onsdag 27 maj 2009

There Was This Letter, I Never Told you This Back Then, But it Would be Fair to Say it Saved My Life

För att bre på glädjen jag känner nu fick jag brev från allra finaste Ally idag. Hon är, som jag kanske berättat, en väldigt kreativ och rolig människa. Förutom själva brevet fick jag en skiva och två egendesignade (!) teabagenvelopes [om jag hade en kamera skulle jag ge er en bild här]. Tack Ally! Jag blev supersuperglad!


Då jag inte är vidare konstnärlig försöker jag överkompensera med ett superspännande brev till svar. Det går ungefär så här;

Did You Dream You Woke Up Happy?

Efter att ha sovit en fem timmar eller så åkte jag in till ett annat jobb. Centralt för första gången, och bara tre timmar. Jag blev själv förvånad över hur sjukt glad jag var.
Jag menar, det är inte så att jag är depressiv eller självmordsbenägen i vanliga fall, men det här var faktiskt ovanligt. Jag satt bakom min disk och bara log och log i timme efter timme.

Jag har egentligen ingenting att vara glad över. Eller nej, jag har faktiskt massor att vara glad över, jag bara menar att ingenting revolutionerande annorlunda har skett på den senaste tiden. Men glad var jag i alla fall. Och det var härligt.

"I den bästa av världar funkar det nu" sa jag till en man efter att ha fixat hans lånekort.
När han gjort det han skulle, vinkade han till mig och meddelande:
"Vi lever i den bästa!"

I Can't Remeber My Own Name, I Work for Minimum Wage

Det är lite jobbigt att jobba natt. Ibland är det lugnt, man mår bra och känner sig någorlunda pigg. Men ofta har man ont och känner sig döende av trötthet.Efter några nätter får man sämre finmotorik och hjärnan arbetar märkbart långsammare.
Man står upp väldigt många timmar. När jag kom hem efter sista natten i morse hade jag ont i fötterna, knäna, ländryggen, mellan skulderbladen, nacken, ena örat, allting i kontakt med min industrial och ena handleden. Men det finns å andra sidan ingenting i hela världen som är så skönt att krypa ner i sängen, dra upp täcket och känna de svala lakanen omsluta ens dunkande fötter.

Sista natten fick Sara för sig att bli sjuk, vilket inte var helt okej. Vi har jobbat ihop så pass länge nu att vi hittat en bra rytm. Det behöver knappt diskuteras när vi ska ta våra raster. Det bara sker naturligt. Och vi har alltid en massa att prata om, märklig fakta att utbyta. Så inga fler sjukdommar, okej?

Nå. Jag har fått en liten löneförhöjning i alla fall. Det gör en väldigt glad.

måndag 25 maj 2009

I'm Just Looking for a Ride in a Stolen Car




"Asså höögerr... här botta..."


Seriöst! Vem har bil, gps och vill åka på utflykt till Net On Nets lagershop?!
Vi behöver inte ens köpa nåt!

Gonna Get All the Pleasure You Never Could Give Me




If the Bible tells you so

Notera mina übersexiga handskar.


Ni minns kanske att jag pratade om ett tecken här om sistones? Nå, idag, vid tretiden på morgon, hostade en av maskinerna på Nattis upp den där. Jag fattar poängen men jag vet inte vad jag förväntas göra.

söndag 24 maj 2009

Drive Thru Your Suburbs, Into Your Blues

Jag började på mitt jobb förra onsdagen.
Sen dess har jag varit i:¤ Rinkeby
¤ Tensta
¤ Hagsätra
¤ Farsta
¤ Hässelby
¤ Vällingby


Jag upplever Stockholm, och nya världar, via tunnelbanan.

Roselin Puts a Lot of Trust in Her God

Idag kunde jag kanskekanske ha lyckats med något jag velat ett tag. Jag menar, det var så uppenbart att det nästan måste ha varit ett tecken.
Det var som om min Gud sade: "Okej. Jag vet att du har hoppats på det här så varsågod. Mitt framför näsan. Det är kirrat egentligen, men den sista biten får du gå själv."

Det var en helt okej deal. Jag brukar fixa saker. Även om jag är livrädd för de mest löjliga saker, kan jag bita ihop och genomföra nästan allt. Men idag, när jag var så sjukt nära, när jag faktiskt hade chansen gick jag i baklås. Jag gjorde ingenting. Och således hände... ingenting.

lördag 23 maj 2009

There's No Books Upon Your Shelf


Eller Boksorteringsfetishism.
När jag bar ner böckerna från vinden förvånades jag över hur många lådor och kassar de fyllde och hur jävla mycket de vägde. Nu när jag packat upp dem alla, lagt dem i högar som når mig ungefär till knäna, löst uppdelade efter genre. Nu ser de väldigt få ut istället.

De har stått på golvet i ungefär ett dygn medan jag pratar bokhyllesortering med Ally. Vi utbyter erfarenheter. Vilka genrer är nödvändiga? Kan man sortera efter genre? Om samma författare skriver i olika genrer? Ska man dela upp det man läst och det man inte läst? Är färgsortering en väldigt bra eller en väldigt dålig idé? Kan man blanda engelska och svenska böcker? Och så vidare, och så vidare.
Ni förstår, man kan inte bara slänga upp böckerna, man måste tänka över det här. Bestämma hur man vill ha det, vilket system, vad man vill lyfta fram, var skivorna och filmerna ska stå i förhållande till böckerna. Det är bortom hjärnkirurgi.






Oh. Och när vi ändå pratar om böcker kan de av er som vet mitt riktiga namn hitta mig på boktipset. Jag skäms lite för att jag kan inte för mitt liv komma på mer än 300 böcker jag läst, men ändå. Titta i min bokhylla och bli medlemmar så kan vi diskutera litteratur. Ja! JA!

torsdag 21 maj 2009

You Know Kafka, You Know Sartre, You Party with James Joyce

Eller 245 ord om en bokhylla.

Då jag äntligen fick en ledig dag tog jag med mig Erika till Ikea. Eller eftersom hon har bil var det nog mer hon som tog med mig, men hur som helst. Vi hade solglasögonen på, fönstren nervevade och skriksjöng till glad 60-tals pop. Eftersom det var Kristi Himmelsfärd var det mycket folk, stockholmarna vallfärdade med tunga steg till den stora blåa byggnaden.
Jag var så hungrig att jag tillslut nästan hallucinerade men E navigerade mig skickligt mellan hyllorna. Jag kom därifrån med vinglas, krokar, värmeljus, tvättkorg, diverse löst jox och (framför allt!) en bokhylla.

När vi skulle packa in i bilen tappade E kontrollen över en vagn och körde nästan in den i nosen på en Porsche. Lyckligtvis hann hon fånga upp den med ungefär tre centimeters marginal.
Vi fick precis in de tre avlånga paketen med bokhylledelar i bilen, även om Es sikt åt höger var närmast obefintligt. Vi svängde in på närmsta McDonalds, stapplade in som två zombies och slängde i oss maten. Belåtna lyckades vi sen köra hem utan att bli mosade under bokhyllepaketen.

På något sätt, jag vet inte hur, lyckades vi även frakta dem upp till lägenheten, där vi tömde golvet i det stora rummet och skruvade ihop eländet. Det gick ganska snabbt men så har E svart bälte i allt Ikea relaterat. Vi lyckades till och med resa den upp sen. Och nu står den där. Enorm, med 25 kuber som bara väntar på att fyllas med mina böcker.

söndag 17 maj 2009

A Little Book of Sex Tips

Baby Strange säger (21:47):
jag citerade dig som anonym i min blogg, är det ok?
Anonym säger (21:48):
haha det är lugnt
och du borde tipsa din andra vän om att ta det så högt upp i gomen och långt från tungen då slipper man smaken i hela munnen

Repackaged Sex Keeps Your Interest

Det är vår. Och som ni alla vet betyder det bara en sak.

Baby Strange säger (14:30):
så vad har du för dig?
Anonym säger (14:30):
lyssnar på musik och exporterar en hemmagjord p-rulle

Och senare (det blir inte bättre, mina vänner.)

Anonym 2 säger (21:29):
alltså helvete. jag blir inte kvitt jävla spermasmak i munnen. jag har aldrig haft en kille kommande i min mun förut, men imorse blev det så och eftersmaken är helt förjävlig.
Baby Strange säger (21:30):
borsta tänderna?
Anonym 2 säger (21:31):
jag har!! jag har ätit typ tre gånger, druckit te, borstat tänder. fortfarande. förjävligt.


Mina vänner är ju inte blyga, om man säger så.

Very Bad for Business



Sjukt roligt!

fredag 15 maj 2009

I could get you into movies

Oresonlig, jag?

Erika säger (20:38):
det och bra svensk film^^ en perfekt kväll
Baby Strange säger (20:38):
vilken bra svensk film?
Erika säger (20:38):
hamilton, en av dom bästa svenska acktionfilmerna
Baby Strange säger (20:40):
ah. känn mitt ointresse
Erika säger (20:42):
med peter stormare, lena olin och mark hammil (han som spelade luke i star wars)
mycket bra skådespelare^^
Baby Strange säger (20:42):
KÄNN MITT O-IN-TRESSE
Erika säger (20:43):
men men bra skådisar
Baby Strange säger (20:43):
ointresse. punkt.

I hear in my head what you say in your sleep.

Baby Strange säger (19:52):
darling!
kommer du tillbaks snart?
Lilla Ego säger (19:52):
on the sunniest of days
Baby Strange säger (19:53):
det är så det burkar vara


Vad i helvete betyder det här?!

Sheena is a punkrocker now

Det är fan överkurs på luggen jag har nu. Så till nästa frisyr föreställer jag mig något radikalt annorlunda. Jag vet att en riktig mohawk skulle göra mitt ansikte alldeles för avlångt och jag är inget fan av snagg men... introducing; the fauxhawk. Tankar?



(Om det någonsin fanns en tidpunkt att använda reaktions-rutorna är det nu, mina vänner!)

torsdag 14 maj 2009

Read Books, Repeat Quotations

Jag vaknar på morgonen och har något meningsfullt att göra. Det känns otroligt. Jag har landat på fötterna och fått ett jobb jag faktiskt vill ha. Har gått två utbildningsdagar av tre på ett bibliotek i förorten. Varje morgon tar jag blåa linjen ut dit i mina foträta Eccoskor och känner mig belåten över livet.

Det är lite som korvstoppning den här utbildningen. Jag har ont bakom ögonen, för det är så fruktansvärt mycket information att ta in på kort tid. Jag kommer att ha mardrömmar om hyllkoder. Men det går framåt i alla fall, och alla säger att det finns ett sånt skriande behov av vikarier att jag knappast kommer gå hemma och rulla tummarna.

J går på utbildningen med mig, hon är strax över 20, kom till Stockholm från Uppsala via Göteborg. Hon har ring i näsan och jättemånga kurser i bagaget, hon är mycket pratsam och lätt att umgås med. En sån person man inte kan låta bli att bli vän med.
En av mina handledare har gråsprängt hår och en guldtand.

Men självklart, när hjärnan nästan sprängs av information, är det konstiga, irrelevanta saker man som fastnar. Tex att man på turkiska säger man att man dricker cigaretter. Märkligt & vackert.

tisdag 12 maj 2009

You Seem Like You'd be a Good Dad

Jag älskar Friend Facts.

Where the Bookshelves Help You and Knowledge Takes Your Hand

© Elvgren

Jag har fått arbete. Det är inget mindre än ett mirakel i dessa tider. Låt mig sätta det här i perspektiv för er;
Arbetslösheten är och nosar på rekordhörjder. En fjärdedel av Sveriges ungdomar är arbetslösa. Arbetsplatsen behövde femton personer. De fick mer än 400 ansökningar. De intervjuade 40-50 personer i gruppintervjuer. Jag var den enda i min grupp som inte hade högskoleubildning. Jag gav upp tanken på det här jobbet så fort jag klev utanför lokalen, jag tänkte "det finns inte en chans, det finns inte en chans."

Men, visade det sig, det fanns en chans.

måndag 11 maj 2009

Oh Lord Forgive Me Them Saturday Nights

I lördags hann jag träffa Vicky som var på blixtvisit med småkusiner. De skulle gå på Bounce men vi hann fika. Vi klämde in oss på ett hörn i Espresso House och pratade.
När jag var på gruppintervju för några veckor sen träffade jag en tjej, hon var också på fiket. Hon och hennes "väninna" låste om sig på toaletten, och var där inne säkert en kvart. Andra bultade på dörren, men de öppnade inte, svarade inte, allt man såg var skuggrörelser bakom det frostade glaset.

Efter ett par timmar köpte jag mig lite kött, slängde ner det med whisky och present i min påse och pilade iväg till Wikas grillfest. Hon fyllde nämligen dricka i USA och bilhyrning (= hon fyllde 21) för några dagar sen.
Jag hade oroat mig för hennes skull, för det hade varit en del avhopp, men väl anländ var det ganska mycket folk. Många jag bara träffat någon gång eller aldrig tidigare, det var mycket trevligt. Vi grillade och Wika bjöd på bål. Hon gör världens godaste bål, hon måste ha de perfekta volymerna i musklerna, hon vet precis hur mycket hon ska ha av allt.

Det var jätteroligt, vi skålade, skrattade, pratade och man kramades med människor man inte träffat på länge och människor man precis lärt känna. Någon flåsade i mitt öra.
Jag fick i mig ganska mycket, och oroade mig att vågskålen skulle tippa över på sidan för mycket, men nej. Det var en rolig kväll rakt igenom, från att jag öppnade dörren till att jag zickzackade hem i mina röda klackar.

Friday Night Ritual

På fredagen, efter en arbetsintervju ("jag har fått ett väldigt gott första intryck" sa hon) och en ny frisyr (tänk ond agent från framtiden) kom Miss Lisa över. Vi drack vin och hon scrollade genom mitt musikbibliotek medan jag målade ögonlocken svartare och svartare.
Vi drack upp vår flaska Black Tower (åh nostalgi) och satt på min orientaliska matta. Lisa hade aldrig druckit whiskey så det rådde jag snart bot på. Hon var mindre än imponerad.

När vi gick ut började det regna. Det var hanterbart i tjugo meter, men sen började det regna mer. Min nya lugg klibbade mot pannan, och svärtan runt våra ögon blev klibbig. Men det spelar inte så stor roll om man har vår stil, det funkar för det mesta ändå. Vi småsprang in på Rocks och ställde oss under handtorken.

Det var ganska stilla på Rocks, vi undrade var alla var men det var kul ändå. Vi pratade, och det kom fram några killar med backslick som undrade om vi ville med till Spy Bar. Absolut, sa vi inte.
Vem tror att tjejer på Rocks blir imponerade av att de känner nån på Stureplan, allvaligt talat? Usch.

tisdag 5 maj 2009

The Way That You Say "Color" not "Colour"

Det här med den irländska huvudstaden.

Ibland får jag en fix idé och kan bara inte sluta. De flesta av mina vänner uttalar det "Dúblin" med all kraft på u:et. Eller möjligtvist "Dobblin" om de har lite pretentioner - för att så uttalar irländarna det.
Själv har jag fått för mig att uttala det "Dubliin" - försvenskat och får det att låta som om jag är från Liiidingö. Men alltså, om man inte uttalade det på ett engelskt vis (har vi tappat bort vårt eget språkbruk, said the kettle to the pot) skulle det inte uttalas som jag gör det?

Usch, jag har blivit bakåtsträvande på gamla dar. Eller också har jag blivit gammal och gaggig och har fel. Hemska tanke.

My Sister's Lover

Igår väcktes jag av fröken Mimmi vid åttatiden med orden "sover inte du, sover inte jag." Hon kom över, vi åt frukost och drack många koppar te. Sen försvann hon några timmar och återvände med sin main man.

Jag har träffat honom förut, men nu var det alltså bara vi tre. Det är alltid lite knivigt det här med att träffa folks bihang (som Ally kallar det.) Man vill ju verkligen tycka om dem, men man är alltid ganska skeptisk - ingen är bra nog för mina vänner. Dessutom är risken alltid stor att det blir pinsamma tystnade i såna här möten, och man vill ju inte fastna med att bara prata med en person om interna grejer. Alla måste integreras, och personen som tagit med sig ett bihang får oftast agera tolk, snabböversätta och förklara skämt, händelser och personer för de båda andra. Det är nära raketforskning det här.

Lyckligtvis gick det bra. Vi skrattade nästan oupphörligt och studsade lättsamt mellan ämnena. När han sedan gått för att träffa sin revisor (!) tilldelades han högtidligt okejstämpeln (tänk er mig som tomten i julklappsfabriken på julafton). Till och med en guldstjärna i kanten, för att han leende strök hårstrån ur Ms ansikte. En sån liten handling rymmer mycket ömhet, tycker jag.

I Could Sleep For a Thousand Years (minst!)

Igår gick jag och la mig tidigt för första gången sen jag vet inte när. Men det var iaf första gången sen jag jobbade natt som det inte var morgon när jag somnade, om vi säger så. Jag var själv överraskad över hur mörkt det blev i rummet när jag släckte lampan.
Jag tänkte att nu kommer jag vakna tidigt och ha dygnet ha ställt dygnet rätt. Så blev det ju inte. Istället vaknar jag tolv och en halv timme senare av att någon med ett främmande nummer ringer och frågar efter Kenta.

söndag 3 maj 2009

Are You Waiting at the Busstop All Your Life?

Alltså, allvarligt talat. Skulle inte livet vara mer än det här? Skulle det inte vara roligare? mer spännande? skulle det inte åtminstone hända något?
Jag vill reklamera. Jag vill ångra mig. Jag vill säga "ja" alla det där gångerna jag sa "nej". Jag vill ta tillbaka alla de där gångerna då jag gjorde det ansvarsfulla, då jag gick hem tidigare. Jag vill skaka av mig det säkra, och våga saker. Jag vill inte vara duktig, jag vill vara galen. Jag vill ha historier att berätta. Jag vill ta emot den där cigaretten när jag var elva år gammal - bara för att se vad som skulle hända.

Det skulle ju inte vara så här. Jag är så jävla trött på mig själv, jag är trött på att vara i mitt huvud, i mina kläder och min frisyr. Jag är trött på alla idiotiska saker som kommer ur min mun. Ibland börjar jag funderara över om jag överhuvudtaget existerar, om jag är en person eller bara en berättaröst. Till och med mina tankar går i berättarperspektiv, vet ni det?

Have you ever got the feeling that nobody
knows what you're all about?
And when you try to tell them
they all have things to do tonight

Fast det handlar ju inte om att prata om saker. Jag är så hjärtligt trött på att prata om saker. Alla mina åsikter är uttjatade; de är ogenomtänkta och inte uppbackade av tillräcklig research, tillräcklig erfarenhet.
- Vi går någonstans där man kan prata, säger de.
För de har redan upplevt. De är trötta på upplevelserna.
- Nej, nej, nej, säger jag. Jag vill inte prata mer. Jag vill dansa och skratta och snubbla och stänga av hjärnan.
Jag vill ta den där ecstasytabletten som erbjöds förut, jag vill ligga med alla de där dåliga killarna och känna alla förvirrande känslor. Jag vill bara vara dum i huvudet. Det verkar som om alla fått chansen utom jag.

fredag 1 maj 2009