söndag 27 april 2008

You're Very Well Read, It's Well Known

1.
"A black cloud's hanging over town tonight
but I don't mind, I don't mind
There's a cold breeze cutting through the summer air
but I'm not scared, I don't care"

(Cardigans)

2.
Hela staden överraskades av spöregn, lätta sommarkläder dränktes på ögonblick, converseskor plaskade genomblöta förbi. Jag gick skyddad under mitt gotiska paraply med hård spets, hittegods förstås, jag är uppväxt med idel trasiga, hoppfällbara paraplyer.
Även fast en blek sol sken på morgonen hade jag ingen lust att jobba. Jag är bara så trött. Jag ville bara skjuta undan kläderna som samlats ovanpå min randiga fåtölj och gunga lite i den. Stänga av mobiltelefonen så jag slipper lyssna på hur den inte ringer, lyssna på The Cardigans eller Velvet Underground och läsa något på minst 1000 sidor - kanske Bibeln eller Lars Noréns dagbok. Den senare ligger på mitt skrivbord, tonar upp sig med nästan 1700 sidor, lockar med sin minimalistiska omslag; kontroversen den utlovat. Men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna läsa den med så många röster i mitt huvud, recensenter och löst kulturfolk, Lars Norén själv. Hur ska jag reda ut och bringa ordning i mina egna åsikter när de redan smält ihop med någon annans?

3.
Den vackraste bok jag äger är en Bibel som är 100 år gammal. Men datumet med sirlig handstil på insidan av pärmen daterar den som en gåva, 22/12 1912. Bibeln gavs till min mormors mormors far, och så har den vandrat vidare genom släkten fram till min konfirmation.
Den är tjockare än En Dramatikers Dagbok, sidorna är blekt gula och lite stötta i kanterna. Läderpärmarna luktar inte längre läder, de är nötta och man har lagat sidorna med tejp i Johannesbrevet. Sidorna är fulla av gammal svenska; "lefva" "hvad" och "ondt." Den luktar ljuvligt gammal, damm antar jag om jag ska vara oromantisk. Bokdamm om jag ska vara det. Sånt som fastnar på fingrarna när man vidrör boken.
Det lugnar mig.

4.
Jag ser på grannarnas tända lampor och det fladdrande, blåa ljuset från deras tvapparater, men jag ser aldrig grannarna själva. Jag leker att jag är helt ensam i en värld av tända lampor och fladdrande tvapparater. Jag spolar ner en insekt som kryper ut mellan bibelsidorna, störd av mitt bläddrande, mitt planlösa sökande efter svar.

4a.
Vad var frågan?

5.
- Om du är ensam i världen, varför går du så tyst efter klockan nio?
- Jag vill inte störa grannarna.

lördag 26 april 2008

I'd call on you if I could... if you were less like me I would


Bilden är taget av den otroligt begåvade Emma Bergvall.
Texten är förkortad; Good Morning Joan - the Cardigans

Listen to Eve
She's got stuff up her sleeve
To her there's no excuse
You've gotta use before you get used

Or talk to Louise
she knows all about freezing
She got lost in early May
And now it's December
(...)
Just forget about Mary
She says everything's scary
she got locked inside her skin
Get near her, she'll drag you in
(...)
My name is yours
Can I sleep on your floor?
See my heroes changed their minds
And I lost my numbers

fredag 25 april 2008

Why'd you put on mama's dress now?

Mamma samlar ihop sina gamla dagböcker, en väska full och lite till. Den första; en plastbok med en fjäril eller en blomma på framsidan - den är daterad 73 fram till en ultraljudsbild på Ludde. Tusentals sidor med text.
Hon ska bränna dem.
   "Jag har inget behov av att läsa dem" säger hon. "Och jag vill inte att någon ska läsa dem, varsig nu eller efter min död."
Det är ingen symbolisk handling hävdar hon.

Jag vill inte. Jag vill ha dagböckerna, ta mig igenom dem sida för sida, år för år, lära känna henne, förstå allt det där som hon glömt bort. Jag får yrsel när jag tänker på hennes brinnande böcker, och allt det där jag aldrig kommer att få veta.

torsdag 24 april 2008

The Only One Left Out From The Party Again

"Sluta vara så dryg" sa han.
"Jag är inte dryg, jag är svår" sa jag.
Efter det så stod, satt och gick han bredvid mig hela kvällen. Det gjorde ingenting, han var ganska harmlös och tystlåten så jag slapp tänka på hans närvaro jämt.

Ja, Mimmi hade väl rätt, vi skulle kanske stannat hemma hos Josefin. Vi drack vin och det var hemskt trevligt. Vi pratade om förhållanden (obligatoriskt efter lite vin) de första och de som kraschat och de som var på gång. Och framtiden förstås, men ingen ville i alla fall jobba som volontär. Jag är för mycket bitterfitta för folk som vill förändra världen. Nåja, femtio procent av gruppen skulle till Malmö i höst och blivit singlar ganska nyligen. Tjugofem procent hade just gett dödshjälp till en kaninunge med en spade. Kvar var bara jag som pga mitt tråkiga liv fick berätta om hur jag blev av med oskulden. Det var väl bara rättvist antar jag.

Väl ute blev det mest köande och huttrande. Fick panik i Debaser Mediskön av de rödvinsberusade, trettiokrisande prettona bakom oss, så vi rullade vidare. En person var för full för att komma in till Harry B (man kan alltså vara för full för Harry B mina vänner!) Vi hamnade någonstans tråkigt och jag rökte för många av Josefins cigaretter.
Ramlade i säng vid halv sju, vaknade, såg inspelade avsnitt av A shot of Love med Tila Tequila - världens första dejtingprogram där bacheloretten är bisexuell. Dramatik är bara förnamnet.

onsdag 23 april 2008

Jaja, det är väl som det är

"Du försvann en dag gamla vän
du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
att ha middag bara tjejer, dricka vin
prata om hur jobbigt det är och så..."
/Säkert, 'Sanningsdan'

söndag 20 april 2008

Life Goes Easy on Me (Most of the Time)

Tre grymma uppfinningar som aldrig fått den uppmärksamhet de behöver.
3. Dvd med hårddisk (upptäckte detta igår, men jag har redan känt att mitt liv tagit ny vändning)
2. Mobil med mp3 (jag kan nu ta mig igenom tunnelbanespärrar med en hand fri!!!)
1. Dusch med EN värmekran (till skillnad med dem som har en kran för varmt och en för kallt. Det blir ju aldrig lagom.)

lördag 12 april 2008

I Don't Write Better When I'm Stuck to The Ground

"Efter ännu en dag när jag inte fått något skrivet
drabbas jag av tanken på det
- av allt jag kunde ha skrivit idag har jag inte skrivit någonting."
/Bodil Malmsten