onsdag 16 januari 2008

Halfway Home

14:50 Vid poolkantenVi lyckades förhandla oss till att få behålla ett rum i två exakta timmar men sen åkte vi ut. Sitter nu omgivna av väskor, flaskor och skor på några solstolar, då och då nås man av en vattenkaskad från lekande barn i poolen.

Dagen har förflutit i relativt lugn med frukost (pannkakasmannen var tillbaka!) och Catroon Network med bröderna, såg på hysteriskt fula Dragonball Z och försökte lista ut könen på karaktärerna.
Jag: ”Är det där en kille eller tjej?”
De, utan att ta blicken från tv: ”Kille”
Jag: ”Men det ser ju verkligen ut som en kille”
De: ”Jo. Men det är en kille”
Jag: ”Är ni säkra?”
De: ”Ja”
Jag: ”Verkligen?”
De: ”Men ja!”

Mindre trevliga nyheter, vi verkar ha drabbats av hårlöss. Det är iofs inte så konstigt med tanke på vilka taxisäten vi suttit i, men ändå. Äckel. Har tidigare aldrig drabbats, nej skickligt har jag undvikt alla lusepidemier på dagis och skola. You can run but you can not hide. Det kliar och är allmänt äckligt fast jag faktiskt inte sett nån lus även om jag stått nära spegeln och tålmodigt särat på hårslingorna. Har apropå hår typ en mil blond utväxt. Är vi hemma snart?

15:07Vatten kaskad från ny omgång konferensindier.
Är vi hemma snart?


20:30 Goa Airport
Fick mitt livs första manikyr. Fascinerande med alla de små verktygen (som trädgårdsredskap i miniatyr) som skrapar bort och filar ner och slätar ut. De små verktygen varvades med olika krämer och en handmassage där den lilla flickan drog i varje finger och snurrade handleden. Mina naglar är i alla fall lila nu, men små svarta mönster. De är påklistrade och jag undrar hur många av dem som kommer att överleva resan. Hittills är dock alla intakta.
Efter att ha väntat i solstolarna i fyra timmar kom så bussen, vi åkte genom ett skymmande Goa, en flock stora fladdermöss flög över oss när vi körde över en bro. Det är lustigt med fladdermöss, det ser ut som de rör kroppen snarare än vingarna.

Flygplatsen var givetvis kaos och idel köer. Kö till väskscanning och incheckning och tull och till en man som frågade om tändare och för att visa upp passen och för att visa passen igen och genom scanning av handbagage och genom kroppsscanning och för att kollas med en handscan. Tjejen som skötte den gillade mina naglar, piercingen pep till men kollades inte.
Sitter i alla fall i vänthallen nu och äter Mars, en liten andhämtning innan vi måste genomleva flygeländet igen.

20:48
Åt målmedvetet en pizzaslice, ville kräkas men jag behövde ju äta.

23:05 I luften nånstans, indiskt luftrumJag fryser, mina ögon är torra, jag har huvudvärk, jag mår illa och är hungrig. Jag hatar att flyga! Är vi fucking hemma snart?

23:07Och! Och! Jävla Dakota Fanning visas på tvn. ARGH!!!!!!!!!

23:11Eddi är en gullunge och bjuder på sin mat. Är i mitt skärrade tillstånd nästan rörd till tårar. Varför får vuxna aldrig spagetti bolognese?

SenareEddi sov i mitt knä nästan hela resan. Sötnos. Själv sov jag och vaknade och somnade om tusen gånger, vilket självklart adderades till ingen sömn alls. Släpade oss genom Arlanda och hem. Åt en smörgås (!) och somnade om. Sköna, sköna hemmasäng.

I'm On My Way, Just Set Me Free

Större delen av dan spenderades i halvsovande tillstånd på en solstol. I morgon åker vi hem och jag vet inte riktigt hur jag känner över det. Kan inte påstå att jag längtar hem men å andra sidan vill jag verkligen inte stanna heller. Så jag antar att det blir bra att bara rulla med.

Skrev några sidor på GV och konstaterade återigen att det är porr som aldrig kommer att publiceras. Oh well.

tisdag 15 januari 2008

You Can Buy Yourself a New Dress When You Need a New Distraction

Inte min lampa men nåt ditåt
Köpte två klänningar till för 17 kronor styck (!) samt en handgjord, blå lampa med ohm-tecknet. Det står för meditation, vilket kändes bra, och det känns alltid bra att köpa något till Mitt Hem.
Alltså, för tre klänningar och en lampa har jag gett 102 kronor. Jag tror att min ekonomi hämtar sig…

You're Music is Shite

Åkte till Morjim (som visst heter Aswan?) som vanligt. Sedvanliga med sol, bad och kycklingsandwichar. Köpte en klänning för motsvarande fyrtio kronor.
Taxichauffören hade, ska vi säga, särskild musiksmak. Under hela vägen dit och hela vägen tillbaka plågades vi av Best of Vengaboys. Enkel, men effektiv.

måndag 14 januari 2008

Reversing Down a Lonely Street



Låg vaken i timmar, somnade en stund och drömmar fladdrade förbi, vaknade och försöka somna om men lyckades inte. Massor av små djur låg ovanpå myggnätet.
Vi gick upp, men innan vi fick frukost skulle vi vandra upp till templet, som låg några hundra meter bort. Templet var nästan 1000 år gammalt och det enda i sitt slag, eftersom det varit helt bortglömt i århundraden. Vi fick kika in, det var mörkt och inte många kvadratmeter.
Innan vi fick frukost gjorde vi lite yoga, vilket jag till min egen förvåning visades vara riktigt bra på. Instruktören hade inga ben i kroppen alls.

Efter frukosten var det elefantshow (igen.) De spelade fotboll, basket och bowling, somt dansade. Och jag vet att de väger ett par ton, och trots allt är elefanter, men de var ju hemskt okoordinerade. Detta kunde ha varit nog men sen skulle vi skrubba eländena också, med kokosnötsskal. Tillbaka till forsen. Det var rätt kul, elefanterna kastade sig i vattnet och dök och knuffade på varandra, men man ville bara hem och duscha.
Efter lunchen packade vi äntligen in oss i bussen igen och åkte hemåt. Det var inte så att det var en dålig upplevelse, men det var nog en sak som är roligare efteråt…

Bussen stannade och då inget tutande följde tittade jag ut genom fönstret. En ung man i röd tröja låg på vägen, hans mintgröna vespa bredvid, folk hade samlats runt honom men han reagerade inte när de slog honom i ansiktet.
De förde honom åt sidan och bussen startade igen. Någon hade hällt vatten över vägen för att skölja bort hans blod. Nycklarna satt kvar i vespans tändning.

lördag 12 januari 2008

There's Only Four Ways To Get Unravelled, One is To Sleep and the Other is Travel, da da

Jag och bror och våra långa ben på en elefant

Sov dåligt, nån mygga surrade runt mitt ansikte, jag låg helt sammanpressad mot den hårda sängen och drömde skumma Greven av Monte Christo-baserade drömmar. Nu ska jag snart i väg på Djungelboksäventyr. Vet inte riktigt vad det är, men de säger att det involverar elefanter och lerhyddor…

Efter
Klämdes in i en buss utan luftkonditionering. Fönstren var öppna och någon hade slängt upp fläktar mellan dem. Jag tror att två fungerade hela resan, en ömsom stängdes av, ömsom startades när bussen körde över ett rejält gupp.
Satt vid fönstret och somnade, vaknade alldeles klibbig av svett.
Vi stannade vid ett kryddplantage där vi åt en sällsynt menlös lunch, men tillbaka på bussen hade några passagerare köpt eteriska oljor så bussens bakre del luktade fräscht och citronigt.

Mmm... hemtrevligt...

Efter flera skakiga timmar anlände vi i alla fall till Shanti (som betyder fred) vi bodde mitt i en cirkel av ”huts” (hyddor) med lite mark för elefanter, åsnor och oxar i mitten. Hyddorna där vi skulle bo, var så att säga inte Hilton direkt. Väggarna var av betonggrå lera och halm (”av elefantbajs” sa vår guide – med det mest påhittade namnet sen Joey Tempest – Herkules. Han var en sån person att det är svårt att veta om han skojar eller inte.)
Taket var av plåt och det enda fönstret var täckt med en plywoodskiva, dörren som låstes med ett hänglås i två järnringar hade glipor på flera centimeter åt alla håll, så det var fritt fram för alla insekter (och annat) att krypa in. Väl inuti var golvet av cement och sten, i plåttaket hängde en fläkt och en naken glödlampa. Det fanns två sängar (en till mig och en till mina bröder) bäddade med väldigt mönstrade lakan och filtar. Dessa lakan, visade det sig, tvättades inte mellan olika gäster, de hängdes bara upp på staketet till djurinhägnaden för att vädras.
Pastellfärgade myggnät hängde som sänghimlar över den och erbjöd en viss hemtrevnad i den grottlika miljön.
Sen badrummet… låt oss vara positiva, det fanns ett badrum. Med en modern (nåja) vattentoalett. Längs den ena långsidan stod uppradat ett handfat – bakom vars rostiga kran det bodde en spindel stor som en femkrona, över den en spegel med en sned ram gjord av fyra pinnar, toalett, dusch med endast kallvatten och ett badkar i betong och sten, med smuts och spindelväv i. Väggen räckte inte hela vägen upp till taket så de skarvade med en halvmeter hönsnät.
Vi hade en ödla på väggen också. Jag döpte honom till Percival.


Ska vi bada?

Vi fick rida på elefanter i djungeln under tjugo minuter eller så. Det var väldigt roligt och gick ganska lugnt, man skumpade inte runt lika mycket som man gör på en kamel. Enda gången det var läskigt att sitta två meter upp var i nedförsbacke. Elefanter är förvånansvärt håriga.

Vi gick till en sjö med en liten fors och badade. Det var svalt och skönt att skölja av sig all svett och allt damm. Fiskarna nafsade på ens fötter om man stod still, vilket var rätt obehagligt.

Vi gick sedan ner till själva byn och såg oss omkring, följda av en hop svarthåriga barn. Herkules förklarade att det här var en rätt rik bry, men att fascinationen av elektronik var så stor att om man fick lite pengar över köpte man färg-tv och dvd istället för att lägga in riktigt golv. Det sprang omkring en massa kycklingar kring våra fötter och barnen sjöng ”Old McDonald had a farm” i otakt. Turisterna svarade med att sjunga ”Happy Birthday” lika mycket i otakt. Sen gick vi tillbaka till Shanti (vilket iofs kanske var namnet på byn också?) för kycklingsoppa, följt av middag bestående av de sedvanliga grytorna., Detta intogs på smutsiga plaststolar följt av elefantfakta och lägereldsuppträdanden. Behöver inte gå in mer på det, men jag kan säga att det var smärtsamt. Mycket smärtsamt.
Exempel på repertoaren:”The elephants reproduction organ is in it’s feet (förvirrat mummel.) Ask me why?”
Överförfriskade britter: “Why?”
Herkules: “Because if they stand on you you’re fucked”
Åt vilket de överförfriskade britterna gapskrattade. Mycket smärtsamt indeed.

Rolls you in with the Waves, Drags you out with the Tides

Åkte till Morgim- (Morjim?) stranden igen. Den här gången gick vågorna högre och verkade komma från två håll, strömmarna var rätt starka.
Klättrade upp på en klippa och att och såg ut över vågorna, precis som jag brukar göra på landet.
En tjej satte sig bredvid mig, hon hade sjal kring håret och svarta solglasögon.
   ”Hi!” sa hon.
   ”Hallo” log jag
Sen satt vi tysta i några minuter innan vi började turistprata. Hon var från Finland och kunde inte simma. Vi pratade om magsjuka (obligatoriskt) och sevärdeter, var vi varit i varandras respektive hemländer, vad vi tyckte om Indien och så. Namn utbytte vi däremot inte.

När vi satt där, i tystnaden efter hälsningarna, såg vi ett ungt par som simmade framför fåra klippor. Först hade de bara roligt men sedan blev flickans ansikte allvarligt.
Hon försökte gripa tag i klipporna men solades undan, vågorna kastade med henne som om hon inte vägde något alls. Hon får grepp om en klippa, men vågorna slår över henne, kastar henne hårt mot klippan, hon tappar andan. Hennes pojkvän simmar förbi klipporna, han vinkar åt henne att komma ditåt men hon skakar på huvudet; hon vågar inte släppa greppet nu. Flera vågor slår över hennes huvud, hon håller för näsan, andas flämtade när hon kan. Människor har dött så här och det vet hon, det syns i hennes skrämda – men bestämt sammanbitna – ansikte.
Jag sitter hela tiden på klippkanten beredd att ge mig i om jag måste. Men jag hoppas att jag slipper för hon är en bit ut och vad har jag att sätta emot havet och de vassa klipporna? Och om hon slogs medvetslös, skulle jag orka, skulle jag kunna få henne i land då.
Flickan tar mod till sig och släpper klippan hon klamrat sig fast vid. Hon lyckas ta sig till en häll en bit ifrån oss, och häva sig upp. Hon blöder från flera sår på benen, hon sätter sig några meter in, skakar hon?
   ”Are you allright?” ropar jag genom vinden.
Hon nickar och gör en gest mot halsen, ”behöver hämta andan.” Hon tar sig därifrån en kort stund senare, blodet löses upp i vattenpärlorna som fortfarande är på hennes hud.
Jag och finskan ser ut över havet.

Det blir trafikstockning på vägen hem, en pick-up och flera små vita minibussar med orden tourist vehicle i en röd cirkel.
Det tutas, som det ju gör så mycket i det här landet. Det kan betyda ”behöver ni taxi?” eller ”jag kommer runt kröken nu” eller ”gå åt sidan” men i det här fallet rörde det sig nog mer om ”flytta på dig, din jävel!”
   ”Fuck you, bastards!” hojtar den gråskäggige hippien i pick-upen på bred brittisk dialekt.
Det var väldigt roligt då.

fredag 11 januari 2008

"Does anybody have a screwdriver?!"

Skönt att vila upp sig efter de två senaste dagarnas intryck. Jag har mest legat i en solstol vid poolen och läst. Åt middag på Blue Note, men maten var rätt blahablaha. Den här gången satt vi utomhus, jag sa att vi skulle bli myggbitna men ingen lyssnade. Har nu ett myggbett på insidan av handen. VAFAN? Det kliar nåt så för vanvettigt

De senaste dagarna har irritationen stigit. Jag har verkligen ett enormt behov att vara ensam och här är jag aldrig själv. Jag äter och åker överallt i min familj, vill jag vara ifred i ”mitt” rum hör jag hur Cartoon Network står på i rummet bredvid för att dörren går inte att stänga helt; den saknar handtag och bröderna skrattar, spelar DS, stönar över matten och tjattrar högljutt. Sätter jag på mig hörlurarna ska alltid någon på toa och fråga mig;
Eddi, snabbt och ljust: ”Vadgöörduuu?”
Ludde, långsamt och mörkt: (suck.) ”Vad gör’u?”
Hotellet är U-format och så litet att man inte kan gå runt i ens några minuter utan att bli stirrad på av tjocka ryssar och hälsad god morgon/middag/kväll. Inte heller kan man ta många steg utan att femton personer frågar ”Taxi? Taxi, madam, taxi!” Lyckas man ta sig ur det blir man tutad på och sedan vill folk sälja allt möjligt (vad fan ska jag med enorm, snidad trälåda till, liksom?) Jag vill gråta och skrika och bita någon. En liten stund ifred är allt jag ber om!
Ensam är jag bara när pojkarna sover och då måste jag smyga omkring som en inbrottstjuv, så det räknas inte.
Som för att bevisa min poäng börjar någon hamra utanför min dörr, klockan tio på kvällen.
It better not vara hantverkare på konferens, det är allt jag säger.

Gick i alla fall till baren och de snälla pojkarna där gjorde mig en screwdriver som jag drack i raks takt. Glaset ställde jag på ett bord utanför dörren.
Känner mig behagligt varm i magen och lite tung i huvudet, det lätta trycket bakom ögonen. Och lugn framför allt
Det är säkert en placeboeffekt, men det spelar ingen roll när allting känns så… lagom, för att säga något ursvenskt

I wish two drinks were always in me
I pretend I’ve had a perfect day

torsdag 10 januari 2008

Indian Tapestry Cushions

Krabbkonst
Vi åkte till stranden Anjuna men när jag fick nys om hippiemarknaden där ville jag förstås gå. Det här var en vanlig gata gånger tre, alla ville sälja en saker. Jag skulle kunnat botanisera bland smycken och kläderna i timmar, men alla andra var sura (fast de sa att du inte var det) och ville bara stå i skuggan. Det var ju inte alls kul att gå runt alldeles själv, särskilt som jag inte hade några pengar. Blev sur och förolämpade säkert en massa oskyldiga indier (här är det oartigt att säga att man vill vara ifred.) Så har man varit otrevligt på den här kontinenten också.
Gick ifrån marknaden tomhänt och utan att ha sett en enda hippie. Eddi fick en trumma.

Ajunastranden var dålig att bada på, sa chauffören, så vi skulle åka någon annanstans. Gjorde upp om Moglim men hamnade på Anwar, men den var helt okej. Hela stranden var fuktig, så antagligen låg den helt under vatten ibland. Vi badade och solade i alla fall.
Överallt fanns det småsmå krabbor i febril aktivitet, jag betraktade dem slött från min solsäng.

onsdag 9 januari 2008

Photograph What the Eye Can’t See



Åkte till en strand som hette Moglim, åt goda kycklingsandwichar. Stranden var underbar men resan dit var ganska… omtumlande. Jag önskar att jag var fotograf, hade förmågan att knäppa dessa bilder precis som de känns. Människorna och trafiken, konstellationerna och vespor och motorcyklar (en, två, tre, stora packningar, rädda eller roade barn) korna som vandrar runt i trafiken och som äter sopor. De förfallna murarna, de förfallna husen – som säkert varit fantastiska kolonialbyggnader en gång i tiden. De små kapellen vid vägkanterna. De orangeklädda munkarna och deras elefanter med påmålade mönster. De gropiga vägarna, plåthusen, affärerna; ofta med hela väggar målade med en logga (Pepsi, Coca-Cola, Kingsfisher, Vodafone…) De herrelösa hundarna, kvinnorna i vackra saris, de långa klädesstrecken. Jag vet inte varför, men jag bara älskar klädesstreck. De är jättevackra på något sätt.
Var tionde meter eller så avlöser dofterna varandra, de är så många som tränga om luftutrymmet. Mat, ko, avlopp, diesel, damm, sopor, brända sopor, salt, fisk… näsan är totalt förvirrad, men det är härligt. Jag upplever Indien med hela kroppen.

tisdag 8 januari 2008

You're Hungry Cause You Starve

Somnade väl vid nio igår, så jag vaknade för nån timma sen, har läst i Berlin-boken. Äter vindruvor för att stilla hungern, är alltid hungrig här, för jag är förpassad till bara tre måltider om dagen punkt.

The Keys to the Kingdom got Locked Inside the Kingdom

Nycklar återbärgade.Ludde läser ur Eddis bok ”Kalle Stropp och Grodan Boll.” Han gör alla rösterna.

They Smell Like Food That Has Gone Bad

Åt middag på halvdan restaurang, lammköttet var som gummi. Spottade ut en bit och tre personer ville hämta ris åt mig.
Känner mig helt medtagen, det är väl antingen kulturkrocken, framför allt den tokiga trafiken. Alla tutar och försöker köra på en, vilket tar på krafterna.
Receptionen verkar ha slarvat bort våra nycklar också. Då det är nyckeln som kontrollerar strömmen är det ju en smula jobbigt, både mitt rum och badrummet är helt kolsvarta men fläktarna funkar i alla fall.

Så, så, så vacker utan det trash du gillar?

Yesyesyes, tack Gud, det verkar inte vara magsjuka! Hurra!

Har läst ut ”Myggor och tigrar” mycket bra. Helt egen stil. Gillar verkligen skarpt. Började med ”Sen tar vi Berlin” som verkar helt okej. Rar. En tjej utan självkänsla bara lämnar allt och drar till Berlin, men än så länge är hon bara i Småland.

Känns ovanligt var middag, lunchmaten var god (!) och har badat med Eddi i poolen två gånger. Haft någon sorts oorganiserad pingistävling mot bröderna, vet inte vem som vann tillslut (så varmt…) men jag vann iaf över Ludde fast han hade matchboll och låg över med sju poäng. Kickass.

Tror jag har någon sorts förträng hemlängtan som uttrycker sig i underliga låtar. Igår var det Joakim Hillson;
"Så, så, så vacker utan spackel
Åh att du inte kan förstå
Ju mer du kladdar
Ju mer du sabbar”

och idag vad det ingen mindre än Magnus Uggla
”Du, du är, du är för fin
Du är, du är för fin
Du är för fin för det trash du gillar
Sluta upp och kasta pärlor åt svin…”

Sverrir Gudnarsson är med i den videon. SG är en typisk sån person som bara ser bra ut när han stylats upp. Borde apropå det ta mig igenom alla ”Upp till kamp”-avsnitt jag har inspelade hemma.

måndag 7 januari 2008

Sleeping with Ghosts

Jag tror allvarligt talat att jag såg ett spöke! En starka rädsla fyllde mig bara och det såg ut som om någon stod framför terrassdörrarnas fördragna gardiner. Sen kände jag en liten tyngd på sängen, som en katt ungefär och det såg verkligen ut som ett huvud bredvid mig avtecknade sig mot glipan mellan gardinerna. Gud vad rädd jag blev!! Det kändes som om hjärtat både stannade och rusade på samtidigt, fumlade efter lampknappen, den är aldrig där jag vill ha den.
Det var väl bara fläkten som fick gardinen att fladdra och skapade en synvilla, men hjälp vad rädd jag blev

… eller en ängel.

Where You Where Bitten, Cuckoo

Myggjävlarna har bitit ett fembetts V på sidan av min fot. Måste minnas att stänga badrumsdörren, det är där de tar sig in de kräken.
Har smetat Odomos (indiskt myggmedel) över hela kroppen. Varenda ledig hudcentimeter, för är det inte överallt biter myggorna emellan. Åtminstone en mygga finns någonstans i det här rummet. This is a motherfucking war…

She Wasn't Well, She Was Getting Sick

Jag mår lite illa. Mantra nu; inte magsjuka, inte magsjuka, inte magsjuka…

Sex Never Goes Out of Fashion

Senast två sa jag ju. Nåja, fortfarande rädd att jag är magsjuk. Snälla låt mig slippa.
Har i alla fall skrivit klart det andra kapitlet på Gecko (legitimt skäl att vara uppe så här sent.) Det handlade om sex, J. som groupie typ. Minns att Maja Lundgren citerade någon karl som om någon bok skriver att ”det är skönt med en kvinna som skriver om något annat än sex.” Tog åt mig eftersom det är väldigt mycket det jag skriver om. Varför?
Fast, varför inte. Ska återvända till det här resonemanget när jag är lite piggare.

You Make Me Sick

Snälla Gud låt mig inte vara magsjuk. Snälla, snälla, snälla.

Origami - Folded Up and Just Pretend

Åkte till Candolinstranden (även känd som ”den andra”) var inte så taggad men det var förstås jätteroligt att leka i vågorna. Jag blir precis som ett barn. Efteråt åt vi lunch på något som hette Frank Zappa’s Shak. Killen som jobbade där var väldigt på och ville blanda mig en särskild cocktail, gå och klubba med mig, komma till Stockholm och börja jobba i min bokaffär (han skulle till och med börja läsa för min skull!) Han pratade med de andra om mig på hindi, de såg på mig hela tiden under samtalet. Unga indier ser väl egentligen ganska bra ut, men de är ju så korta. Och det är lite smörsångarvarning över deras frisyrer. Han vek mig en blomma av en servett.

söndag 6 januari 2008

The People They Walk By

Konferensindierna ska åka hem. De stod samlade i lobbyn med omnejd i små grupper. Männen hade tagit av sig sina fritidskläder (= pikétröjor) till fördel för skjortor i bleka pasteller, någon hade en mycket djärv jätteorange skjorta. Kvnnorna har tunika och byxor, alltid matchande, ibland sari. De har hängt sina datorväskor över axeln och gjort dig redo för avfärd. De pratar engelska med varandra.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 12

Bröderna sover, Ludde pratade i sömnen, inga tydliga ord. Flera sandaler, röster, i trapphuset. Det känns lugnt nu, kanske vågar man sig på att försöka sova? (Ja! Ja!)

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 11

Ett dussin högljudda konferensindier står kvar alldeles utanför. De verkar spela något sorts spel för titt som tätt hojtar de till ”Argh!” ”Åååh!” på ett godmodigt sätt, påvisar att någon precis vunnit med liten marginal. Spridda applåder hörs ibland.

Nu gick något i kras. Baren är fortfarande öppen, dess ljus är det enda på hela innergården, hasande av sandaler hörs i trappuppgången, det är inte lönt att försöka sova förrän det blir tystare.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 10

Tre låtar senare
Ett femtiotal partyglada konferensidier går (förhoppningsvis) tillbaka till sina rum under muntert sorl. Jag kanskekanske kan få sova nu, om det inte är för mycket begärt.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 9

Oj vad de dansar! Kvällens sista låt lovade de i alla fall...

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 8

Kanaliserar min ilska in i mahjongspel på datorn.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 7

Jävla konferensindier. Alla försök att somna skjuts på framtiden. Fuck vad trött jag är.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 6

Och så var den jävla musiken igång igen. Orientalisk dance, det låter som om sångaren slår dig själv på stämbanden för bättre vibrationer. Jag hatar. Hatar. Hatar. Hang the Dj, eller hur gick den där låten?

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 5

Rättelse: jag hatar indier på konferens.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 4

Mest av allt hatar jag fulla människor på chartersemester

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 3

Och nu uppmanas de att skrika ”woooh-woooh” och applådera. Jag hatar fulla människor.

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed? pt 2

Spelar de bingo därute nu, eller vad gör de?

There's too much noise, don't you people ever wanna go to bed?

Min säng skakar, eller snarare vibrerar i takt med basen på en sugig dancelåt. Högtalarna står precis utanför mitt rum (och då menar jag precis, tror t.o.m. de har lite utrustning samt en dj på vår terrass.) Volymen är, ska vi säga, inte blygsam. Två frågor återstår; hur hög decibel är skadligt för öronen och viktigare, kan man sova igenom det?

Så, så, så vacker utan det trash du gillar?

Yesyesyes, tack Gud, det verkar inte vara magsjuka! Hurra!

Har läst ut ”Myggor och tigrar” mycket bra. Helt egen stil. Gillar verkligen skarpt. Började med ”Sen tar vi Berlin” som verkar helt okej. Rar. En tjej utan självkänsla bara lämnar allt och drar till Berlin, men än så länge är hon bara i Småland.

Känns ovanligt var middag, lunchmaten var god (!) och har badat med Eddi i poolen två gånger. Haft någon sorts oorganiserad pingistävling mot bröderna, vet inte vem som vann tillslut (så varmt…) men jag vann iaf över Ludde fast han hade matchboll och låg över med sju poäng. Kickass.

Tror jag har någon sorts förträng hemlängtan som uttrycker sig i underliga låtar. Igår var det Joakim Hillson ("Så, så, så vacker utan spackel/Åh att du inte kan förstå/Ju mer du kladdar/Ju mer du sabbar”) och idag vad det ingen mindre än Magnus Uggla (”Du, du är, du är för fin/Du är, du är för fin/ Du är för fin för det trash du gillar/Sluta upp och kasta pärlor åt svin…”) Sverrir Gudnarsson är med i den videon. SG är en typisk sån person som bara ser bra ut när han stylats upp. Borde förresten ta mig igenom alla ”Upp till kamp”-avsnitt jag har inspelade hemma.

Top of the Food Chain

Gick till Blue Note Café (bara 200 meter från hotellet) för lunch. Vi orkade inte köa med hundra indier på konferens för att komma åt hotellmaten. Lokalen var den renastw jag sett sen vi kom hit, väggarna gick i vitt och blått med små citat här och där (typ ”I’m on a seafood diet, I see food, I eat food” och ”Most kids think a balanced diet is a burger in each hand.”) De hade en bar till höger och rätt fram en glasdisk med godsaker.
Åt ljuvligljuvlig örtkyckling, inte alls särskilt kryddad (!) Stod att man fick potatis till, antal potatisklyftor: 2. Fick även en handfull grönsaker, precis lagom stekta, till. Har upptäckt broccoli – yay. Milkshake till efterrätt. Mätt och belåten.

lördag 5 januari 2008

Just Like A Little Girl

Vi åkte till en annan strand idag, den var bättre = man hörde vågorna över jetskis, diesellukten låg inte tung och mindre folk som ville packa på en saker (”No, thank you, no, no.”)
Badade med bröderna i två timmar vilket var jättekul, vi hade en liten boll vi kastade (oftare på varandra än till varandra) otroligt hur länge man kan roa sig med nåt så enkelt.

Hela den disiga horisonten (= så långt man kunde se, inte många kilometer) var täckt med stora lastbåtar. Tydligen finns det ingen hamn här, så båtarna ligger för ankar tills små båtar kan frakta in lasten till stranden.

Played for Mosquitos

Så trött, jävla mygg, höll mig uppe hela natten. Har ingen aptit, frukosten smaklös, kliar överallt.

fredag 4 januari 2008

I’m hungry and I’m irritable

Trött, trött dag. Tog en jättelång siesta (eller vad det nu kan heta här omkring) men det hjälpte inte. Solade lite på förmiddagen, Ludde och jag släpade våra stolar varefter solen fördrev vår skugga. Läste ut underbaraunderbara ”Orlando.” Har läst den i flera månader (parallellt med annat) men det gör verkligen inget om boken är så bra. Läser ”Myggor och Tigrar” nu, den är väldigt bra den med, om än rätt underlig.

Maten är god men stark och rätt enahanda (säger hon efter två dagar…) med grytor som smakar likadant och kyckling jag inte förstår hur det är möjligt att skära upp så illa. Vem visste att det fanns så jäkla mycket ben i en kyckling hur som helst? Så hungrig.

On My Polluted Beach



Gick till Calangutestranden vilket var en mycket prövande odyssé. Gatorna är trasiga och dammiga, bilarna kör vänstertrafik (för det mesta) och tutar non-stop. Det är alltså inte en särskilt turistig stad, det luktar sötkväljande av sopor, det går djur över vägarna och väl vid stranden var vi täckta av svett och dam. Stack fötterna i Indiska Oceanen innan vi tog en taxi hem.
Sent
Sov middag i flera timmar, sen väckte mamma mig för att få oljemassage. Det var en underlig upplevelse, för det första talade flickan väldigt lite engelska och för det andra var man helt naken. Under 90 minuter fick jag massage som hela tiden gränsade till smärtsam, men så fort hon slutade på ett område kände jag mig oerhört avslappnad.
Det var verkligen en helkroppsmassage – händer, fötter, bröst och hårbotten, ingenting förskonades. Sista tiden fick jag sitta i ett sånt där skåp där man svettas i ånga och bara huvudet sticker upp. Mådde helt fantastiskt efteråt däremot.
Ännu senare (ca 4?)Skrev några sidor på Gecko och tänkte på hur skönt det skulle vara att bara skriva, utan att konstant nedvärdera sig själv.
Förstår jag inte det? Att jag bara behöver släppa taget i några timmar, inte överanalysera, bara skriva. Inte skämmas för varje ord och generas över varje mening. För jag är bra på det, jag ser det efteråt, det jag skriver håller hög nivå. Men under själva skrivandet kan jag inte rationalisera bort alla tankar om hur dålig jag är.

torsdag 3 januari 2008

Dead Poets and a Drum Machine

”Whether the Nymph shall break Diana’s bow
Or some frail China Jar receive a flaw
Or stain her Honour or her New Brocade
Forget her Pray’s or miss a Masquerade
Or lose her Heart, or Necklace at a Ball”

© Alexander Pope

Leaving on a jetplane pt 5

På Neelams the Grand, cirka 1 på natten, indisk tid
Landade och tog oss relativt smärtfritt genom tull och ut från flygplats. Guiden på bussen talade skånska – guider har alltid någon dialekt. Föreställer mig att de kommer från små städer och därflr vill se världen. Jag vet inte.
Åkte på gropiga vägar förbi plåthus och dammiga reklamskyltar, klädesstreck och rostiga husbåtar, små hus i spansk stil och flera tutande motorcyklister. Mörkret var kompakt men lystes hela tiden upp av tusentals kulörta ljusslingor.

Rummen är helt okej, badrummet fräscht, sängarna stenhårda. Men Eddi sover på soffan så jag har iaf en dubbelsäng helt för mig själv. En egen säng är alltid en egen säng, även om golvet är bekvämare. Är så trött att jag snart svimmar.

Leaving on a jetplane pt 4

Någonstans över Pakistan
Jag hatar att flyga. Hatar den äckliga maten i löjliga plastförpackningar, de obekväma jävla stolarna, alla tätt sammanpackade människor men mest av allt hatar jag den torra luften som torkar ut huden och ögonen. Är vi där snart?!

onsdag 2 januari 2008

Leaving on a jetplane pt 3

I rörelse
På planet i alla fall.

Leaving on a jetplane pt 2

Arlanda, fortfarande
Och nu är det en timmes försening också.

Leaving on a jetplane

Arlanda
Är torr som jäkla fnöske redan och vi har inte ens på planet. I den här takten kommer det ju ligga en hög med hudflagor där jag satt när vi landar…