lördag 31 januari 2009

And I'll Dance With Little Steven and Johanna 'round the Back of My Hotel

... eller Malmö, dag tre

Planen var att vi skulle till Köpenhamn, men det tog folk 500 år att göra sig klara så vi bestämde att det var bäst att åka på måndag istället (Köpenhamn är tydligen nästan helt nedstängt på söndagen.) Vi vandrade runt Malmös shoppingstråk och tittade på reakläder. Jag köpte tre bhar och en väska med en kedja som axelrem att slänga ner pass och plånbok i när jag går ute.

Mimmi tog en power”nap,” jag målade twiggysar och sen gick vi till Slagthuset. F stannade hemma. Mimmis klack gick av. Kylan skar genom kappa och tröja och ny bh.
Det var inte riktigt min scen, lokalen folk kändes väldigt unga och stämningen var ganska fjortis. Musiken ska vi inte tala om, dålig musik så högt att trumhinnorna nästan spräcktes. Men jag dansade och det var roligt ändå, för att vi var ute med ett bra gäng och ingen tyckte om det här stället. Vi roade varandra, vi överröstade musiken med bruten engelska, stannade tills det stängde, sen tog vi taxi hem. Jag dunsade ner på madrassen bredvid en sovande F. Klockan närmade sig sex.

fredag 30 januari 2009

I Would Drink Vodka and Still it Would Not Come

... eller Malmö dag två
Mimmi hade ett pre-birthdayparty. Vi lekte dryckesleken Kung med utbytesstudenterna och det var fantastisk roligt. Vi satt i köket och drack och skrattade och hittade på roliga regler i flera timmar. Fast tyvärr brukar det ju bli så att förfesten är roligare än själva festen och så var det även nu.
Det var en stor fest på en hel våning i ett annat hus, folk överallt, mest utbytesstudenter. Musikspelaren gick sönder, så vi hittade ett gäng som dansade på sitt rum. Vi dansade till musiken, de verkade dansa till tabletterna. Vi tog luft och diskuterade den svenska sjukvården med en polska. Jag hittade en blonderad namne med långhårig pojkvän i vit slips, hon presenterade mig för pojkvännens överentusiastiska kompis. Jag avböjde, och tog mig tillbaka hem.

torsdag 29 januari 2009

I Could Sleep for a Thousand Years

... eller Malmö, dag ett

Jag fick faktiskt en extra natt på Nattis. Hallelujah! Precis vad min anstränga ekonomi behöver nu. Det är långt ifrån tillräckligt, men många bäckar små...

Dessvärre var det bara datorarbete hela natten, men jag satt vid ett bra bord. Vi roade oss i en halvtimme att prata om någons barndomsväns blogg som tydligen går ut på att hon inreder sitt hus vitare och vitare.
"Hur vitt ska det bli?" frågade vi oss. "Vad händer om man spiller nåt?" "Måste man ha vita kläder när man hälsar på?" "Köper hon bara vit mat?" och "Vad händer när hon är klar, ska hon då starta Mitt Liv i Vanilj?"
Humorn är alltid på topp vid tretiden.

Sen vid kvart i fem sa jag hej då och trippade iväg till tunnelbanan. Det var kallt och luktade (som traditionen är vid den här tiden på dygnet) piss. Tog första tunnelbanan in till centralen, sprang med min klumpiga väska dunkande mot ryggen. Jag hade exakt tretton minuter och ta mig till rätt plattform och rätt tåg.
Efter lite springande upp och ner i dåligt skyltade trappor hamnade jag tillslut rätt. Jag andades andfått och självbelåtet och noterade att jag hade hela fyra minuter till godo.

Men så kom ett problem jag inte riktigt räknat med. Fast jag jobbat hela natten och tåget gick 05.21 kunde jag bara inte somna. Jag höll på att blev galen, men gav upp. Tittade på ljuset över parkeringsplatser och Shell-mackar. På bilar och långtradare som försvann likt lysmaskar in i natten. Jag såg det kompakta mörkret bli till blått ljus och sedan vitt ljus. Jag stal tillslut en halvtimmes sömn precis innan jag skulle av.

Emelie Pepp hade föreläsning så hon skickade sin väninna R (som vi även festivalade med) för att hämta upp mig. Jag fördes till ett mycket fint studentrum, där jag slocknade på en madrass och rörde mig inte ur fläcken förän klockan var sju, halv åtta på kvällen.

Åt indisk vegangryta med snälla utbytesstudenter som blev ett enda trassel av namn och ansikten och brytningar. Vi hämtade upp F på Centralstationen (den i Malmö alltså) och bestämde oss, på min inrådan, för en lugn kväll. Sex and the City och djungelvrål var ungefär den spänning jag klarade av.

tisdag 27 januari 2009

Somnar 07 vaknar igen på natten...

Jag är en vampyr, tydligen. Eller åtminstone tillbaka på Nattis. Det var ett halvår sen senast, och det var skönt med en paus, men nu känns det bra att jobba igen. De flesta rutinerna satt kvar i musklerna.

Alla var lika snälla som vanligt, och Sara var glad att se mig ”fatta hur de här månaderna utan dig har varit!” sa hon. Jag blev glad över att ha varit saknad, och glad att träffa henne igen.

Jag gillar hur vi kommunicerar på natten, i grimaser och handrörelser för att ingen orkar ta av sig sina klargula hörselskydd. Vid datorerna pratar vi i hullerombullersamtal då munnen bara går på automatik för att man är trött.
Sen åker man hem i morgonrusningen, trött men belåten över att vara på väg åt motsatt håll. Hälsa på familjen och dunsa i säng i mitt mörklagda rum, sova och vakna när det är dags igen.

söndag 25 januari 2009

Pararhyme 3

En all time favourite!!! Tack till Ally för påminnelsen.

"I got money in the bank,
what you think about that?
Let me buy you a drink!"
/T-pain - "Buy you a drank"

Det här är roligt för att T-pain uttalar "drink" som "draaank." Mer om detta här:

Pararhyme 2

Det rimmar ju inte alls!

"You're as sensual
as a pencil"
/The Rocky Horror Picture Show O.S.T.* - "Planet Schmanet"




* Skribentens anteckningar
Det står för Original Sound Track

Pararhyme 1

Det gör lite ont i hjärtat varje gång jag hör Debbie Harry sjunga:

"Bright as Tijuana
Like a dose of belladonna
I could cry but I don't wanna"
/Blondie - "the Dream's Lost on Me"

Pararhymes - en introduktion

En gång skulle jag göra ett grupparbete, och då kom vi på den fantastiska idén att göra hela redovisningen på rim. Som om det inte vore komplicerat nog visade det sig snart att en av oss var militant motståndare till pararhymes. Fritt översatt "nästan-rim."

Jag tänker använda samma exempel som min far när han förklarade konceptet för mig (tack pappa!) det är en mycket välkänd låt och ett citat jag gärna använder själv.

"Her mind is tiffany-twisted,
she got the Mercedes Benz*
She got a lot of pretty, pretty boys,
that she calls friends"
/ The Eagles, "Hotel Californa"

Alltså. Mercedes Benz och friends ska föreställa ett rim men egentligen rimmar det inte. Med lite vridet uttal kan man lura örat, men detta är alltså inte riktigt rim som t.e.x.

"So I called up the captain,
’Please bring me my wine’
He said, ‘We haven’t had that spirit here
since nineteen sixty nine"
/ fortfarande The Eagles, "Hotel Californa"

Här ser vi att wine och nine inte bara slutar på samma tre bokstäver, utan att dessa bokstäver (framför allt vokalen) uttalas likadant. Detta är i engelskan känt som ett Perfect Rhyme.
Mer om detta här .

Själv är jag lite ambivalent i frågan om pararhymes, jag tycker att ibland kommer man undan med dem. Men det finns så himla mycket dumma pararhymes att jag tänkte samla upp dem, för att jag inte har något bättre för mig. Detta tilltag tillägnas förstås Ally vars korståg mot pararhymes varit en inspirationskälla.



* Skribentens anteckningar
Möjligtvis har jag använt ett mycket dåligt exempel här, för när jag i efterhand söker på texten till "Hotel Califorina" för att dubbelkolla står det faktiskt "Mercedes Bends". Biltillverkaren heter ju tveklöst Benz, men det kanske finns en ordvits här som (ve och fasa!) har gått mig förbi! Hur som haver, eftersom Eagles hemsida inte behagar publicera låttexterna och jag således inte kan få det from the horse's mouth får det vara tills vidare. Dock hittade jag, för den verklige musiknörden, några uppslag till vad Mercedes Bends kan syfta på här, i kommentarspalten.

lördag 24 januari 2009

Ugly Memories

Jag tänker på stenar
som suger upp min kroppsvärme
Jag tänker på kristalliserat socker
format som ett hjärta
och jag tänker på rök

Jag tänker på rök som sipprar ur din mun
som blod ur ett öppet sår
och jag tänkte på vågor
Jag tänkte på stjärnor
och däremellan, tänkte jag,
ingenting

fredag 23 januari 2009

She Had Dreads in Her Hair and Problems and Cares

Äntligen har jag fått tassarna på en Proffshårsprej igen. My precious. Billigast och bäst. Hela hösten gick jag utan, utom när jag kunde stjäla lite från Ellen som tagit med sig en sprejflaska hemifrån. Mycket bra idé, då engelsk hårsprej verkligen inte är nåt att hänga i julgranen. Jag klippte håret kortkort för att slippa.

Men varje gång vi var i Ellens rum och ett moln med hårsprej spreds omkring oss suckade jag nostalgiskt medan de andra började hosta. För ingen doft kommer att representera min ungdom som doften av Proffshårsprej. Genast kommer jag ihåg Harry B James och pojkar i läppstift och första gången jag hörde Crashdïet och Emmas fingrar i mitt hår. Jag kommer ihåg hög musik från stereon och handfatet täckt av sminkburkar och nitskärp och Jack Daniels. Men mest av allt hårsprej.

Frivarv

Jag försökte svara på en sån där frågegrej men jag tyckte frågorna var för närgångna och svaren gjorde mig bara deprimerad, så jag tänker prata om brännboll istället.

Min badkarsbok är Liza Marklund och Lotta Snickares "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." Där skrev de om en brännbollsmatch med föräldrar och barn. Och när första flickan klev fram för att slå skrek en pappa "Gå närmare killar, hon slår inte så långt!"

Och så plötsligt kom jag ihåg det där. Precis hur det såg ut när killarna närmade sig en för att de trodde att man skulle slå kort. Det brukade störa mig som fan.
Till saken hörde att jag var bra på brännboll. Jag använde det runda racket, jag slog frivarv. Jag stannade inte vid varje platta och avvaktade, jag bara sprang.

Tillslut blev det ganska roligt. Jag lärde mig att leka med dem. Jag spelade med, jag missade första slaget, fick dem att komma ännu närmare och sen, sen fick de springa.

måndag 19 januari 2009

Don't Leave Me Hanging on the Telephone

Jag kommer att dö utan mobiltelefon. Besök på PC City, där de sagt att mobiltelefonen jag ville ha skulle komma in idag. Den var inte inne. Tidigast nästa vecka. Elgiganten hade den inte alls - helt slut i Stockholm.
Jag blir vansinnig.

fredag 16 januari 2009

I Said I Was Back Home, But I'm Far Away

Att göra när man är jetlag
* Lägga upp Brightonkort klockan halv tre på natten
Det var roligt. Sen känner man sig fasligt populär över de 22 notifications man får när man loggar in.

* Gå igenom post
Upptäckte att jag fått jättefint julkort från Erika och brev från fröken Vicky. Det var ett bra brev, flödesskrivet, hoppanden mellan ämnen, jag kunde riktigt höra hennes glada röst bortifrån Motala. Åh vad jag ska åka till Uppsala och hänga när hon har instalerat. sig.

* Se inspelad Project Runway-final
Hm.

* Städa kylskåp
Det är gräsligt när man har en oanad talang som det här med kylskåpsstädning, för när folk väl upptäckt att man har det finns det inte en chans att någon annan gör det. Suck.

* Fika med Erika
Det är mycket trevligt. Wayne's hade goda vaniljbullar men den varma chokladen var mindre än spännande. Varför väljer jag förresten choklad jämt när jag tror att jag är laktosintollerant? Kaffe är för äckligt, smoothie är för whole-grain och te är för pretto. Varför ber jag inte om laktosfri mjölk? För att jag är dum i huvudet. Och är så över hela den här allergiprylen.

* Komma ihåg saker man varit arg för och bli arg igen
Men jag är sämst på att vara arg på folk. Jag kan gå och störa mig som fan på hur dumma och empatistörda de är, men sen glömmer jag bort det när vi pratar nästa gång. Fan då.

* Försöka reda ut relationer
Fuck it all jag vet inte. Wika lyssnade snällt i alla fall.

* Leta efter mobiltelefon
Fast jag nu har vant mig vid att vara en öde ö.

* Titta på inredning och drabbas av panik
Jag flyttar om två veckor. Två veckor. Jag trodde jag var mentalt förberedd men så börjar Wiks prata om olika uppsättningar badrumshanddukar och jag vill bara krypa upp i fosterställning i en skyddad vrå. Dock har hon lovat att vara min inredningsdesigner, vilket lugnar mig ofantligt. Jag vet ingenting om fondväggar och krokar med sugproppar och gardiner. Och mamma är inte heller att lita på.
"Men vi tar det väl lugnt med kuddarna?" bad jag.
"Vi får se" sa Wika.

* Inte söka jobb och sedan få panik över det
Jag flyttar hemifrån om två veckor. Fosterställning.

* Hata sitt hår
Utväxten måste ju vara tre centimeter nu, håret är solblekt som fan och känns allmänt deprimerat. Snart tar jag till med desperata åtgärder.

* Hata sin hud 10 gånger mer
Ännu mer torr och jävlig blir den av allt det här flygandet.

* Hata det här kalla jävla skitlandet
Mutter.

* Trösta mig själv med alarmklocka som också är en väderstation
"Du är din fars dotter" sa mamma.






Min väderstation säger att det blir växlande molnighet i morgon.