tisdag 31 mars 2009

Lie and Wait for Sleep and Listen to Your Heart Beat Too Fast for Sleep

Ur led är min dygnsrytm. Det blir förstås så när man jobbar på nätterna, men det är ganska ansträngande att inte kunna sova klockan fyra på natten. Fåglarna kvittrade och mörkret började blåna när jag väl lyckades somna. Läste ut "Flickorna i Riyadh" i alla fall, så något konstruktivt kom ur sömnlösheten. Det är en ganska bra bok, även om berättarperspektivet - då man får veta allt som händer långt i efterhand, tycker jag att det är spännande att kika in i en värld man inte har någon aning om. Tydligen flyttade vi nästan till Saudiarabien med pappas jobb när jag var liten, för övrigt.

Mimmi kom och hälsade på några timmar, hon hade med sig gåvor i form av vindruvor och digestivekex. Bless. Sen diskuterade vi genusteori och försökte komma ihåg hur vi egentligen träffades men ingen hade någon aning.

I morgon ska jag göra försök nummer 312 att styra upp det här jävla livet, samt storstäda.

Och Flykten Över Taken

Mickis har så dragit till Dublin och flyttat in i en dragig lägenhet med ett gäng ungdomar från lite varstans i världen. Jag är djupt avundsjuk. Djupt.
Först och främst känns boendesituationen som upplägget för en sån där spansk film som man inte riktigt förstår men som värmer hjärtat. Jag är avundsjuk på hur hon ska lära sig att rulla vokalerna i munnen, på fester och skitjobb och allt det där roliga hon kommer att ha.

Det får mig att sakna England ännu mer. Livet i Stockholm är bra, men glappet mellan de bra dagarna och de dåliga är för djupt. Rastlösheten rycker i kroppen, vill bara bort från alla krav och alla arbetsansökningar och alla universitetskurser som inte kommer ge mig arbete. Jag drömmer om att åka dit igen, tillbaka till Brighton eller till London eller Glasgow eller någon annanstans. Jobba eller plugga. Bo och leva. Dansa och suga in det nya genom alla sinnen och lära mig rulla vokalerna på rätt sätt.

söndag 29 mars 2009

If You Choose the Red One Sugar, That is What I'll Be

När jag var och försökte hitta ett sätt att bredda bloggkolumnen (fail!) hittade jag den här roliga funtionen som gör att ni kan klicka i en ruta vad ni tyckt om varje inlägg. Det här borde passa er, tänkte jag, eftersom ni överlag är rätt dåliga på att kommentera.


Era val är, som synes nedan, följande:
¤ "wtf?" Jag lekte med tanken att ha knappar som "tråkigt" och "töntigt" men dels fick det inte plats, dels kände jag att min självkänsla inte riktigt behöver den sortens kritik. Således kan "wtf?" (står för What The Fuck? för alla pensionärer där ute) användas till sådant ni antingen ogillar, eller också bara inte förstår.

¤ "kul/intressant" behöver förhoppningsvis ingen närmare förklaring.

¤ "genialt" används förstås som ett lite starkare "kul/intressant." När ni tycker att jag varit extra duktig och behöver en klapp på axeln.


Och för att hedra detta nya får ni tre låtar med "new" i titeln.
1. "I remember every single thing you said to me
You played the man and I was Calvary
And you said, ah you said
New love grows on trees
New love grows on trees"
New Love Grows on Trees - Pete Doherty

2. "Are you motherfuckers ready for the new shit?
Stand up and admit it, tomorrow's never coming
This is the new shit
Stand up and admit it
Do we need it? NO!
Do we want it? YEAH!
This is the new shit"

This is the New Shit - Marilyn Manson

3. "Yes I heard the news today
You've got scars on your hands and knees
You never would have been so ovbious
when I was a new disease"
The New Disease - Everclear

About the Time the Doorknob Broke...

Vaknade av att det ringde på dörren. Min mobil hade lite spontant bestämt sig för att starta om sig själv, så att jag hade inte fått mammas och pappas varnande telefonsamtal. De kom iaf över och hade med sig gåvor. Dels mina mysiga tofflor (som verkligen behövs i den här kalla lägenheten!) men framför allt en massa dörrknoppar till mitt kök!

För er som undrat vad lycka är tror jag mig ha funnit svaret; att plötsligt inte behöva lirka ut varenda låda med ett komplicerat tvåhandsgrepp.

There’s a Club, If You’d Like to Go

Det blev inget Harrys i fredag, för att Sonia var sjuk. Lite deppigt, men det finns ju alltid andra fredagar. Dessutom var jag lite vimmelkantig efter nattis så det var kanske lika bra.

Mimmi droppade spontant in i stan igen och bjöd ut mig på lördagen i stället. Fast hon skulle äta och joxa först så jag umgicks med bg istället. Han var väldigt snäll och köpte nån sorts kebabkyckling och cheesecake åt mig. Vänner med pengar är det bästa!

Mimmi och hennes väninna Karen kom över för att byta om och förfesta, och efter en stund droppade även Jojjo in. Vi fem satt på mitt golv, pratade och delade på en flaska El Coto, några burkar cider och lite Smirnoff Ice. Det var himla kul! Sen drog vi vidare, efter lite dividerande bestämde vi oss för Marie Laveau. Där var det knökfullt, det fanns inte ens plats i garderoben. Men efter att ha lurpassat lite på människor som ville hämta ut sina jackor löste sig det problemet.

Jag vill hävda att jag lärt mig anpassa mig till de flesta uteställen. Visst, ibland känner man sig lite märklig men man kan ha kul ändå. Marie Laveau däremot var verkligen inte my brand of whiskey. Vi dansade ändå i de oventilerade lokalerna, men det var svårt, för rytmen låg liksom på två ställen samtidigt. Bg och jag roade oss med att räkna helluggar. 15-18 tror jag ställningen blev innan vi tröttnade. Sen kunde man få extrapoäng för hornbågade glasögon, huvudbodnader, mesmohawks och lykkeliknutar. Det komplicerade poängsystemet för att det är lite oklart vem som vann i slutändan.

Hur som helst clubkids, lär er den viktiga läxan att det är idiotiskt att gå ut natten man ändrar till sommartid. Man förlorar nämligen en timme i övergången, alltså stänger allt tidigare och du förlorar dyrbar danstid.

lördag 28 mars 2009

Don’t You Know, I Should Have Stayed in England On My Polluted Beach With All My Special Friends


Jag saknar dubbeldäckarna, hur man nätt och jämt kunde hålla balansen i trappan, hur tydligt man hörde folks steg ovanför när man satt på undervåningen. Jag saknar engelska språket. Jag saknar Sunday Roast och ångkokta grönsaker. Jag saknar pubarna och klubbarna.
Jag saknar North Laines. Jag saknar Ricardo. Jag saknar verkligen Sue. Jag saknar uppfarten till skolan. Jag saknar tvåpundsmynt. Jag saknar Concorde 2 även om jag bara var där en gång. Jag saknar stenstranden. Jag saknar den öppna horisonten.
Jag saknar husen som såg ihoptryckta ut, alla semis vars två delar inte matchade det minsta. Jag saknar second handbutikerna.

Men jag har en burk lemoncurd i kylskåpet. Den hjälper lite.

torsdag 26 mars 2009

It Seems Oblivion Is the Only Thing to Cushion Your Fall

Jag är så profound att t.o.m. mina felhörningar är poetiska.

Texten till Backyard Babies' "Painkiller" går:
"Looks like the chinaman's reelin' you in"

Jag hörde:
"Looks like the shadowmen's really real"


Det lät vackert tyckte jag.

tisdag 24 mars 2009

Is Your IQ Higher Than Your Neighbour’s?

Någon granne spelar hiphop på hög volym. Jag hör inte om det är grannen under, över eller åt sidan om mig, för hela rummet dunkar av baslinjen. Jag kan urskilja orden - det är ovanligt, musik eller tv brukar bli ett halvhögt mummel genom de tunna väggarna - de låter vagt bekanta men jag kan inte placera dem. Jag vet ganska lite om hiphop.

Det förvånar mig att det inte stör mig så mycket. Dunkandet och de stötvis utspottade orden, de gör mig ingenting. Det är ingen musik, kultur eller estetik som jag på något sätt relaterar till, men det är ändå okej på något sätt. Även om volymen stundtals är så hög att min fåtölj darrar till.

They Used to Grow Food in Kansas Now They Want to Grow it on the Moon and Eat it Raw

Det finns ett matlagningsprogram på tv4 där man tar med sig tio ingredienser och så ska en kock (med hjälp av någon sorts kändis) laga ihop något gott. Jag tycker inte särskilt mycket om att laga mat. Faktiskt är det så illa att tycker jag bättre om att diska. Men om någon fantasifull kock skulle passera kan väl denne berätta vad man kan göra för spännande av:

¤ ägg
¤ qourn i bitar
¤ broccoli (som nog borde ätas snarast)
¤ kikärtor, i burk
¤ en liten burk vitlökssås (som vid närmare eftertanke nog borde kastas nu)
¤ en burk lemoncurd
¤ buljongtärningar, grönsak
¤ vitlökspulver
¤ en gnutta wasabi som blev över efter en take away-sushi
¤ 50 cl jordgubb-limecider, 2,25%

Jag väntar med spänning.

måndag 23 mars 2009

You're Only Sixteen, You Poor Little Thing

Topp Tre Sexton
1. “Sweet Sixteen in leather boots
Body and soul I go crazy
Baby, baby I'm hungry
Sweet Sixteen”
"Sixteen" - Iggy Pop
2. “Oh just shut up your only sixteen”"Awful" - Hole

3. “I have to admit I sometimes lied in those letters
Tried to make life better than it was
I still wasn’t kissed at sixteen
And I still need a friend”

"Long Lost Penpal" - Hello Saferide

Always Searching in the Lost and Found

Det hör till att vissa saker försvinner när man flyttar, så här kommer en lista på saker jag önskade kunde dyka upp nån jäkla gång.

1. Mobilens usb-sladd (måste - uppdatera - musiklistor)
2. Emmas och Wikas julklappar (det här börjar bli pinsamt)
3. Nagellack, flera olika färger (särskilt det gröna som heter Poison)
4. Stövletter, svarta (högklackade skor jag kan gå i!)
5. Jeans med hög midja (gylfen är trasig, men ändå!)

fredag 20 mars 2009

Just the brilliance and the passion and the bitterness remains

Emelie säger (23:50):jag vill känna bittra, intelligenta människor som du!

Klassiskt. Och jag gillar henne med. Mycket!

torsdag 19 mars 2009

High Heels Have Got Me Falling Down on My Knees

Min fot i en sko. Med en rosett ovanpå.
Jag gillar högklackade skor. Jag har bra fötter för fina skor, långsmala. Särskilt fint är det när klacken är en 8 till 10 centimeter, jag besvärar mig knappt med lägre klackar. Inte lika sexigt, inte lika estetiskt tilltalande.
Men det finns ju förstårs ett yttepyttejättelitet problem. Jag kan inte riktigt förlytta mig i dessa mästerverk.

Jag har precis lärt mig att hålla mig upprätt, jag går inte längre med böjda knän i försvarsställning, darrande som Bambi, med händerna ute - redo att ta emot mig själv. Jag är nu alltså stabil(-ish) så nu ska vi bara rätta till själva estetiken i min gång. Varje gång jag vacklar framåt kan jag nästan förnimma J Alexander slita sitt hår på en annan kontinent. Men jag jobbar på det. Försöker kontrollera knän och höfter och axlar och hållning och annan skit som tydligen är viktigt.

Känner mig dock lite uppmuntrad av vad miss Sonia sa angående hennes väninna Mary, som var sjukt bra på det här med höga klackar:

"Jag minns när Mary var 17 år och hade blödande fötter trots plåsterlager efter att vi varit ute och dansat. jag minns att jag alltid fick gå hem till henne, för hon ville inte gå en enda ondöig meter. men envis var hon. så envis att det har lett till att hon nu tycker skor utan klack är obekväma!" Pepp!

tisdag 17 mars 2009

We Had Everything, Vinyl and Mono, and We Looked The Other Way, Man We Where So Dumb

paul mccartneyl
see more Lol Celebs


Jag var ju aldrig nåt Beatlesfan, men äh, ni fattar.

måndag 16 mars 2009

She Could Clean the House for Hours, or Rearrange the Flowers

Systematiskt arbetar jag mig genom alla smutsiga tallrikar och tomma tekoppar, tömda plastburkar och kastruller. Det är något avslappnade i att diska, så jag fyller stället och hela diskbänken, torkar av och ställer in i skåpen.
Jag skrubbar och torkar, jag sorterar allt som hotfullt tonat upp sig i hallen - kartong och plast och papper. Rengör lister. Jag flänger runt med min dammsugare i koppel, den är som jag - liten, röd och högljudd.
Det glänser inte, men det duger. Sedan sätter jag mig ner och samlar damm igen.

söndag 15 mars 2009

Bang-Bang, You're Dead

Topp Tre Lovesongs About Guns (by Two Goths and a Beatle)

1. "The barrel looked her deep in the eye
and she said 'I want you'
She looked the gun deep in the eye
the gun said 'I want you too'"
"Death Dies Hard" - Deathstars

2. "I got a crush on a pretty pistol
should I tell her that I feel this way?
I’ve got lovesongs in my head
killing us away"

"The Love Song" - Marilyn Manson

3.
"When I hold you in my arms
And when I feel my finger on your trigger
I know nobody can do me no harm
Because happiness is a warm gun"

"Happiness is a warm gun" - The Beatles

tisdag 10 mars 2009

Only Women Bleed

Mindre spoilervarning på "Gran Torino."

Igår såg jag som sagt "Gran Torino" med Wika. Den var ganska bra, med en bufflig, rå humor som fungerade för Clint Eastwood. Men någonting störde mig verkligen.
Clintan misshandlar en gängmedlem och som hämnd misshandlar gänget en ung kvinna. Kvinnan är svullen i ansiktet hela filmen och ser hemsk ut, vilket jag tycker är realistiskt, för så ser man ut om man har blivit slagen.

Men när vi träffar gängmedlemen igen, vad jag förstår av tidsaxeln, högst ett par dagar efter misshandeln, har han ett skrubbsår på kinden. Den här mannen har alltså blivit sparkad med Clint Eastwoods (Clint Eastwood!!!) kängor i ansiktet! Om vi skulle vara realistiska här skulle det ju knappt finnas något kvar av hans ansikte! Näsan, käken och kindbenen skulle vara inslagna, tänderna ett minne blott!

Det är ju så att filmvåld sällan är realistiskt. Man slåss med knytnävarna, huvuden slås mot diverse objekt och man reser sig upp efter några ögonblick. Det förstår jag - actionscener skulle inte vara så spännande om båda deltagarna var medvetslösa efter ett par slag.
Men det här ingen actionfilm, det är snarare en reflektion över det meningslösa våldet, och därför fullständigt ologiskt att skadorna var så fruktansvärt ojämnlikt fördelade. Kvinnor är skadade veckor efteråt, män borstar av sig och går ifrån en brutal misshandel med ett litet skrapsår. Bara kvinnor blöder. I Hollywood i alla fall.

I Only Wanted To Be Some Kind of Friend

När jag flyttade var jag rädd att jag skulle känna mig ensam. Det var vad alla sa, att det skulle kännas ensamt att bo själv. Jag kommer också från en ganska stor familj (vi är fem) och är så van vid att träffa brorsan när båda vill ha nattmacka vid tvåtiden och att det dunsar omkring en hord tioåringar i hallen.
Så första kvällen drog jag upp täcket till hakan och nästan väntade på ensamheten. Men den kom inte. Den har fortfarande inte kommit.

I och för sig tycker jag om att vara själv. Vara i fred. Ja, vara ensam - fast när jag tänker på det är ensamhet är mer en känsla än ett faktiskt tillstånd. Jag tycker om att läsa och bara vandra omkring hemma, tänka och skriva. Men å andra sidan, är det kanske för att min tid är så väl avvägd. Ibland är jag själv, men ganska ofta umgås jag också.

I fredags (tekniskt sett var det lördag morgon) hade jag filmkväll med bg. Vi såg film, drack vin och pratade fram tills klockan var fem. Då skuttade jag hem igen.

Ellen var på besök i Uppsala och övertalade Vicky att åka några timmar till Stockholm på söndagen. Lisa fungerade som välkomstkommité medan jag låg och sov. De tittade på lägenheten och låg i min säng och så gjorde vi studiebesök på en av mina lokala pizzerior (jag har typ tio.) Så himla roligt med en miniåterförening! Det får mig att hoppas ännu mer att stora återföreningen i Spanien faktiskt blir av.

måndagen var Emma ledig och vi kunde äntligen träffas. Hon hade köpt te (med visdomsord på varje påse!), mjölk, ballerinakakor och kanelsnäckor. Mums! Vi satt i mitt kök i flera timmar och pratade om stort och smått. Det var himla skönt, pusselbitar föll på plats och jag insåg hur mycket jag saknat henne.

Efteråt åkte jag för att se Clint Eastwoods nya film "Gran Torino" med Wika. Vi hann äta alldeles för mycket middag, frysa, prata och titta in på American Apparel också.

söndag 8 mars 2009

Maybe These Aren't Scars, They're Only Rust

Scarification.
Jag tänkte skriva in det här i listan över tatueringar jag inte tycker om, men det är ju faktiskt en helt egen sak. Som namnet antyder (scar = ärr) skär man så att ärrvävnaden sedan bildar ett mönster. Jag tycker bara det är obehagligt.

En tatuering är ju konst, enligt mig. Man kan använda färg, djup, kontrast osv precis som i en målning. Men en tatuering är radikalare då det inte går att sudda ut, kasta, börja om.
Jag ser inte heller piercings som konst, det är snarare ett smycke; det spelar väl ingen roll om det sitter i örat, läppen eller bröstvårtan. Men scarification är för mig inte mer än avancerat självskadebeteende.

Tattoo On You Chest With His Name in The Middle

Tatueringar. De flesta i min ålder verkar vilja ha en eller flera, många har redan märkt sig själva för livet. Jag tycker att det kan vara väldigt fint, jag är mycket intresserad av tatueringar, men tiden får utvisa om jag någonsin kommer att skaffa egna.
Efter timmar av diskussioner med olika vänner har jag kommit fram till att de följande tycker jag inte är snygga.

Tribals.
Ja, jag tänkte börja med vad alla tänker. Mitt största problem med tribals är bristen av originallitet, ofta kan de bara bli en samling streck, tillsynes planlöst uppslängda på valfri kroppsdel. Men de kan faktiskt vara fina, om de t.ex. formar något eller om de följer kroppens linjer exceptionellt bra.

Hemmagjorda tatureringar.
En tatuering är, i min åsikt, något man ska lägga ut mycket pengar på. "Good tattoos aren't cheap, cheap tattoos aren't good" som de sa på L.A. Ink. Visst kan man få den billigt hemma i någon kompis kompis lägenhet, men är det värt det? Det finns ingenting som är värre än en tatuering med darriga linjer, dålig placering och dåliga proportioner.
(Men bara för att någon har en studio behöver inte det heller betyda att man är duktig. Titta i din tatuerares portfolio and save yourself the pain!!!)

Porträtt.
En av tatueringstrenderna som kommer stort är den med porträtt. Det här tycker jag enbart är obehagligt. Det ser i 98% av fallen väldigt märkligt ut med ett ansikte som tittar ut från, säg, någons skuldra. Ofta får motivet en besatt blick också.

Raka linjer.
Människorkroppen är inte rak, därför ser långa, raka linjer ofta sneda ut. Tänk på det innan du tatuerar in stora dolklar, gitarrhalsar eller dylikt.

Plotter.
Att ha väldigt många tatueringar som på intet sätt binds samman är inte fint.

Japanskt.
"Argh, jag är så trött på alla dessa jäkla koifiskar" sa Lisa och bläddrade snabbt förbi den japanska delen i min "1000 Tattoos."
Det här är något kluvet för mig, eftersom det ofta ligger stort konstnärskap bakom dessa tatueringar men estetiken tilltalar mig inte. Och personligen jag är så trött på alla dessa drakar som sitter på varannan karl.

Tecken på främmande språk.
Bara okej om man förstår språket. Varje gång jag ser ett kinesiskt/ japanskt/ thailändskt/ whatever tecken vandra förbi tänker jag på den där reklamen för Sprite (tror jag) som gick förut. Ett gäng visar sina tatueringar för varandra och säger "Mine means dragon" och "Mine means that you're alive" och så visar det sig att tatueraren tar alla tatueringar från en takeaway meny.

Klyschor.
Exempel; "Carpe Diem," "Die young, live forever," "You Live and You Learn" osv. Ja det stämmer, men saker man hört för många gånger blir töntiga efter ett tag.

Skämt.
Ordvitsar, skämtteckningar, osv. Det kan väl omöjligt vara roligt hela livet?

fredag 6 mars 2009

I'm Eating Cheerios With Red Wine

Bg, 23:19
Känner du för att dricka vin?! Jag har också vodka... men det är allt jag har!

Fanny, 23:21
Ja va fasen, låter nice. Ska jag komma över?

Bg, 23:22
Jag ska komma hem först! Sen jävlar. Kom t.o.m. det tidiga tåget, livet är bra :) Vi kan ha filmkväll! Titta på mods och dricka för mycket tio, vad sägs?

Fanny, 23:25
Det låter som lycka i ett sms om du frågar mig. Finns det något ohyggligt onyttigt att knapra på?

Bg, 23:27
Vad sägs om popcorn, chips och choklad? :p

Fanny, 23:29
Att säga att jag älskar dig räcker faktiskt inte till just nu