torsdag 19 mars 2009

High Heels Have Got Me Falling Down on My Knees

Min fot i en sko. Med en rosett ovanpå.
Jag gillar högklackade skor. Jag har bra fötter för fina skor, långsmala. Särskilt fint är det när klacken är en 8 till 10 centimeter, jag besvärar mig knappt med lägre klackar. Inte lika sexigt, inte lika estetiskt tilltalande.
Men det finns ju förstårs ett yttepyttejättelitet problem. Jag kan inte riktigt förlytta mig i dessa mästerverk.

Jag har precis lärt mig att hålla mig upprätt, jag går inte längre med böjda knän i försvarsställning, darrande som Bambi, med händerna ute - redo att ta emot mig själv. Jag är nu alltså stabil(-ish) så nu ska vi bara rätta till själva estetiken i min gång. Varje gång jag vacklar framåt kan jag nästan förnimma J Alexander slita sitt hår på en annan kontinent. Men jag jobbar på det. Försöker kontrollera knän och höfter och axlar och hållning och annan skit som tydligen är viktigt.

Känner mig dock lite uppmuntrad av vad miss Sonia sa angående hennes väninna Mary, som var sjukt bra på det här med höga klackar:

"Jag minns när Mary var 17 år och hade blödande fötter trots plåsterlager efter att vi varit ute och dansat. jag minns att jag alltid fick gå hem till henne, för hon ville inte gå en enda ondöig meter. men envis var hon. så envis att det har lett till att hon nu tycker skor utan klack är obekväma!" Pepp!

Inga kommentarer: