lördag 28 februari 2009

I Will Let You Down, I Will Make You Hurt

Topp Tre Våldsamma Förhållanden

1. "Caroline says, as she gets up from the floor
'You can beat me all you want to, but I don't love you anymore'"
"Caroline Says II" - Lou Reed
Den gör så ont. Och det märkliga är, att när Lou sjunger den, känner man förövarens smärta över att hon inte längre älskar honom också.

2. "And it don't mean I don't love you
when I put a gun to your head
It just means I wanna get rough with you"
"Baby's Gonna Die Tonight" - Adam Green
Låten är bara en upprepning av de här orden, och frasen "Baby's gonna be allright." Det sätts i en sån obehaglig kontrast till den faktiskta titeln.

3. "He keeps you in a box by the bed
Alive, but just barely
He said, ‘I’m your lover, I’m your friend,
I’m pure’, and he hit me again"
Jennifers Body - Hole
Jag tycker bara om stilen, den råa, poetiska kvalitén i de första två raderna. Och sen dilemmat i alla våldamma förhållandet, han säger att han älskar dig men ändå slår han.

Say What?

Appropå det här med felhörningar, tittade på olika versioner av texten till "Mono" av Courtney Love.

Någon hävdar att textraden är går
"Now enable oss to love
A hook is never gonna come"

När den i själva verket går
"No, and eight ball isn't love
a hooker's never gonna come"

Den var nästan lite gullig tyckte jag. Lite som när en vän till mig blev helt exhalterad över att någon han precis träffat hade "Wii." Det visade sig senare, att det inte hade något som helst med spelkonsoler att göra.

I Get Confused Every Day

Så var nattis över för den här gången, det har varit ovanligt slitsamt även om jag jobbat få timmar. Nacken knakar högre än vanligt. Om ljudet vanligtvis är av styrkan vattendroppe som slår mot diskho mitt i natten, är det nu snarare irriterad, medelålders granne knackar på dörren.

Dock blev det så att jag fick försöka anordna hela mitt flyttgäng samtidigt som jag satt framför datorn och såg upptagen ut. Sms skickades kors och tvärs. Alla ställde samma frågor men vid olika tidpunkter. Förvirringen var total, men efter ungefär 347 sms kom vi fram till att vi skulle träffas ett, att jag bor lite svårtillgängligt så alla ska ringa om vägvisning och att vi flyttar på söndag istället för lördag så får jag en chans att packa upp allt som är kvar. Jag skulle egentligen gjort det ikväll, men jag fick hoppa kväll på nattis istället yay! Stort tack till flexibla vänner!

fredag 27 februari 2009

You Should Know That Love Will Never Die, But See How it Kills You In the Blink of an Eye

I natt drömde jag att jag hade en vacker, tatuerad pojkvän. Men han var sjuk och skulle dö. Så jag grät och grät och vaknade med klibbiga kinder, klibbiga ögon. Jag torkade dem och gick till jobbet.

torsdag 26 februari 2009

Standing on the Corner With a Piece of Pizza

Vaknade vid femtiden (på kvällen), fast jag sovit åtta timmar som i koma var jag fortfarande trött. Så är det att jobba natt. Så jag tog mig upp, vacklade ut i köket i min pyjamas, kisade mot ljuset. Mina bröder stod i hallen, tittade skrämt på min slitna uppenbarelse och sa:
- Har du sovit tills nu?
- Ja, svarade jag surmulet. Är ni på väg nånstans?
- Vi ska gå och köpa pizza. Vill du ha?
- Behöver jag göra nåt?
- Nej, mamma och pappa betalar.

Och jag tänkte att det är de här ögonblicken jag kommer sakna när jag bor själv.

onsdag 25 februari 2009

I'm Broke But I'm Happy

För att vara en dag som började kvart över fem visade den sig bli riktigt bra. Jag inledde med att stapplande ta mig till lägenheten och släppa in hantverkare. Det var äntligen tapetserat och målat överallt, och det är så sinnessjukt fint att jag nästan trillar av stolen. Lyckligtvis stod jag upp.

Först träffade jag två målare. De var klara med arbetet men hade kvar en massa verktyg och sånt i hallen. Sen kom golvläggarna, de var också två stycken och kunde ha varit sönder till de två målarna.
Golvläggarkillarna stack en kniv i plastmattan som ska dras bort.
- Ett två tre lager, sa den förste till den andre.
- Okej, sa den andre.
De ställer sig upp och vänder sig till mig.
- Vi kommer tillbaka om några timmar...
Och så försvann de igen, lika plötsligt som de kommit. I efterhand undrade jag om de varit spöken, klockan var trots allt tjugo över sju på morgonen. Jag vet inte var jag befinner mig innan 10.

Tog bussen hem till mormor och morfar. Jag dammsög och moppade hela lägenheten. Drack te och pratade, alltid trevligt. Min mormor är en sån karaktär. Det finns verkligen inget bättre sätt att beskriva henne på. Hon är så fruktansvärt nyfiken på allt och alla. Hon kan inte träffa på någon utan att börja småprata. Hon kan växla några ord med drottningen i kyrkan och sedan stå och diskutera med mannen som säljer Situation Stockholm. Fascinerande är vad hon är.
Dessutom hade hon köpt en hel ICA-kasse med basvaror åt mig.
- Förr i tiden var inflyttningspresenter bröd och salt, berättade hon för mig. För då skulle det alltid finnas mat i huset.

Jag åkte hem och sov som en sten tills jag väcktes av att mobilen ringde. Främmande nummer. Hjärtklappning. Och visst, jobbintervju på tisdag! Den är om ett receptionistjobb, lycka!
Är jag tacksam över detta? Sinnessjukt!
Men har jag sökt några receptionistjobb? Nej.

On Pararhymes...

song chart memes
more music charts

måndag 23 februari 2009

While You Sat in Your Cloud of Smoke

Eftersom jag är på kollisionskurs med verkligheten tar vi en lista. För lite ordning & reda.


Topp Tre Cigarettes & Pain
1.
"I smoke your brand of cigarettes
and pray that you might give me a call"

"Cup of Coffee" - GarbageOm någon frågar hur jag skulle definera saknad, skulle jag ge dem titeln på den här låten. Och just den här raden berör så mycket, gör så ont.

2. "They sat about devouring the poison of the moon
Shared a fatal cigarette neither one would light
Their breath was flame enough, nobody said goodnight"
"After the Ceasefire" - Marianne FaithfulDet är så vackert och vasst. Det är poetiskt utan att vara högtravande och tramsigt. Jag förstår.

3. "I’m all alone, I smoke my friends down to the filter""Little Drop of Poison" - Tom WaitsJag tycker att det bästa som finns är människor som kan hitta på nya uttryck för gamla känslor.

I Wanna Press Hold and Colour the Grey

I know you wanted to grow, as a person inside
but all your dreams collide
And everybody's alone with their person inside
and all your dreams are lies

Jag känner mig helt apatisk. Jag har sovit tio timmar men är ändå trött. Det är fint ute, men grått. Jag har så mycket att göra att jag är handlingsförlamad. Det känns som det mest njutningsvärda just nu skulle vara och stirra ut i tomma luften i två eller tre timmar, ställa sig själv i stand by-läge. Men jag kan inte, jag måste ta mig vidare, göra allt det där som väntar på att göras, fast jag inte orkar.

Och telefonen är tyst, tyst, tyst.

söndag 22 februari 2009

Well, You Must Be a Girl With Shoes Like That


Fuck. Det ÄR en modeblogg.

Jag surfade på Odium och kom på att det här med att ge någon en blomma i inflyttingspresent känns ju lite daterat. Så om ni vill vara moderna kan ni ju ge mig ett par såna eller sånahär. Eller, om ni vill ha min eviga kärlek, dessa. Damn...


Kommer jag kunna gå i dem? Antagligen inte.
Kommer jag gnälla över hur ont mina fötter gör? Antagligen.
Kommer det spela någon roll? Nä. Det är ju så sjukt snygga!

C'mon Sugar, Let's Go Out Tonight

Åkte in till stan halv ett. Snön var som dun och mjöl och paljetter. Hela världen var vacker. Jag traskade upp Folkkungagatan från Londonviadukten, från det hållet finns det nästan inga trafikljus men ingen körde på mig (även om en taxi var bra nära.) Borstade snön av kappan och tog mig längst in i lokalen där jag genast fick syn på Miss Sonia (Blue Fox-rött hår hjälper i såna situationer.) Hon hade haft hemmafest med begravningstema och var helt klädd i svart, med flour och en liten, liten hatt på sniskan. Den var himla söt.

Jag introducerades även för Sonias väninna Mary, som jag hört mycket om men inte träffat innan. Hon var snäll, och det visade sig att vi hängde på samma ställen (hårdrocksstockholm är så litet!). Hon hade även sjukt snygga skor (lite som de här) och det mest fascinerande var att hon obesvärat trippade omkring i dem hela kvällen som om de vore gympaskor. Vi gick hem i snöovädret och hon såg inte det minsta vinglig ut. Wonderwoman, om ni frågar mig.

Det var lite dåligt drag, helgen före löning och allt, men det var nice ändå. Sällskapet var kick-ass. Vi dansade en massa, musiken var ganska bra. Vi satt och pratade, eller nästan skrek faktiskt, för av någon outgrundlig anledning var ljudet uppdraget nästan lika högt i bardelen som på dansgolvet. Varför måste det alltid vara så? Sen tog vi olika nattbussar åt samma håll och jag tänkte att det här är kanske sista gången jag tar nattbussen till Nacka.

lördag 21 februari 2009

Picture Me ('Cause Everybody Wants Her)

Kära blogg, idag försökte jag ta en egobild. Jag vet, jag vet, det är lite märkligt eftersom jag i allmänhet är emot konceptet. Eller nej, inte emot, men jag tycker att det lätt blir lite töntigt. Jag myntade t.ex. begreppet egobildsfylla (ofta den bästa punkten i en fylla, man är glad, man känner sig snygg, man mår bra. Så bra faktiskt att man drabbas av en överväldigande lust att ställa sig mot en neutral bakgrund och ta bilder på sig själv.)

Det märkligaste jag varit med om i egobildsväg var dock när jag var på Parksommar och folk i publiken, mitt under en konsert, började ta bilder på sig själva.

Men så gick jag här och väntade på att åka in till stan och leka med Miss Sonia. Jag sminkade mig och lyckades faktiskt få till fulländade twiggysar (detta är, som vi gått igenom tidigare, när man målar ögonfransar med eyeliner så att ögonen ser mycket större ut.) Så jag tänkte, nu jäklar ska jag ta en egobild. Men hur jag än försökte får jag inte till det. Vem hade kunnat ana att det var så himla svårt att ta en bild på sig själv?
Nu känner jag mig, istället för stolt motståndare, lite som en skam för min generation. Någon som vill ge mig privatlektioner?

torsdag 19 februari 2009

Det Är Så Logiskt, Alla Fattar Utom Du

Ni vet när man funderar på något, och det inte vill släppa taget. Så efter ett tag bestämmer man sig för att förklara för någon, man vill att någon utomstående ska kunna sätta ihop beståndsdelarna och förklara vad i hela fridens namn det är som pågår egentligen. Man förklarar. Man berättar om händelser och känslor och allt däremellan som tänkt men inte riktigt kunnat få rätsida på. Sen halvvägs genom berättelsen, ju mer man pratar, desto uppenbarare blir allting. Allt det där man vänt och vridit på är så fruktansvärt enkelt.

Jag pratade med Bg om en sak igår. Han öppnade munnen men jag hann före:
- Fan, jag är helt dum i huvudet är jag inte?
- Nu tar du orden ur munnen på mig, sa Bg.

onsdag 18 februari 2009

The Drugs, They Say, Make Us Feel so Hollow

Sökt jobb och faktiskt gått utanför dörren. Upptäckte i samband med det att jag inte köpt nytt busskort, det är för eländigt att vara vuxen och behöva köpa dyrt busskort en gång i månaden!
Åkte hem till Bg. Vi åt nudlar och poppade popcorn och såg på "Dom kallar oss mods." Jag tyckte verkligen om den, även om den är mycket långsam och övergångarna mellan scenerna är lite svåra ibland. Den känns verkligen. Man förstår hur det kommer att gå och önskar att någonting kunde förhindra förloppet. Den tar sig långsamt, stegvis och skoningslöst, in under huden.

Det sorgligaste är när Stoffe pratade om hur han jobbade i ett bageri ett tag. Hur mycket han tyckte om det. Han säger att kanske hade han kunnat stå nu och baka.
- Det hade varit nåt, sa han.

Ten Things Lined Upon A Shelf; Reasons to Be Cheerful for Myself

På mitt nattduksbord:
¤ Lotion från Vichy, luktar gott.
¤ Fyra skrivböcker, tre linjerade, olika storlekar.
¤ Två pennor; blått bläck, svart bläck.
¤ Två böcker; "En dramatikers dagbok" och "Classic Ghost Stories."
¤ Ett glas med vatten, halvfullt.

tisdag 17 februari 2009

So Much For Girls Staying In, Afraid of Being Needed and Seen

Vidrig, vidrig dag. Dagarna delas upp i de som är okej och de då jag känner mig helt värdelös. Det är ungefär varannan. Hoppas jag får ett jobb snart så jag slipper gå 0mkring och tänka, tankarna blir mest jobbiga. De går ut på att komplicera min tillvaro så mycket som möjligt. Som alltid.

Apati, apati och brist på framåtrörelse. Badade bubbelbad och försökte läsa en samling spökhistorier, men kunde inte fokusera på J.S. Le Fanu. Såg på tv; frisörer och tecknade figurer och soldater från första världskriget som chockats så svårt att de förlorat alla minnen, flöt ihop till en enda smet. Kvinnor som födde barn hemma, skriken och den allmänna geggan det innebär att föda väckte mig något. Men inte tillräckligt för att resa mig upp och ta itu med något.

Men Johan sa i alla fall:
"Vad skriver du nu? Kommer ihåg att jag läste något du skrev för ett par år sedan, och jag blev ärligt talat mäkta imponerad. Precis rätt ton och tryck utan att vara påträngande." Det gjorde mig glad.

I Won't Tell You Baby, You Drink Too Much

Topp Tre Låtar med Starksprit i Titeln
1. Alabama song (whiskey bar) - the Doors
2. Bacardi – Nada Surf
3. Gang of Gin – Babyshambles

måndag 16 februari 2009

Pararhyme 4

Jag tänkte först välja ett, men hela den här låten är ju ett pararhyme! Svurit rimmas på ljugit. Vän rimmas på säng.
Man sjunger:
"Du borde skaffa ett liv
och sluta slösa bort min tid
Men vad gör det om hundra år
när vi vilar på en kyrkogård"






Fast iofs blir det ju inte mycket klockrenare än såhär:

- Du borde inte ha sex med en polares ex
- Men vad fan ska jag göra, det är en ren reflex!

Enkelt men träffande is the shit.

Who, who, who, who, who are you?

Mickis länkade mig hit. Vem man är, eller i alla fall vilken personlighet man har, i förhållande till vilken musik man lyssnar på. Sånt är ganska roligt tycker jag.

Jag är kreativ. Om min musiksmak får bestämma.

söndag 15 februari 2009

Cold as Ice-Cream and Still as Sweet

Efter att ha vaknat och upptäckt att huvudet satt kvar där jag lämnat det, begav jag mig till Södermalm och Bgs lägenhet. Vi satt vid hans runda köksbord och åt nudlar och glass och drack te.
Vi pratade, som alltid, på det där snabba sättet, snubblade nästan över varandra i upphetsning av att komma först med nästa motreplik. Vi avhandlade politik, religion, olika internetsidor, självskadebeteende, mobbning och tiden som förflutit sen vi senast sågs. På onsdag ska vi ses igen och se Modstriologin.

lördag 14 februari 2009

I'm Gonna Reclaim it All on Valentine's Day

Jag stack in huvudet i lägenheten, den gräsliga halltapeten var nedriven och alla köksluckorna var avskruvade. Golven var täckta med papper och väggarna spacklade. Inga tapeter än.

På kvällen gick jag och Mickis gick och lekte på Rocks. Jag hade glömt att man slipper betala inträde om man kommer innan 23, men strålade av belåtenhet när jag påmindes. Vi satte på våra höga stolar, gjorde vårt bästa överrösta musiken, skrattade, och drack drinkar. Jag sympatidansade i mina stövlar till någon BRMC-låt Mickis gillade. Musikglädje ska delas, även om man inte förstår.

Det var roligt men vi bestämde oss för att dra vidare. Men när jag förde min del av samtalet på svenska och Mickis fejkade en Liverpooldialekt till svar, kände jag att det var bäst att sätta henne på nattbussen hem istället.

fredag 13 februari 2009

Fun With Dick and Jane

Matdag typ. Träffade Olle och Lisa vid Slussen. Vi gick på Stockholms stadsmuseeum, egentligen var vi där för Kenny Starfighter utställningen men vi hann även titta på förslagen på hur Slussen ska se ut efter ombyggnationerna (ganska märkligt, visade det sig.) Vi lekte bland scenografi och inglasade kostymer ett tag.

Sen satte vi oss på Tully's (gymnasieflashbacks!) och snackade i ett par timmar. Vi gick till English Shop i söderhallarna, suckade nostalgiskt över burkarna med Lemon Curd och skakade på huvudena åt att en 15 pence Chomp (godis) går på fyra kronor här. Jag var mest glad över att äntligen ha lokaliserat ett ställe att köpa Vanilla Coke på.

Efter middag på skilda håll träffades vi igen för att se Benjamin Buttons Otroliga Liv. Jag var helt hänförd. Den handlar om en man som föds gammal och blir yngre. Han träffar sitt livs kärlek när de är i sjuårsåldern (hon är en söt flicka, han en gammal gubbe) och så rullar berättelsen mjukt medan hon blir äldre och han blir yngre. När de är i fyrtioårsålden sammanstämmer de precis, men ingenting kan vara. Oroligt vacker och smärtsam film.

I Didn't Quite Catch That...

Det här med felhörningar tycker jag är fruktansvärt kul. Ni vet, när man verkligen tror att någon sjunger en grej men så har man helt fel. Svenskan skriver om några här .
(det här med "så om alla vill ha mer skrik" är ju lustigt, för jag trodde själv att han sjöng... rappade... whatever; "så om alla vill ha en whiskey!" och det vill man Såklart!)

Ett annat hett tips är KissThisGuy. Hysteriskt.


Uppdatering: Är "felhörning" ens ett ord? Äsch. Anything goes kvart över ett.


Uppdatering 2: Oh. Det finns en bok också.

torsdag 12 februari 2009

On Our Trip to England I Noticed Something Obscene

"On our trip to England I noticed something obscene
People still actually give a shit about the Queen
Though London girls aren't snobs at all
and Brighton's lovely in the Fall"
/Of Montreal - "My British Tour Diary"


Tre låtar som jag, mer eller mindre frivilligt, kommer att förknippa med Brighton.

1. "Chelsea Dagger" - The Fratellis
2. "5 years time" - Noah and the Whale
3. "I kissed a girl" - Katy Perry

Let's Celebrate, Remember, a Year in the Life of Friends

Igår var en bra dag. Lunch med Wika och sedan shopping (eller, hon shoppade i alla fall.) Vi vandrade i butiker, kände på kläder. Sen var vi inne på Lush, där de starka dofterna alltid känns som ett slag i ansiktet. Vi tog paus på Mio ett tag, provsatt soffor, och utbytte information om gemensamma vänner. (Trots Facebook har man så enormt dålig koll.)

Vi mötte Emma på Espresso House i Gamla Stan. Det var himla länge sen sist men deras mudcake var fortfarande lika kletig. Kul att träffa Emma också, hon är ju vuxen och har heltidsjobb nu, så det blir ganska ställan. Vi pratade och pratade. Sen när alla kakor var uppätna och alla kaffe latte uppdruckna, damp BG ner. Ett antal skumma samtalsämnen följde - porr vs relation vs vibrator var en personlig favorit. Ingen kunde enas om något och vi skiljdes åt vid middagstid. Snälla Emma lagade mat till mig, och vi pratade bara om hemskheter.

onsdag 11 februari 2009

I Don't Care What My Teachers Say, I'm Gonna Be A Supermodel

Efter att jag tagit mig av bussen gick jag genom en flock med modeller. Det första jag tänkte på var en märkligt sminkad tjej, den svarta ögonskuggan gick ända upp till ögonbrynen och liknade nästan en Zorromask. Sedan såg jag en till skock i samma sminkning, när de passerade märkte jag hur långa de var och när jag vände mig efter dem såg jag fyra par mycket smala jeansben.
Det är inte konstigt egentligen, jag bor i princip ovanpå Stockholms Modecenter och det är väl nån sorts modevecka nu, men det är ju lite underligt att se en flock långa människor inlindade i halsdukar trampa mot busstationen, iförda påmålade Zorromasker.
Hade de inte tjattrat så mycket hade det nästan varit lite magiskt.

tisdag 10 februari 2009

When You Asked Me How I Was Doing, Was That Some Kind Of Joke?

Jag är allmänt less. Att söka jobb är ganska segt i längden faktiskt. Börjar önska att någon kunde vara så himla snäll och anställa mig. Snälla? Jag är fantastiskt duktig, jag lovar!


Övrigt på sugfronten är:

-- Matte B. Matematik har aldrig varit något jag hoppar jämfota av förtjusning över, men tydligen något som måste göras. De flesta kurserna börjar inte förrän i maj, men jag ska försöka krångla mig in i någon som börjar i mars. Telefondag i morgon alltså
-- Vara mellan lägenheter. Alla mina saker är överallt och ingenstans. Jag hittar absolut ingenting. Jag längtar efter någon sorts ordning i min tillvaro.
-- Bristen på singelkompisar att gå ut med. Det känns som om alla jag känner har gått med i kärleksmaffian. Övriga lämnar landet.
Men det finns (tack och lov!) ljusglimtar också.
-- Olle hälsar på. Okej, han hälsar mest på Lisa men det här innebär att vi kan leka alla tre och det är alltid himla roligt.
-- Ben&Jerrys-dejt med BG söndag. Glass och vänner är alltid den bästa kombinationen.
-- Lägenheten. Den sista tapeten är vald och beskedet är att de har börjat med renoveringen. Hurra!

Remeber My Name


Alla ni som kom ihåg min namnsdag - Tack så mycket! Alla ni som glömde - det gör inget, jag kom inte heller ihåg det.
Annonsen fanns i Svenska Dagbladet förresten. Jag tyckte att den var söt. Tog typ 30 bilder innan texten var läslig.

måndag 9 februari 2009

A Love that Needed Discipline in Fact!

Jag älskar den här reklamen.

söndag 8 februari 2009

Adam Sandler

Var på förhandsvisning idag. Uppenbarligen är 12.00 en utmärkt tid för sådant enligt SF. Visserligen var det en barnfilm, men ändå.

Jag hade åtminstone 3/4 av hårsprejen kvar i håret, som under natten förvandlats till någon sorts tillplattad hockeyfrilla.Träffade Wika, hennes pojkvän och en av pojkvännens kompisar.
"Hur är läget?" frågade pojkvännen vänligt.
"Ganska segt" sa jag.
"Jag kan se det" sa pojkvännen.
Jag drog ner mössan över öronen.

Filmen, "Bedtime Stories", var en oförargelig historia, ganska rar. Jag är ju inte överdrivet förtjust i Adam Sandler, men han... fungerade i rollen. All logik flyger ut genom fönstret i slutet på ett sätt jag aldrig sett maken till förut. Men det var inget totalt slöseri med min dyrbara (haha!) tid.

But She's Still Pre-Occupied with 19- 19- 1985

Emelie Pepps åttiotalsparty igår! Hon älskar verkligen det här med teman och när jag väl hittat nåt att ta på mig älskar jag det också. Det är så härligt med någon som orkar anstränga sig, och i regel är det ju roligast att festa utklädd! Emelie Pepp och jag hade en diskussion tidigare då jag frågade om jag fick komma och se ut som Nikki Sixx 1987. Hon gav mig en sträng blick.
"Åttiotalsdisco, sa jag faktiskt" sa hon. "Pasteller! Glitter!"
"Som den populära tjejen i "Ebba och Didrik"?"
"Typ."
Jag hade inte mindre än tre pastellfärger (ej inräknat ögonskuggan!) på mig och platåstövlar. Jag hamnade nog i rättvisans nman någonstans mellan Nikki Sixx och populära tjejen, kort sagt sagt hade jag någon sorts Cyndi Lauper-grej på gång.

Det var jätteroligt. Emelie Pepps släkt är så härlig! De har sån karisma! Alla pratar, alla dansar. Tog mig en svängom med hennes farfar eller morfar. Jag har ju ganska nyligen bemästrat det här med att skaka rumpan från ena sidan till den andra, så pardans är ju ganska avlägset... Men det var jättekul i alla fall, fast jag mest snubblade omkring, kjolen snurrade i alla fall fint. Och han kallade mig "min sköna" vilket man ju inte får göra varje dag.

Efter att ha ätit en massa och dansat i platåskorna i ganska många timmar fick jag skjuts av F. med pojkvän som droppade mig, Jojo och David på Hötorget. Tack och lov, det är nämligen ingen dans på rosor att ta sig ifrån Tyresö på natten. Medan vi väntade på tunnelbanan fick jag utförligt berättat för mig vilka som var gay på Södertörn samt en snabbgenomgång över ungefär alla J&D någonsin dejtat.

Upptäckte att jag fått sms från Lisa som var på Rocks. Ville verkligen dit men det kändes ovärt att betala 60 spänn när det är så sent att man nästa måste vända i dörren. Det sög. Jag gick hem och sov på mitt stela hårsprejshår istället.

lördag 7 februari 2009

Now My Apartment Lies Awake at Night

Dimma över hela Stockholm. Jag tänkte på cigarettrök hela dagen, fast den stack inte i ansiktet. Snarare smekte; svalt och blött och rått.
Vi flyttade en massa lådor, ännu inte in i lägenheten, men upp på vindsförrådet. Alltså bar vi dem upp för trapporna, bara för att snart få bära ner dem för trapporna igen. Det låter kanske inte så ansträngande, men jag har mycket böcker.
Sen gick vi in i lägenheten, skruvade av alla knoppar och krokar och sånt som är i vägen för målarna. Slog ner ett badrumsskåp, som satt kvar fast vi dragit ut skruvarna.

Jag tänkte att snartsnart är ett golv upprivet, snartsnart är det ny tapeter i hallen, snart är köksluckorna gröna, snart är det böcker överallt. Snart bor jag här.

fredag 6 februari 2009

I Had a Date With a Pretty Ballerina

Jag fick finbesök när Vicky, fröken Whole-Grain Girl herself, var och hälsade på några timmar mellan transporter. Tro det eller ej, men jag tumlade ur sängen och träffade henne. Visserligen blev jag lite sen men jag var ändå presentabel på T-centralen vid niotiden.
Vicky fick syn på mig vilket var tur, jag har väldigt svårt att få syn på människor när vi ska träffas. Det är inte det att jag har dålig syn, jag letar verkligen, men på något sätt lyckas jag alltid se igenom dem. Lyckligtvis har jag en mycket grön mössa, så jag är lätt att hitta.

Hela stan var nedstängd, så vi satte oss på Gallerian och fikade lite. Hon berättade om Universitetet, om studierna, studentlivet, alla upptåg. Det får det att svida lite av längtan i mig, men jag måste komma ihåg att studentlivet nog aldrig blir det samma i Stockholm som det är i Uppsala. Så pratade vi om gemensamma vänner, vad som varit och vad som kommer att komma. Om hennes syster som varit tillsammans med samma kille i sju år. Och hela tiden tänker jag att jag verkligen tycker så hemskt mycket om henne.

Vi vandrade i butiker när glasskivorna dragits åt sidan. Vi åt sushi (Whole-Grain Girl var inte så förtjust) och jag försökte förklara det hur det är att plötsligt kunna äta fisk när man varit allergisk hela livet. Sen rörde vi oss sakta mot centralen, så att hon kunde komma på rätt buss hem. Fantastiskt trevligt när någon man inte sett på ett tag dimper ner sådär.

Dagens Ord

Smaka på det här, hördes i Sveriges Radio P1:


"Stureplanscentern"


Vad är det här för nåt?
Wikipedia förklarar det på följande sätt i en ostädad artikel:

>>En avdelning inom stockholmsdistriktet av Centerpartiet som bildats efter riksdagsvalet 2006 för att markera bilden av Centerpartiet som ett modernt och liberalt parti. Uppgiften som avdelningen själv definierat är "att vara ett ideologiskt och liberalt flaggskepp inom Centerpartiet". Stureplanscentern lanserades från början i nedvärderande syfte av Centerpartiets motståndare till vänster." << (hela artikeln.)

Se kids. Man lär sig något nytt varje dag.

torsdag 5 februari 2009

So If I'm Wasting My Life...

Fortfarande inget jobb. Bläh.

Det här har varit en sanslöst oproduktiv dag och jag förstår inte var all tid tar vägen. Vet hur som helst att jag missade ansökningen till att läsa Matematik B i mars med några dagar, så det blir nog till att läsa i maj istället. Tjafs, tjafs, tjafs.

Den jäkla kursen kommer väl aldrig behövas ute i verkligheten, men av outgrundliga anledningar behöver man den för att läsa Journalistik och Multimedia på Södertörn. Vilket jag vill så småningom, tror jag.

Övriga I-landsproblem: Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig på Emelie Pepps 80-talsdisco på lördag. Jag ville köra sleazegrejen, men Emelie Pepp säger att det är pasteller som gäller.

Nåja. Whole-Grain Girl kommer på blixtvisit i morgon. Visserligen vid den okristliga tiden 8.19 men det ska bli himla roligt ändå. Att skriva tiden hennes tåg faktiskt anländer till Centralstationen (den riktiga) får en ju att undra varför jag inte sover nu.


Whole-Grain Girl © AllyRegins 2008

onsdag 4 februari 2009

You Got an A in Class and You Hoped No-One Would Notice

Lyckades äntligen registrera mig på Cambridgeprovets hemsida och ta mig in på resultatsidan. Och där tittar det på mig. Ett A. I Cambridge Certificate of Advanced English. Ett A!!!
Det enda jag kunde göra var att nyttja mitt imponerande engelska ordförråd och utropa: "FUCK!"


(fast det var ett glatt "fuck!")

tisdag 3 februari 2009

The Signs All Saying it's a Social Infection

kT säger (16:14):daaamn... tror att min dumma piercing håller på att migrera
Baby Strange Please Baby Lemonade säger (16:16):den i naveln alltså?
kT säger (16:16):jaaa....
kT säger (16:16):suck
kT säger (16:16):fan
kT säger (16:16):damn
kT säger (16:16):yuck
kT säger (16:16):ass
kT säger (16:16):åhhhh!
kT säger (16:16):ska nog ta mig till en piercare imorron

måndag 2 februari 2009

It Might Be Prettier, it Might be Easier, Definetly Quiter, Somewhere Else

... eller Malmö, dag fem (och lite Köpenhamn)

Vi vaknar tidigt, äter frukost och får upp australienskan Melissa som ska med. Vi åker till Centralstation (återigen, den i Malmö) och hoppar på tåget till Köptenhamn. Det var otroligt fint att korsa Öresund, språket i högtalarna ändrades från svenska till danska så fort vi korsat en osynlig gräns.

Köpenhamn är en vacker stad, påminner om Stockholm men arkitekturen känns mer spännande. Det var vidrigt kallt, vi skyndade mellan butiker för att få vara inne i värmen. Köpte en tröja, ramar för LP-skivor och ett par schackrutiga skor som egentligen var för dyra för någon som inte har ett jobb.
Vi hittade en jättefin italiensk restaurang där jag åt något som heter Crazy Chicken, till den fick man whiskeysås. Och fast fötterna var trötta och lufen isande kallt var det så himla bra alltihop.

Frusna och trötta åkte vi tillbaka till Malmö på ett överfullt tåg, hela gänget nickade till under resan. Fika på stationen, sen på tåget med F. Sov nästan hela vägen den här gången, anlände till Centralstationen (den riktiga!) strax innan midnatt. Väskan var tung.

söndag 1 februari 2009

TV-fucked by Plastic Queens

... eller Malmö, dag fyra
Mellandag för vila. Sov nästan till klockan tre. Vi handlade mat och godis, färgade håret (äntligen! äntligen!) såg på TopModel och the Holiday på trasig tv, pratade. Jag försökte desperat komma åt Cambridgeresulatet på internet, men registreringen funkade inte. Vi la oss (nästan) tidigt så att vi skulle orka gå upp för att åka till Köpenhamn dagen efter.