer du snart att inse att det hade varit lika bra om det hade gjort det.


Själv befinner jag mig på nummer sex. Men jag tänker definitivt inte stanna upp och tänka efter. Jag är för upptagen och glad och sockerstinn.

onsdag 1 juli 2009

Sing Distinctly? We Don't Wanna!!!

Baby Strange försöker höra texten till "Smells like Teen Spirit" men orkar inte ens försöka ge sig in på vad den möjligtvis kan handla om.

Nirvanas "Smells like Teen Spirit" måste vara världens mest svårtydda låt. Jag har hört den minst hundratalet gånger så när jag och Emma skulle sjunga den som karaoke sång kände jag att det här skulle nog gå bra. Men alltså. Vad i helvete sjunger karln?
Jag har lät så många olika texter att jag blir helt yr i huvudet. Vi vet i alla fall med säkerhet att texten går

"Load up your guns and bring your friends"

och inte

"Load up your guns and kill your friends."

Jag menar, rent textmässigt funkar det ju rätt bra men det stämmer alltså inte.

Och tjejen han sjunger om direkt efter, är hon "overboard" eller "over-bored"? Alla är oense och jag har verkligen försökt höra; när Kurt sjunger, när Tori Amos och Paul Anka (mycket märkligt!) sjunger men orden ligger för nära varandra för att man ska höra.

När han börjar skrika saker efter det andra "here we are now, entertain us!" då? Jo han sjunger (jag skojar inte) "A mulato! An Albino! A mosquito! My libido!"
Men varför då? Ingen aning.
Vad i helvete betyder det? Beats me.

Man verkar även vara överrens om att andra versen går som följer;
"I'm worse at what I do best
And for this gift I feel blessed
Our little group has always been
And always will until the end"
Jag fick läsa texten och lyssna på låten samtidigt, men jo, det är nog vad han försöker framföra. Och i slutet skriker han "a denial" nio gånger.

Så. Här får ni en video med en blonderad man med en t-shirt över en långärmad tröja som sluddrar medan någon lyser honom med en ficklampa i ansiktet. Enjoy.




Och min hjälte Wierd Al Yankovic har gjort en fantastisk "cover" där första versen går:
"What is this song all about?
Can't figure any lyrics out
How do the words to it go?
I wish you'd tell me I don't know.

Håll utkik efter cheerleaders som dansar kycklingdans, kazoo, gitarrhals som viks, spelkulor och mycket, mycket mer.

You Know I've Had Some Strange Love

Topp Tre Märkliga Ömhetsbetygelser
1.
"Eleanor gee I think you’re swell
and you really do me well
You’re my pride and joy etc"

"Eleanor" - the Turtles

Bara det faktum att de använder "etc" i en kärlekslåt. Underbart.

2. "I still love to wash in your old bathwater
Love to think that you couldn't love another
Share a toothbrush...you're my kind of man"
"Bathwater" - No Doubt

Jag tycker mycket om den här låten. Det är så äckligt och innerligt.

3. "I wish I could tell the world
cuz you’re such a pretty thing when you’re done up properly
I might want to marry you one day
if you watch that weight and keep your firm body"

"Hands clean" - Alanis Morisette

Jag älskar dig, men...